Sagan om nyckeln
Kapitel 1:
För hundra år sedan (eller rättare sagt fyra månader sedan) var det en skåning som var ute och körde fyrhjuling. Färden gick över de nysnöade nejderna i Jämtland där träden vajat fritt i tusende år.
Så hände det som inte fick hända.
När färden var över skuttade skåningen glatt hemåt. Som vanligt oklanderligt klädd.
Han var säker på att detta var den första av många färder med den snabba och röda och snygga fyrhjulingen. Men ack vad han bedrog sej!
Kapitel 2:
Någon gång den dagen försvann fyrhjulingens hjärta - nyckeln. Paniken i byn var total. Alla skyllde på alla. Vem hade slarvat bort den viktiga nyckeln? Alla fingrar pekade mot skåningen. Men han pekade åt annat håll:
Nu var visserligen huvudnyckeln borta - men oavsett borde det finnas reservnycklar?!?!?! Och vart var då dom??!?!
Alla tittade på varandra. Den forna husbonden menade att nycklarna alltid funnits i huset. Hans dotter, tillika nuvarande husfru, menade att hon aldrig sett skymten av dem.
Kapitel 3:
Tiden gick. Frustationen växte. Tillslut kallades ytterligare en huvudperson in i bilden: Försäljaren. En ny nyckel måste göras!
Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Tidens tand hade skavt bort viktiga siffror som låssmeden behövde och gissningarna var därmed lika många som goda. Var det en nolla eller var det en nia? Var det ett B eller var det ett D? Tillslut skickades en kombination i väg på måfå.
Tre dagar senare kom så äntligen en ny nyckel. Men ack vad alla bedrog sig! Inte passade den nyckeln i fyrhjulingen icke. Nu var frustrationen på bristningsgränsen. Alla i huset skrek åt varandra.
Då hände ett mirakel.
Kapitel 4:
En helt vanlig tisdag beslutade nya husbonden och husfrun att vardagsrummet måste städas - ordentligt. Mattor kastades ut och golv skurades. Och där! Och då! Så uppenbarade sig plötsligt en skum grej på golvet precis framför elementet.
Vad var det? En jättepatron? En bajstolle (som den galna fastighetsägaren säger i intervjun)? En alien? Nej! Det var....
NYCKELN! Eller nyckelen som man säger i Bjuv utanför Helsingborg.
Snipp, snapp, snut. Så var den sagan slut.
Nu återstår bara för DIG kära läsare att sluta grubbla över hur sällan husbonden och husfrun egentligen städar. Gör ni inte det är risken stor att ni aldrig mera vill komma och hälsa på - i byn där träden vajat i tusende år.
Kommentarer
Postat av: karro
Underbar berättelse, jag skrattar :) Glömmer bort att läsa tills du påminner på det underbara forumet Facebook.
Postat av: Sara
:D Vilken fantastisk historia!
Trackback
