Vardagshjältar...
Olyckligtvis har vissa av er inte fått förmånen att träffa Jakobsson, eller Jake som vi initierade kallar denna gigant.
Jake är en vardagshjälte, en som återställer balansen här i livet och som är en milt uttryckt oerhört festlig kille.
Jag kommer här återberätta Jakes flygresa hem från Stockholm/Bromma, då han fått den föga smickrande uppgiften att utbilda i pistol i 3 sekel på Luvgardet....
Det hör till att Jake är marginellt mer bredaxlad än jag själv...
Läs och njut...
(Malmö Aviation har fria platser dvs först i kön väljer plats först.)
En liten skitviktig sprätt tränger sig före i kön till gaten för att komma snabbare in i planet och få en bekväm plats. En stor löjtnant memorerar sprättens utseende och när han själv kommer in i planet letar han upp sprätten och sätter sig bredvid honom så att platsen inte blev lika bekväm längre.
När sprätten högljutt stönar och suckar varje gång hans späda axel nuddar den betydligt större löjnantens revben myser löjtnanten inombords.
Löjtnanten somnar sedan djupt och ser till att både dregla och snarka högljutt!
-
En liten skitviktig sprätt tränger sig före i kön till gaten för att komma snabbare in i planet och få en bekväm plats. En stor löjtnant memorerar sprättens utseende och när han själv kommer in i planet letar han upp sprätten och sätter sig bredvid honom så att platsen inte blev lika bekväm längre.
När sprätten högljutt stönar och suckar varje gång hans späda axel nuddar den betydligt större löjnantens revben myser löjtnanten inombords.
Löjtnanten somnar sedan djupt och ser till att både dregla och snarka högljutt!
-
Det är sånt här som återställer balansen här i världen...
Det kanske är svårt att föreställa sig om man inte pendlat rikligt med flyg runt Sverige, men jag tror dem flesta kan känna igen sig och njuta av detta.
Jag skrattar fortfarande...
-
Nä. Nu är det fantamej dax för middag!
Och till efterrätt ngn form av kött....
Sara är på galej.... DÅ dansar råttorna på bordet.
NR9:
Plånboken....
Igår försvann min plånbok...
Jag letade tills jag föll ihop i fosterställning i sängen och nästan lipade....
Då hade tamejf.n hela huset vänts upp och ner inklusive uthus, hundhus, garage och äng....
Sen kom Sara hem, letade i 10 min och hittade den i min otroligt manliga manbag....
Då frågar sig vän av ordning!!!
VEM FAN LA DEN DÄR!!
-
NR: 9
- Chuck Norris has already been to Mars: Thats why there are no signs of life there.....
-
Vi tackar Patrik N för den... Ytterligare en Kn som tar sin Chuck på allvar.
MAC kära MAC
Nu menar jag inte adjutanten på 6:e kompaniet, Guds eget regemente P7 utan företaget MAC som skapar underverken som iphone, ipad, ipod etc...
Idag har jag för första gången sen jag köpte min första MAC-produkt (Ipod 1995) haft problem med en produkt.... (minus även då vi blev bestulna i Prag = skitstad, men det räknas liksom inte)
Eller problem och problem.... Min Ipad slutade fungera idag... Kallsvettig med tankar om vad som brukar behöva göras när en PC-baserad skitdator kraschar, vilket brukar vara 1 gång i månaden, skrider jag till verket....
-
3 minuter senare är ALLT som förut fanns i Ipaden klar med den senaste uppdateringen.....
Vafan hände.... Allting skedde automatiskt.... Allt är som det var innan kraschen....
Ren och sann kärlek.....
-
Återigen har jag annars bedrivit den trendiga träningen längdskidåkning...
Utan några fall idag.
Vilket jag belönade mig själv genom att ge mig en medalj i silver...
Det var jag värd....
Sen har jag suttit och funderat över om jag är så sur över inslaget om Kamprad igår....
Han har inte gjort något olagligt....
Det han har gjort är ju att han "lurat" svenska folket om han är en fumlig, småtrög och klumpig snål jävel från Småland... samt att han kanske ljugit lite om att han inte äger IKEA... det är fult. Alla vet ju att han har haft mer än 1 skelett i sin stora IKEA-garderob...
Men gemene man/kvinna får väl skylla sig själv om man trott att denne man, som skapat ett företag till ett värde av mer än en halv biljon skulle vara trög...
Är det kanske det som svider i folk.... att han inte var så himla folklig?
Sen är han en drummel om han inte tycker att man kan granska honom och han får inte kalla folk för jävla idioter... det är bara otrevligt...
Men att han försökt undvika betala skatt.... ja, det försöker väl dem flesta om dem kan....
IKEA är fortfarande gratisreklam för Sverige- Likaväl som en inavlad familj från Stockholm (Frankrike), boendes i Stockholms stads största villa, kör runt och klipper band och hälsar på barn över hela världen....
Och där äldsta dottern gift sig med BoxerRobert...
Dem kostar också en del.....
Nåväl, det ska bli intressant att se nästa avsnitt.... Det kanske kommer något smaskigare.... Hoppas....
-
En anna sak som gjort mig lite fundersam är nyheten om att vi är deppigast i norden....
Kolla nu.... vi är deppigast i norden. Sen att vi är världens 6:e lyckligaste land är inte intressant....
