En rektu´n karl
Min karl (man på norrländska) har tydligen haft fel sorts skidor. Han har haft skidor för sådana som väger 55-65 kilo. Han väger tydligen lite mer än så. Hur mycket mer han han inte förtäljt varken på den här bloggen eller annanstans. Klart är dock att de var lite för små för herrn då han de facto stod i princip stilla i längdspåret förut.
NEJ! Usch, vad taskigt. Jag ska ärligt säga er att han är väldigt snygg. Kan i och för sig bero på att han tränar väldigt mycket allafall - med eller utan skidor.
Det går inte en dag mindre än 10 000 steg! Och hur vet han/jag/ni det? Jo, för att han snodde min stegräknare som jag fick i julklapp av ÖP. Tjoff! så var den fastsatt på hans skärp.
Och vad lär vi oss av det?
Jo, jag är gift med en som åker på fruntimmers(kvinno)skidor och har stegräknare....
En äkta norrländsk karl med andra ord!
-
Nu över till något mycket mer allvarligt. Jag försöker också hanka mig runt i skidspåren. Det går oerhört långsamt för mig med.
Men jag har inte fel sorts skidor att skylla på. Jag har bara mig själv och mina obetydliga (borttappade?) muskler att beskylla. Vart är de där små rackarna när man som bäst behöver dem?
Fast det är ju å andra sidan nu, i skidspåret, som musklerna ska komma och bli stora och starka.
Jag räknar med att det går fort. Beach 2011 är inte långt borta. Räknar iskallt med att ha armar i stil med detta innan sommaren är här:
Å får jag inte det så nöjer jag mig med håret.
Kommentarer
Trackback
