brittaochallaviandra

Men även vi i Handogsbodarna behöver vi vila ibland....

Jag menar, vi är inga CHUCK Norris

Men nu är vi igång igen

Dessutom kan jag meddela att det minsann inte gått att blogga igår då vi hade fullt upp med att äta min förbannat lyckade (om ni frågar mig) cheesecake...

Et voila

Till vänster ser ni även jordgubbar som frysts ner från vårt jordgubbsland...

Efter detta lagades det Raggmunk...

OCH idag blev det lite kokostoppar på det..

Just det.... doppade i choklad..

Dem smakade bättre än dem ser ut...

Baka kaka....

Riktigt coolt...

-

Vi har ju glömt att berätta om våra vänner Stefan o Sara.... dem flesta av er känner dem, eller igen dem, eller har hört om dem. Eftersom vi berättar om dem för alla...

Varför är dem så speciella förrutom att dem är dem underbara människor dem är???

Jo, dem äger fantimaj (po skånska) en skidbacke med liftar, resturang och hela viddevippen.... inte minst en pistmaskin (måste få köra...)

Kolla in hemsidan

kappruet.se

Gammalt välbesökt ställe för FM som förut hade vinterutbildning där... eller åtminstone Kustjägarna.. Så det kanske inte riktigt var en representativ del av Försvarsmakten... men ett embryo i alla fall...

Killarna på bilden har INTE vinterutbildning... men tillhörde tidigare nämnda förband.... eller avdelning...

Nog om dem

-

Nu drivs den alltså av Stefan o Sara.  Gå nu in o kolla på hemsidan. CHUCK demands you!

Och ännu hellre, åk dit och sponsra med massa pengar...

Apropå CHUCK..

NR 16:

Hell Yea!!!

Själv har jag idag insett att större delen av Sverige verkar vara i otroligt dålig form...

Varför syns annars följande texter i dem flesta tidningar..

Inte nog med det... Vi verkar leva tråkiga, dåliga och osköna liv med...

Jag vet inte det.... För mig räcker det med mina apsköna..

Tillsammans med riktigt, riktigt bra och innehållsrik lektyr av högsta klass...

Eller varför inte hellre göra som Sara på hotellrummet och beställa en...

Visst skymtas det Daim och måhända Pringles med..... Med all rätta... Det sköljs ju ner med Ramlösa...

SÅ har man det gott i livet....

-

Idag har Bing Bang Taliban skymtat förbi... Trodde jag....

Men det vara bara Saga som spexade...

Som ni märker är det stor torka i huvudet om vad jag ska skriva, så jag avslutar väl bara med NR 17 direkt...

Jag vill så gärna ha ett par....

Försöker fortfarande desperat få ordning bland mina gamla jobbprylar samt att Britta fortfarande löper...

Det verkar jobbigt det där... Hon hade nog helst vändt ut och in på sig själv om hon kunnat.

Herreminje...

Allt från skottning på mark och hustak, till vedhämtning. Kälke i djupsnö... Jag menar djupsnö! -  till bärande av allehanda skit.

Apropå skit så har jag insett att jag samlat på mig så mkt skit från min kära gamle arbetsgivare att denne borde ha stora brister i sina förråd!!

Vad är det som händer.... Pärmar, böcker, t-shirts, pansarskott, knäskydd, handgranater med mera.

Hur i hela H ska jag få ner allt detta när inlämning sker i slutet av augusti?

Alternativt så brännes allt bål hummandes till greogorianska munkars körmusik i en stor satansbrand...

För nu kan man inte avsluta med en DS längre. För er som är civila står detta för en DyngSmäll och användes när man haft sprängtjänst och inte gärna vill lämna tillbaka ngt....

Benämns även SL - StädLaddning.

-

Just nu väntar jag min kära hustru som haft sin första dag på nya jobbet...

Sitter och koncentrerar mig för att lyssna på hennes dag och inte ärpa om min dag... svårt.... Jag är ganska egocentrisk....

Annars är allt sig likt, förrutom att Britta löper då och i samband med detta precis lyckats svina i sig en halv kopp kaffe/chokladmjölk med socker och grädde (fråga inte) som stod ovaktad...

Mystiska ljud från vardagsrummet avslöjade henne. Förbannade underbara hund...

Inte en tråkig minut, let me refrase, lugn sekund med henne i huset. Hon har ett ännu större jag, jag, jag-behov än... jag...

-

Dagens CHUCK.... Det går för övrigt att påverka mig med egna favoriter från svunna tider.....

Gå igenom vår historia på gården/bloggen och titta på gamla CHUCK- sanningar.

Anmäl därefter favorit...

Detta kommer påverka sista fem placeringarna. Rafflande eller hur!?

NR 19:

Edsåsdalen som för övrigt var ett otroligt charmigt ställe att åka skidor på med mera.

Tack Tina, Erik, Isak och Klas för en underbar dag!!

Jag vill även passa på att tacka mig själv och min oklanderliga smak som föredömligt förevisas på nästa kort.

Som ni ser lyckas jag matcha mina himmelsblåa pjäxor med den himmelsblåa himmeln som ju i sin tur matchas med det lag som är regerande mästare i fotboll. Just det! MFF - Malmö FF.

Och tack Isak för att du bjöd på Chocolate Chip Cookies...

Och tack för korven.... Det är inte bara vi som tackar för korven, det gör även världens näst största korvkonossör Martin Hansson från Malmö.

Och tack för tacket...

Och bara för att trycka ner vår dag det i era halsar så kommer här ytterligare en stämningsbild.

Jag i motljus.....

Man blir tårögd av många olika skäl....

Nu får det vara slut på jag, jag,jag.

-

Många (mint 4) har efterfrågat CHUCK...