Utan det intressanta är att vi är deppigare än Norge, Finland och Danmark...
Tro jag det när den löpsedeln basuneras ut på det sättet i Aftonbladet. Vi får liksom ingen chans....
Vi är helt enkelt deppigast i norden och borde således deppa ihop för det...
OCH HUR ÄR DETTA MÖJLIGT FÖR ÖVRIGT!!!
Hur kan man lycklig när man är en skelögd norsk fjåne i lusekofta och ens största framgång förrutom olja är en fiolspelande dvärg.
Eller än mer obegripligt.
Finnar lyckligare??? Dessa blekfeta rasister med kraftfulla leverskador...
Danskarna däremot kan jag förstå....
Dem har dejligt i många avseenden... men samma sak kan sägas om dem som med finnarna
Eller varför inte citera Ernst Hugo i den danska serien Rigshospitalet där han i en monolog koncentrerar sin avsky mot Danmark och dess folk. Han står på sjukhusets tak och ser på Barsebäcks skorstenar på andra sidan sundet:
"- Tack, ni svenska vakttorn. Med plutonium tvingar vi dansken på knä. Här: Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där: Sverige, hugget i granit. Danskjävlar. Danskjävlar!"
-
Hmmm... lite aggressivt inlägg idag.... men skönt såhär efteråt..
NR 10:
Snajdade skidåkare
Det är otroligt vilka förutsägbara flockdjur vi människor är. Med tungan hängande utanför munnen följer vi lydigt dem som ligger precis framför oss samtidigt som vi sneglar nervöst över axeln för att så att andra i sin tur följer oss. Och sen kallar vi oss trendiga och speciella och unika....
-
Ta bara det här med skidåkning. Det som jag o Jocke med så stor stolthet och energi ägnar oss åt.
Är vi de första som blivit längdskidåknings-fanatiker? Är vi de enda som hellre köper valla än mascara och raklödder?
Nix, pix, päron pung. Vi är endast två vanliga dödliga i en stor svensk skidåknings-revolution som just nu pågår.
Det märks inte minst på Vasaloppet. Jag ska (är det tänkt) åka Tjejvasan med Anna-Karin. Men finns det några biljetter? Nix. Och så fort någon säljer ut en biljett på Blocket så är 100 hyenor där och snor den framför näsan på en. Jag har säkert ringt på 20 annonser och inte en enda jävla biljett finns att uppnå. Jävla hurtiga fruntimmer!
-
Men varför kommer det sig att Sverige helt plötsligt börjat jobba stenhårt på att tvätta bort längdskidåkningens töntstämpel?
Kanske är det för att vi, som sagt, vill vara som alla andra. I det här fallet som Charlotte Kalla och Marcus Hellner...
Numera är kläder av märket Craft storsäljare. Vi ska inte bara åka skidor likt Kalla - vi ska även se ut som henne.
Inte minst stockholmarna tydligen.
Så här säger landslagets Torbjörn Nordvall till Expressen:
- Det är inte skideliten som är den främsta målgruppen för de dyraste produkterna. De är alldeles för få i eliten. Det är Stockholmarna man vill marknadsföra sig gentemot. De lägger mycket pengar på att efterlikna eliten, konstaterar han och fortsätter:
- I dag kan du vara hur snajdad som helst i skidspåret.
-
- I dag kan du vara hur snajdad som helst i skidspåret.
-
Underbart. Och underbart att han använder ordet snajdad.
Nåäl, tillbaka till den - faktiskt - underbara texten om skidåkning i Expressen.
-
I samma artikel liknar nämligen en professor Sverker Sörlin skidåkning vid self-fashioning, ett begrepp som tidigare användes för att beskriva hur överklassen under renässansen gärna lät sig porträtteras i dyra kläder och gärna vid intellektuella personer för att framstå som ännu mera framgångsrika.
OCH - nu börjar det bli riktigt intressant - så här kommenterar han dagens skidåkare:
- Den nya överklassen har pengar, men kanske inte så mycket annat. Den vill vara bildad och kunna saker om konst, litteratur och musik, men sådant tar tid och är svårt att uppnå.
Att ägna sig åt något så hälsosamt som skidåkning ger istället möjlighet att visa styrka och uthållighet som många inte får utlopp för i sin ordinarie sociala roll.
Så se upp. Snart kan ingen mindre än Ingvar Kamprad komma glidande förbi dig. Iförd senaste modet....
Så här summerar en anonym längdskidåkare på träningssajten Funbeat sitt längskidåknings-intresse:
- Status är oerhört viktigt för mig, även om jag - i likhet med andra statusjägare - aldrig skulle medge det öppet.
-Och vi? Jag och Jocke? Nä, men skärp er nu. Vi tillhör inte överklassen. Vi tillhör den stora flocken medelklass. Vi har bara funktionskläder eftersom vi råkade ha det hemma.
Vi åker nämligen bara skidor eftersom det är skönt att få komma ut ibland och röra lite på sig i friska luften.
(PS. Kolla in Kamrad och hans pengar i Uppdrag Granskning på onsdag. Tror det kan bli intressant)
Birdie nam nam...
Nytt försök i längdspåren idag.....
Idag var det 5 plusgrader och bakhalt. Och idag slutade bakhalt även att vara charmigt.
