Det är otroligt vilka förutsägbara flockdjur vi människor är. Med tungan hängande utanför munnen följer vi lydigt dem som ligger precis framför oss samtidigt som vi sneglar nervöst över axeln för att så att andra i sin tur följer oss. Och sen kallar vi oss trendiga och speciella och unika....
-
Ta bara det här med skidåkning. Det som jag o Jocke med så stor stolthet och energi ägnar oss åt.
Är vi de första som blivit längdskidåknings-fanatiker? Är vi de enda som hellre köper valla än mascara och raklödder?
Nix, pix, päron pung. Vi är endast två vanliga dödliga i en stor svensk skidåknings-revolution som just nu pågår.
Det märks inte minst på Vasaloppet. Jag ska (är det tänkt) åka Tjejvasan med Anna-Karin. Men finns det några biljetter? Nix. Och så fort någon säljer ut en biljett på Blocket så är 100 hyenor där och snor den framför näsan på en. Jag har säkert ringt på 20 annonser och inte en enda jävla biljett finns att uppnå. Jävla hurtiga fruntimmer!
-
Men varför kommer det sig att Sverige helt plötsligt börjat jobba stenhårt på att tvätta bort längdskidåkningens töntstämpel?
Kanske är det för att vi, som sagt, vill vara som alla andra. I det här fallet som Charlotte Kalla och Marcus Hellner...
Numera är kläder av märket Craft storsäljare. Vi ska inte bara åka skidor likt Kalla - vi ska även se ut som henne.
Inte minst stockholmarna tydligen.
Så här säger landslagets Torbjörn Nordvall till Expressen:
- Det är inte skideliten som är den främsta målgruppen för de dyraste produkterna. De är alldeles för få i eliten. Det är Stockholmarna man vill marknadsföra sig gentemot. De lägger mycket pengar på att efterlikna eliten, konstaterar han och fortsätter:
- I dag kan du vara hur snajdad som helst i skidspåret.
-
Underbart. Och underbart att han använder ordet snajdad.
Nåäl, tillbaka till den - faktiskt - underbara texten om skidåkning i Expressen.
-
I samma artikel liknar nämligen en professor Sverker Sörlin skidåkning vid self-fashioning, ett begrepp som tidigare användes för att beskriva hur överklassen under renässansen gärna lät sig porträtteras i dyra kläder och gärna vid intellektuella personer för att framstå som ännu mera framgångsrika.
OCH - nu börjar det bli riktigt intressant - så här kommenterar han dagens skidåkare:
- Den nya överklassen har pengar, men kanske inte så mycket annat. Den vill vara bildad och kunna saker om konst, litteratur och musik, men sådant tar tid och är svårt att uppnå.
Att ägna sig åt något så hälsosamt som skidåkning ger istället möjlighet att visa styrka och uthållighet som många inte får utlopp för i sin ordinarie sociala roll.
Så se upp. Snart kan ingen mindre än Ingvar Kamprad komma glidande förbi dig. Iförd senaste modet....
Så här summerar en anonym längdskidåkare på träningssajten Funbeat sitt längskidåknings-intresse:
- Status är oerhört viktigt för mig, även om jag - i likhet med andra statusjägare - aldrig skulle medge det öppet.
-
Och vi? Jag och Jocke? Nä, men skärp er nu. Vi tillhör inte överklassen. Vi tillhör den stora flocken medelklass. Vi har bara funktionskläder eftersom vi råkade ha det hemma.
Vi åker nämligen bara skidor eftersom det är skönt att få komma ut ibland och röra lite på sig i friska luften.
(PS. Kolla in Kamrad och hans pengar i Uppdrag Granskning på onsdag. Tror det kan bli intressant)