Annars har jag nästan dött av snömassor fallandes från tak eller gigantiska grenar som fallit från tallar.
Det töar i Handogsbodarna...
Igår såg jag och Sara dessutom ett program om svenskar på semester...
Där fanns 2 kvinnor med papegojfetisch....
Det var ngt av det sjukaste jag sett sen Falkemo prydde såsomslaget för Hemköps egna produkter.
En av dem hade dessutom ett ställ med paraply till cykeln för papegojan och blöja på fanskapet....
Ursäkta bilden, men det är inte lätt att fotografera när man är i chockfas..
-
NR 11:
Lugnare? Inte Britta inte.
När vi har suckat över Brittas framfart så har alla sagt att hon förmodligen kommer bli lugnare efter att hon löpt första gången. Nu har hon löpt för första gången. Så här är hon nu:
Det vill säga - precis som förut. Inte har hon blivit lugnare inte. Snarare lite, lite piggare. Ni vet. På hugget redan vid 6-tiden på morgonen och sen bara ökar hon under dagen. Hurra!
Tur vi har softar-Saga:
I övrigt så snöar det. Hela tiden. Det börjar bli lite jobbigt. Vi skottar, och skottar, och skottar. Var inte riktigt det vi tänkte när vi flyttade upp. Då tänkte vi att vi skulle åka skidor i fjällen varenda helg. Men icke, sa Nicke. Våra helger ser ut så här:
Ska vi slå klackarna i taket så blir det en tur med skotern. I djupsnö.
Som ett spjut....
Mina nya skidor är inte Spetznassnabba.... Dem är ännu snabbare än så...
Herregud.
Bakhalt var det, men jag säger som Hellner. Det var svårvallat igår.
Men det var en fröjd att få uppleva bakhala skidor,.. Em helt ny erfarenhet.
Men tillbaka till hastigheten... för med hastighet så krävs bromsar. Och skidor tillsammans med broms kräver MYCKET god balans och teknik.... Annars trillar man.
Och som jag trillade....
Första fallet skedde efter ca 500 meter i en 90 graders kurva efter en svart backe... en face plant. En äkta face plant.
Dvs bara huvudet som vidrör eller snarare släpas i snön och övriga delar av kroppen befinner sig i luften med kraften riktad mot ansiktet så att detta på bästa sätt kan drivas igenom snön på det mest effektiva och smärtsamma sättet.
För er som inte hängde med. Jag mulade mig själv på ett sätt som bara en elak unge 6:e klass kan göra mot en i 1:a klass....
Jag väljer att illustrera detta med lite olika bilder.
Resultat:
1. En snabb överblick om NÅGON såg mig?
2. Kontroll om näsblod eller fläskläpp var stundande
3. Mp3-lurar som numera enbart spelar ljud från vänstra luren.
4. Brutet sjävförtroende och självkänsla
5. Gapflabb
Nästkommande 4 fall var klassiska.
ÅÅÅHHH.... jä...lar.... det går fort.... kaaan i n t e stanna... sikta mot snöhögen.
Och så rätt ner i förnedringens kalla snö.
5:e fallet var annorlunda.... då väljer min vänstra skida att hälsa på i högerspåret med följden att jag nu har 2 skidor i ett spår... och ni förstår.
6 fallet var bara skumt. Då stod jag vid bilen och pustade ut och föll.
-
Förhoppningsvis faller vi inte senare idag...
Vi ska ut med skotern och hör ni inte av oss eller att vi inte skriver på 2 dagar här på bloggen så försvann vi ner på skotern mot Neve vid 13:00-tiden den 22 januari 2011.
Annars njuter jag i fulla drag av lördagsmorgon....
Mys med Vinterstudion... kaffe och smarta hundar....
Dem är tydligen det när dem reagerar på rörelser i tvn...
NR 12:
Brinn Bilj...l! BRINN!!!
Igår eldade jag...
Oklart vad, men jäklar vad det brann.
Bränn, bränn, bränn var mottot....
Allt inom underrättelseverksamhetens tecken... Som ni ser på bilderna..
Sådana hemligheter kan man bara inte ha liggandes framme.
-
Det jag borde bränt upp var vår Toyota...
Den valde nämligen lite käckt att släppa ifrån sig sin servorem...
Och för er som inte varit med om detta så känns bilen som en gammal sliten 142 i samma ögonblick som remmen lossnar...
Tror vi att det är...
Idag skulle vi köra in bilen, med verkstadens egna glada tillrop som förklarade så fint att det minsann inte var några problem...
Trots röd lampa (batteri)
Efter 1 km började motorlampan lysa.
Efter 2 km lyste utropstecknet = röd....
Nytt samtal... Nja... Men det är nog inga problem så länge inte tempmätaren går i taket...
5 sekunder senare gör den det.... samtidigt som ABS-lampan börjar lysa och bränslemätaren dör...
Även jag som är ett motormongo förstår ju nu att batteriet håller på att dö...
Och mycket riktigt...
Efter 5 km dör bilen...
Nu tänker mina gammla kamrater (ja, ni är gamla) att, sluta gnäll och bogsera in bilen då pipsill...
Nej. Automatare....
Går inte.
Därav bärgare.
Snopet, skrämmande och svindrygt.... Såhär road var jag just då.
Jag behöver inga kommentarer på bilden... Jag är väl medveten om hur jag ser ut... Kändes bara viktigt att ni förstod min besvikelse, utsatthet och bestörtning i just detta tillfälle...
Att betala för el, bilar och ved är det mest meningslösa som finns...
-
Men vad gör det när man betalar räkningarna med denna utsikt från kontoret...
Man blir nästan religiös.....
Och som i alla utvärderingar ska man ta upp 3 dåliga och 1 bra (tror det är tvärtom i det civila)
Dagens tadaaa. Dvs bra. Jag har fått hem mina nya skidor... som är anpassade för en skånsk elefant... dvs mig.
I morgon ska dem få bekänna färrg.
Återkommer med rapport.... Måtte dem vara Spetsnazsnabba!!!
-
NR 13
Citat:
CHUCK Norris once had a bad paella in Spain and had the worst crap ever known to mankind. That crap is now France.
-
Ovanstående bild är inte bara med för det coola citatet, utan även för att det alltför sällan går runt råsexiga män med jeanskjortsLINNE uppknäppt till byxlinningen. Samt pga av dem fantastiska dubbelUZI-na hängandes i sina därför avsedda hölster...
Man blir knäsvag...
En rektu´n karl
Min karl (man på norrländska) har tydligen haft fel sorts skidor. Han har haft skidor för sådana som väger 55-65 kilo. Han väger tydligen lite mer än så. Hur mycket mer han han inte förtäljt varken på den här bloggen eller annanstans. Klart är dock att de var lite för små för herrn då han de facto stod i princip stilla i längdspåret förut.
NEJ! Usch, vad taskigt. Jag ska ärligt säga er att han är väldigt snygg. Kan i och för sig bero på att han tränar väldigt mycket allafall - med eller utan skidor.
Det går inte en dag mindre än 10 000 steg! Och hur vet han/jag/ni det? Jo, för att han snodde min stegräknare som jag fick i julklapp av ÖP. Tjoff! så var den fastsatt på hans skärp.
Och vad lär vi oss av det?
Jo, jag är gift med en som åker på fruntimmers(kvinno)skidor och har stegräknare....
En äkta norrländsk karl med andra ord!
-
Nu över till något mycket mer allvarligt. Jag försöker också hanka mig runt i skidspåren. Det går oerhört långsamt för mig med.
Men jag har inte fel sorts skidor att skylla på. Jag har bara mig själv och mina obetydliga (borttappade?) muskler att beskylla. Vart är de där små rackarna när man som bäst behöver dem?
Fast det är ju å andra sidan nu, i skidspåret, som musklerna ska komma och bli stora och starka.
Jag räknar med att det går fort. Beach 2011 är inte långt borta. Räknar iskallt med att ha armar i stil med detta innan sommaren är här:
Å får jag inte det så nöjer jag mig med håret.
JAG VISSTE DET!!!!!
Jag visste det....
Jag har haft fel mtrl i skidspåret...
Idag fick jag det svart på vitt...
Men som vanligt på ett förnedrande sätt.
Idag skulle jag nämligen kolla spannet på mina skidor eftersom jag, som ni vet om ni läst på bloggen, haft problem med glidet med mera med mera.
När jag stod där på plexiglaset med fånleendet brölande på skånska så frågas följande sak.....
- har det varit trögt i spåret när du åkt...
JA, svarar jag. Men förklarar även att jag såklart har dålig teknik och att det troligtvis är därför det gått trögt....
- Nja svarar proffset. Jag tror mer att det beror på att skidorna är till för åkare som väger mellan 55-65 kg....
Så det tror fan att det gått trögt för dig....
Äppelkindsröd mummelväser jag något om att dem FÖR FAN var gratis.
Sen går jag därifrån förnedrad på ett sätt som troligtvis inte ens kommer att kunna tvättas bort med stålborste... Nåja, nu har dem ngt att prata om på fikarasten till 2014....
- NR 14
Inget citat kanske...
Se det mer som en ledstjärna, er herdestav, er Jack Killian i nattens mörker (good night America wherever you are), er kompass i livets pussel....
När ni tvekar ställ er följande fråga...
What would CHUCK Norris do....
NR 15
When Chuck Norris is doing push-ups, he's not pushing himself up, he's pushing the earth down.
-
Sen går ni in på Google skriver CHUCK Norris så får ni en stämningsbild till det citatet!!!
Favorit i repris
Fast den här gången med riktiga människor. Alltså inte människor i kolbulle-pannan, utan runtomkring såklart.... Vi är inga kannibaler. Än.
Detta åt vi:
Dessa människor åt:
Det kom folk från hela Sverige. Eller åtminstone Jämtland. Eller snarare Östersunds kommun. Vi snackar Torvalla och Odensala (där vi för övrigt hittade både en kolbulle-kock och en kolbulle-panna).
Och från Lit och Sandviken, Annersia.
-
Dessutom kom det en hundtränare...
En snowracer-förare...
Glada häst-spanare....
En väldigt liten människa....
Och en och annan glassare...
Festligheterna varade i si så där tre timmar. Under de timmarna hann vi trycka i oss tre kilo smet omgjorda till kolbullar, en cheesecake, tio kokoskakor (Jocke har ju börjat baka som ni förstått), en termos kaffe och två termosar varm choklad.
Fantastiskt bra jobbat alla! Ni kunde inte gjort oss mera stolta!
Baka, baka liten kolbulle
I går bakade Jocke kaka. I dag provbakade (eller lagade) vi en kolbulle. Varför? Jo, för i morgon kommer fint folk och ska bli bjudna på denna kulinariska rätt.
Annars har dagen bjudit på det fantastiskt roliga uppgiften: Skotta tak.
Huga! Det är när man är där uppe i en meter snö som man INTE ska tänka på att man har en bror som glassar runt i Kambodja och äter räkor hela dagarna. Eller... man behöver inte ens vara i Kambodja. Vem som helst har egentligen det roligare än en annan en just där och då.
Som tur är har vi alltid, alltid en amstaff som älskar en mest av allt - jämt och som bara vill gosa med en så fort tillfälle ges.
Sist men inte minst. Här kommer dagens visdomsord/mening:
Klä inte på dig mer än att du kan klä av dej igen väldigt fort om du plötsligt bli bajsnödig.
Här är ett typexempel på hur du ICKE ska klä dig om du redan i starten känner visst behov av toalettbesök.
Baka kaka
Igår var det tomt på bloggande som alla förväntansfulla insåg...
Men även vi i Handogsbodarna behöver vi vila ibland....
Jag menar, vi är inga CHUCK Norris
Men nu är vi igång igen
Dessutom kan jag meddela att det minsann inte gått att blogga igår då vi hade fullt upp med att äta min förbannat lyckade (om ni frågar mig) cheesecake...
Et voila
Till vänster ser ni även jordgubbar som frysts ner från vårt jordgubbsland...
Efter detta lagades det Raggmunk...
OCH idag blev det lite kokostoppar på det..
Just det.... doppade i choklad..
Dem smakade bättre än dem ser ut...
Baka kaka....
Riktigt coolt...
-
Vi har ju glömt att berätta om våra vänner Stefan o Sara.... dem flesta av er känner dem, eller igen dem, eller har hört om dem. Eftersom vi berättar om dem för alla...
Varför är dem så speciella förrutom att dem är dem underbara människor dem är???
Jo, dem äger fantimaj (po skånska) en skidbacke med liftar, resturang och hela viddevippen.... inte minst en pistmaskin (måste få köra...)
Kolla in hemsidan
kappruet.se
Gammalt välbesökt ställe för FM som förut hade vinterutbildning där... eller åtminstone Kustjägarna.. Så det kanske inte riktigt var en representativ del av Försvarsmakten... men ett embryo i alla fall...
Killarna på bilden har INTE vinterutbildning... men tillhörde tidigare nämnda förband.... eller avdelning...
Nog om dem
-
Nu drivs den alltså av Stefan o Sara. Gå nu in o kolla på hemsidan. CHUCK demands you!
Och ännu hellre, åk dit och sponsra med massa pengar...
Apropå CHUCK..
NR 16:
Hell Yea!!!
I dålig form och ett tråkigt liv???
Idag är Sara i Sundsvall och lär sig nya TV-trix.
Själv har jag idag insett att större delen av Sverige verkar vara i otroligt dålig form...
Varför syns annars följande texter i dem flesta tidningar..
Inte nog med det... Vi verkar leva tråkiga, dåliga och osköna liv med...
Jag vet inte det.... För mig räcker det med mina apsköna..
Tillsammans med riktigt, riktigt bra och innehållsrik lektyr av högsta klass...
Eller varför inte hellre göra som Sara på hotellrummet och beställa en...
Visst skymtas det Daim och måhända Pringles med..... Med all rätta... Det sköljs ju ner med Ramlösa...
SÅ har man det gott i livet....
-
Idag har Bing Bang Taliban skymtat förbi... Trodde jag....
Men det vara bara Saga som spexade...
Som ni märker är det stor torka i huvudet om vad jag ska skriva, så jag avslutar väl bara med NR 17 direkt...
Jag vill så gärna ha ett par....
En skåning skidar, en stövare löper...
Inte mkt har hänt denna dag...
Försöker fortfarande desperat få ordning bland mina gamla jobbprylar samt att Britta fortfarande löper...
Det verkar jobbigt det där... Hon hade nog helst vändt ut och in på sig själv om hon kunnat.
Inte så himla kul kanske att springa med den fåniga blöjan heller....
Nu blev texten blå... pass på...
-
Annars har jag åkt längdskidor idag.... Gick trögt. Jag skyller självklart på materielen och den felaktiga vallningen precis som hela längskidslandslaget. Dåligt glid OCH fäste...
Som vanligt häppar pensionärerna förbi en med glada tillrop...
Jag måste sluta använda träningsstället som ganska tydligt skriker SÖDRA SKÅNSKA REGEMENTET på ryggen.
-
Jag tror mig ha glömt visa min nyckel...
Varsågoda. Från mig till er...
-
Fortfarande inga önskemål angående favoritCHUCK. Ändå ärps det en massa om att det ska läggas ut...
Nåja.
Här kommer NR:18
-
När vi ändå är inne på favoriter i repris så kommer här återigen bilden på exempelofficeren och numera tulldisponentseleven Tobias aka the Terminator aka Giant Calfs (vader) aka SuperTorso Palm!
Saknaden är stor.
Gårdsarbete...
Idag körde jag gårdsarbete med pulslocka.... 3 timmar senare visar det sig att jag haft en genomsnittspuls på 141!!! Nu beror det inte enbart på tungt arbete, utan även på väldigt dålig kondition, men ändå!!!
Herreminje...
Allt från skottning på mark och hustak, till vedhämtning. Kälke i djupsnö... Jag menar djupsnö! - till bärande av allehanda skit.
Apropå skit så har jag insett att jag samlat på mig så mkt skit från min kära gamle arbetsgivare att denne borde ha stora brister i sina förråd!!
Vad är det som händer.... Pärmar, böcker, t-shirts, pansarskott, knäskydd, handgranater med mera.
Hur i hela H ska jag få ner allt detta när inlämning sker i slutet av augusti?
Alternativt så brännes allt bål hummandes till greogorianska munkars körmusik i en stor satansbrand...
För nu kan man inte avsluta med en DS längre. För er som är civila står detta för en DyngSmäll och användes när man haft sprängtjänst och inte gärna vill lämna tillbaka ngt....
Benämns även SL - StädLaddning.
-
Just nu väntar jag min kära hustru som haft sin första dag på nya jobbet...
Sitter och koncentrerar mig för att lyssna på hennes dag och inte ärpa om min dag... svårt.... Jag är ganska egocentrisk....
Annars är allt sig likt, förrutom att Britta löper då och i samband med detta precis lyckats svina i sig en halv kopp kaffe/chokladmjölk med socker och grädde (fråga inte) som stod ovaktad...
Mystiska ljud från vardagsrummet avslöjade henne. Förbannade underbara hund...
Inte en tråkig minut, let me refrase, lugn sekund med henne i huset. Hon har ett ännu större jag, jag, jag-behov än... jag...
-
Dagens CHUCK.... Det går för övrigt att påverka mig med egna favoriter från svunna tider.....
Gå igenom vår historia på gården/bloggen och titta på gamla CHUCK- sanningar.
Anmäl därefter favorit...
Detta kommer påverka sista fem placeringarna. Rafflande eller hur!?
NR 19:
Dagens trix....
.... att köpa liftkort från en bjäbbhund i Edsåsdalen...
Edsåsdalen som för övrigt var ett otroligt charmigt ställe att åka skidor på med mera.
Tack Tina, Erik, Isak och Klas för en underbar dag!!
Jag vill även passa på att tacka mig själv och min oklanderliga smak som föredömligt förevisas på nästa kort.
Som ni ser lyckas jag matcha mina himmelsblåa pjäxor med den himmelsblåa himmeln som ju i sin tur matchas med det lag som är regerande mästare i fotboll. Just det! MFF - Malmö FF.
Och tack Isak för att du bjöd på Chocolate Chip Cookies...
Och tack för korven.... Det är inte bara vi som tackar för korven, det gör även världens näst största korvkonossör Martin Hansson från Malmö.
Och tack för tacket...
Och bara för att trycka ner vår dag det i era halsar så kommer här ytterligare en stämningsbild.
Jag i motljus.....
Man blir tårögd av många olika skäl....
Nu får det vara slut på jag, jag,jag.
-
Många (mint 4) har efterfrågat CHUCK...
Helt ärligt så börjar jag få slut på bra bilder med tillhörande visdomsord från vår store ledare och föregångsman CHUCK... Mången citat finns dock...
Så varför kör vi inte en repris av hela klabbet... Många av er har ju kommit in sent i den här bloggen och behöver utbildas.
Så här kommer mina 20 favoritCHUCK
Plats NR 20:
Är det verkligen sant!?!
Jodå, visst är det det. Vi har ytterligare ett trick i bakfickan.
Under vår vistelse här i Åre har vi nämligen lärt oss...
Äta morotskaka utan att dregla:
Som ni kanske anar så har vi inte ägnat skidbackarna någon större eftertanke i dag. Vaknade, kände oss ovanligt trötta och slitna, klev upp och upptäckte att både vader och lår bara skrek av smärta. Haltade tillbaka i sängen, somnade om och vaknade typ 11. Sedan dess har vi ägnat dagen åt att titta på skidåkning på tv och att äta morotskaka.
Inte heller en dålig dag med andra ord.
I morgon bär det av till Edsåsdalen och Tina med familj.
Voilá! Årets skid-tricks!
Och nu... Det som ni alla väntat på. Två galna skid-tricks från Åre:
1) High five med älg.
-
2) Rivig sväng runt stubbe.
-
Jodå. Det är hur galet som helst men någon måste göra det - och bjuda omvärlden på stunts som de aldrig sett förut.
Annars har vi haft en helt fantastisk dag men både sol och en massa snö.
i morgon ska vi åka i Åre och Björnen. Tills dess får ni lite ögongodis att suga på:
Farbror guldlock i Åre
I dag har vi haft en kanondag i Åre, eller Tegefjäll och Duved mer bestämt. Det blåste ganska så rejält men nästan alla liftar var öppna ändå så det gör inget.
Inga större tricks har skett men däremot har jag gjort en fantastisk upptäckt:
Jocke har numera längre hår än vad jag har. Det militära livet håller på verkligen på att få ge vika för det civila, mera galna och vildvuxna, livet. Det visar varje liten ny lock som uppenbarar sig i Jockes nacke. Kolla själva:
Gulligt va? Nästan lika gulligt som hans nya hjälm. Kan vara en tjej-hjälm men eftersom vi inte riktigt vet med säkerhet så är det tills vidare en unisex-hjälm.
-
Annars så har jag förlåtit Jockes hysteriska packande i går. Varför? Jo, för medan jag i panik fick med mig lite långkalsonger och en och annan tröja så resulterade Jockes systematiska packande i dag i detta:
Varmchoklad med vispgrädde och MINTU!!! (kom på att ta en bild när hälften var urdrucken, därav den smått obehagliga bilden)
Finns inget godare efter en dag ute i snön. Eller någon annan dag för den delen heller.
-
Nu ska vi snart äta. Sedan sova känns det som. Man är ingen ungdom längre, den saken är klar. Helt slut, både i knopp och kropp.
Nu ska det visa sig...
.... vem som är Sveriges skid-fantom.
Vi är nämligen på väg mot Åre. Ja, i morgon då, men ni som känner Jocke förstår också att vi därmed varit på väg hela dagen i dag.
Det har packats och organiserats och packats om och lagts ner i olika högar och i olika väskor och organiserats lite till. Det är helt otroligt att en man kan slösa bort så många timmar med så få grejer.
Men nu har vi allt under kontroll tror jag.
Ska bli kul med fyra dar i Åre. Eller kanske tre och en fjärde dag i Edsåsdalen. Har Tina med familj där någonstans som vi planerar att våldgästa på söndagen.
Hur som helst räknar vi iskallt med att bli ganska så duktiga på skidor innan helgen är över. Jag planerar att avsluta helgen med något sånt här:
Eller det här. Ser ju inte så svårt ut. Bara att följa manualen.
Ja, oavsett vilka små hopp vi åstadkommer under helgen så kommer det dokumenteras. Och läggas ut på denna lilla blogg såklart. Vore ju dumt att låta bli att skämma ut sig på the World Wide Web om man nu har möjlighet att göra det.
Sagan om nyckeln
Kapitel 1:
För hundra år sedan (eller rättare sagt fyra månader sedan) var det en skåning som var ute och körde fyrhjuling. Färden gick över de nysnöade nejderna i Jämtland där träden vajat fritt i tusende år.
Så hände det som inte fick hända.
När färden var över skuttade skåningen glatt hemåt. Som vanligt oklanderligt klädd.
Han var säker på att detta var den första av många färder med den snabba och röda och snygga fyrhjulingen. Men ack vad han bedrog sej!
Kapitel 2:
Någon gång den dagen försvann fyrhjulingens hjärta - nyckeln. Paniken i byn var total. Alla skyllde på alla. Vem hade slarvat bort den viktiga nyckeln? Alla fingrar pekade mot skåningen. Men han pekade åt annat håll:
Nu var visserligen huvudnyckeln borta - men oavsett borde det finnas reservnycklar?!?!?! Och vart var då dom??!?!
Alla tittade på varandra. Den forna husbonden menade att nycklarna alltid funnits i huset. Hans dotter, tillika nuvarande husfru, menade att hon aldrig sett skymten av dem.
Kapitel 3:
Tiden gick. Frustationen växte. Tillslut kallades ytterligare en huvudperson in i bilden: Försäljaren. En ny nyckel måste göras!
Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Tidens tand hade skavt bort viktiga siffror som låssmeden behövde och gissningarna var därmed lika många som goda. Var det en nolla eller var det en nia? Var det ett B eller var det ett D? Tillslut skickades en kombination i väg på måfå.
Tre dagar senare kom så äntligen en ny nyckel. Men ack vad alla bedrog sig! Inte passade den nyckeln i fyrhjulingen icke. Nu var frustrationen på bristningsgränsen. Alla i huset skrek åt varandra.
Då hände ett mirakel.
Kapitel 4:
En helt vanlig tisdag beslutade nya husbonden och husfrun att vardagsrummet måste städas - ordentligt. Mattor kastades ut och golv skurades. Och där! Och då! Så uppenbarade sig plötsligt en skum grej på golvet precis framför elementet.
Vad var det? En jättepatron? En bajstolle (som den galna fastighetsägaren säger i intervjun)? En alien? Nej! Det var....
NYCKELN! Eller nyckelen som man säger i Bjuv utanför Helsingborg.
Snipp, snapp, snut. Så var den sagan slut.
Nu återstår bara för DIG kära läsare att sluta grubbla över hur sällan husbonden och husfrun egentligen städar. Gör ni inte det är risken stor att ni aldrig mera vill komma och hälsa på - i byn där träden vajat i tusende år.
Vildhund i stan
I dag fick både stora staden Östersund och den lilla stövaren Britta en chock. Staden för att ha en liten stövare hos sig, stövaren för att plötsligt befinna sig i stora staden.
Britta är helt enkelt inte van vid det. Hon är van vid skogen runt Handogsbuan. Hon är van vid två personer samtidigt - max. Hon är van vid att kunna springa runt som ett hjon och leta råttor.
-
Men, som ni vet, ibland måste Fantomen ta på sig vanliga kläder och gå ut på stadens gator precis som en vanlig man.
Och ibland måste Britta dra på sig ett koppel och bege sig ut på ett nytt fint stortorg precis som en vanlig hund.
Hon gillade det faktiskt.
-
Annars kan jag berätta att Britta numera har nya morgonrutiner. Hundkräket vaknar visserligen klockan sex fortfarande. Men nu kräver hon inte att någon går upp med henne. Nu kräver hon istället en plats på kudden bredvid Sara. Jodå:
Klockan sex kommer hon upp, hoppar upp i sängen på Saras sida. Kliar sig, knallar runt i sängen och sedan nosar oss rakt i nyllet för att se så att hon är i rätt säng.
Sedan snurrar hon tre, väldigt ljudliga, varv innan hon dunsar ner så nära Sara som det bara går. Gärna lite på Sara.... Det är högt, och det är smärtsamt, och det är minst lika irriterande som hennes förra morgonvana.
Pluset är dock att man slipper gå upp. För efter de tre obligatoriska varven, när hon dunsat ner, ja, då kommer en väldigt nöjd suck. Sen somnar monstret väldigt nöjt.
Och sen sover hon till 8.20.
Klockan 8.20 är det sedan dags för morgonväckning nummer två. Då vaknar Britta, sträcker på sig, med fördel ingår då en tass rakt i ansiktet på Sara. Sedan gäspar hon högt ett par tre gånger. Sedan biter hon lite på sig eller på kudden eller på Jocke och sedan sätter hon sig upp, nosar oss rakt i nyllet för att se så att hon är i rätt säng.
Därmed är det kört. Då är hon verkligen pigg, pigg, pigg. Och vi andra är sur, sur, sur.
Å andra sidan kan man inte vara det särskilt länge. Hon är ju trots allt världens sötaste. Hon är lika söt nu som när hon var när hon kom till oss i maj i år.
Test av diverse fordon
Vi har en super-skoter på vår gård. En ockelbo! Från typ 80-talet. Tidigt 80-tal. Den är fantastisk. Och är rent livsfarlig.
Om - och jag upprepar - om man överhuvudtaget får igång den (hänger väldigt mycket på humöret och vädret) så gäller det att vara beredd från första början. Gasen hakar gärna upp sig. Eller så bara dör den. Den kräver nämligen rejält med omsorg och bensin de första timmarna. Det gäller att choka, prima, gasa, hålla i hatten, prima, choka och dra i nödstoppen i en salig blandning.
Fast samtidigt är den väldigt rolig. Och väldigt lojal och trofast. Och från och med i dag har den också en ny fan: Jocke. Efter diverse varv på ängen älskar han ockelbon nästan mer än mig, hundarna och motorcykeln tillsammans.
I dag har vi även testat ett mindre bullrig fordon: Sparken! Det gick så där: Jocke hade ingen balans, Britta var rädd och Saga blev helt tokig. Hon skulle bara springa framför och runt sparken.
Sammantaget blev det en hysterisk tur. Men vi kom hem igen. Alla någorlunda hela och rena.
Sist men inte minst kan jag berätta att jag nu fått tillbaka min iphone. Jag är sååå glad. Den ser dessutom helt ny ut. Repan (som jag orsakade efter en firmafest..) är borta. Känns väldigt bra. Inte minst eftersom Jocke precis lät meddela att han fått en repa i sin. Moahahaha! Där fick han - mannen som tjatat hål i huvudet på mig att jag ska vara försiktig med mina grejer.
Gott nytt 2011!!
Så var det nytt år.
V firade in det nya året i Solberg, Hammerdal hos Hjort/Ottosson. Vi åt mat i sisådär 7 timmar. Enda pausen var när vi sköt rakteter i fyra minuter. Och då höll vi på att direkt svälta ihjäl.
-
Först var det snittar med fördrink.
Fördrinken förevigades. Inte snittarna som Jocke hade slitit så hårt för. Slarvigt!
-
Sedan var det en god röra med hummer och räkor till förrätt som Irja gjort. Det fick vi ingen bild på.
Sedan var det huvudrätt bestående av filé och god potatis med getost som Tina gjort. Det fick vi ingen bild på.
Sen hade vi en liten paus innan efterrätten. Och det förevigades minsann.
Under pausen passade vi nämligen på att ha en frågesport. Erik hade komponerat ihop lite frågor.
Plötsligt sattes alla hjärnor på prov. Det suckades och stönades och grubblades och tänktes. Vilka var de tolv djuren i de kinesiska året? Var det en mus eller var det en råtta? Fanns det någon tjur eller buffel eller annat klövvilt?
Jocke svor - Sara skulle klå honom på OS-frågorna och det sved.
Tina suckade - vad var det för djur-år i år?
Macke erkände - det var svårt att komma på tolv djur överhuvudtaget, oavsett kinesisk almanacka eller inte.
-
Slutligen var pinan över och rättelserna började. Erik tog hjälp av två snabba sammanställare: Alice och Klas.
Och snart kunde det konstateras att kvinnorna hade sopat frågesportsbanan denna kväll (två sportfrågor till trots).
1:a blev Maria, 2:a blev Sara och 3:a blev Janna.
Detta firades med chokladkaka, hallon och grädde som var efterrätten från Sofia.
-
Fem över tolv firade vi in det nya året med raketer. Som inte gick att fånga på bild. Däremot fick jag in åskådarna som förundrades öve de fina färgerna.
Inne satt och sprang och lekte Tommie, Ellen och Alva bland andra.
Sist men inte minst. En helt ocensurerad bild från 2-tiden på natten. Så här kan det också vara ibland.
Gott nytt år alla!!!