Helt ärligt så börjar jag få slut på bra bilder med tillhörande visdomsord från vår store ledare och föregångsman CHUCK... Mången citat finns dock...

Så varför kör vi inte en repris av hela klabbet... Många av er har ju kommit in sent i den här bloggen och behöver utbildas.

Så här kommer mina 20 favoritCHUCK

Plats NR 20:

Under vår vistelse här i Åre har vi nämligen lärt oss...

-

-

Jodå. Det är hur galet som helst men någon måste göra det - och bjuda omvärlden på stunts som de aldrig sett förut.

Annars har vi haft en helt fantastisk dag men både sol och en massa snö.

i morgon ska vi åka i Åre och Björnen. Tills dess får ni lite ögongodis att suga på:

Inga större tricks har skett men däremot har jag gjort en fantastisk upptäckt:

Jocke har numera längre hår än vad jag har. Det militära livet håller på verkligen på att få ge vika för det civila, mera galna och vildvuxna, livet. Det visar varje liten ny lock som uppenbarar sig i Jockes nacke. Kolla själva:

Gulligt va? Nästan lika gulligt som hans nya hjälm. Kan vara en tjej-hjälm men eftersom vi inte riktigt vet med säkerhet så är det tills vidare en unisex-hjälm.

-

Annars så har jag förlåtit Jockes hysteriska packande i går. Varför? Jo, för medan jag i panik fick med mig lite långkalsonger och en och annan tröja så resulterade Jockes systematiska packande i dag i detta:

Varmchoklad med vispgrädde och MINTU!!! (kom på att ta en bild när hälften var urdrucken, därav den smått obehagliga bilden)

Finns inget godare efter en dag ute i snön. Eller någon annan dag för den delen heller.

-

Nu ska vi snart äta. Sedan sova känns det som. Man är ingen ungdom längre, den saken är klar. Helt slut, både i knopp och kropp.

Vi är nämligen på väg mot Åre. Ja, i morgon då, men ni som känner Jocke förstår också att vi därmed varit på väg hela dagen i dag.

Det har packats och organiserats och packats om och lagts ner i olika högar och i olika väskor och organiserats lite till. Det är helt otroligt att en man kan slösa bort så många timmar med så få grejer.

Hur som helst räknar vi iskallt med att bli ganska så duktiga på skidor innan helgen är över. Jag planerar att avsluta helgen med något sånt här:

Eller det här. Ser ju inte så svårt ut. Bara att följa manualen.

Ja, oavsett vilka små hopp vi åstadkommer under helgen så kommer det dokumenteras. Och läggas ut på denna lilla blogg såklart. Vore ju dumt att låta bli att skämma ut sig på the World Wide Web om man nu har möjlighet att göra det.

Britta är helt enkelt inte van vid det. Hon är van vid skogen runt Handogsbuan. Hon är van vid två personer samtidigt - max. Hon är van vid att kunna springa runt som ett hjon och leta råttor.

-

Om - och jag upprepar - om man överhuvudtaget får igång den (hänger väldigt mycket på humöret och vädret) så gäller det att vara beredd från första början. Gasen hakar gärna upp sig. Eller så bara dör den. Den kräver nämligen rejält med omsorg och bensin de första timmarna. Det gäller att choka, prima, gasa, hålla i hatten, prima, choka och dra i nödstoppen i en salig blandning.

Fast samtidigt är den väldigt rolig. Och väldigt lojal och trofast. Och från och med i dag har den också en ny fan: Jocke. Efter diverse varv på ängen älskar han ockelbon nästan mer än mig, hundarna och motorcykeln tillsammans.

I dag har vi även testat ett mindre bullrig fordon: Sparken! Det gick så där: Jocke hade ingen balans, Britta var rädd och Saga blev helt tokig. Hon skulle bara springa framför och runt sparken.

Sammantaget blev det en hysterisk tur. Men vi kom hem igen. Alla någorlunda hela och rena.

Sist men inte minst kan jag berätta att jag nu fått tillbaka min iphone. Jag är sååå glad. Den ser dessutom helt ny ut. Repan (som jag orsakade efter en firmafest..) är borta. Känns väldigt bra. Inte minst eftersom Jocke precis lät meddela att han fått en repa i sin. Moahahaha! Där fick han - mannen som tjatat hål i huvudet på mig att jag ska vara försiktig med mina grejer.

V firade in det nya året i Solberg, Hammerdal hos Hjort/Ottosson. Vi åt mat i sisådär 7 timmar. Enda pausen var när vi sköt rakteter i fyra minuter. Och då höll vi på att direkt svälta ihjäl.

-

Först var det snittar med fördrink.

Fördrinken förevigades. Inte snittarna som Jocke hade slitit så hårt för. Slarvigt!

-

Sedan var det en god röra med hummer och räkor till förrätt som Irja gjort. Det fick vi ingen bild på.

Sedan var det huvudrätt bestående av filé och god potatis med getost som Tina gjort. Det fick vi ingen bild på.

Sen hade vi en liten paus innan efterrätten. Och det förevigades minsann.

Under pausen passade vi nämligen på att ha en frågesport. Erik hade komponerat ihop lite frågor.

Plötsligt sattes alla hjärnor på prov. Det suckades och stönades och grubblades och tänktes. Vilka var de tolv djuren i de kinesiska året? Var det en mus eller var det en råtta? Fanns det någon tjur eller buffel eller annat klövvilt?

Jocke svor - Sara skulle klå honom på OS-frågorna och det sved.

Tina suckade - vad var det för djur-år i år?

Macke erkände - det var svårt att komma på tolv djur överhuvudtaget, oavsett kinesisk almanacka eller inte.

-

Slutligen var pinan över och rättelserna började. Erik tog hjälp av två snabba sammanställare: Alice och Klas.

Och snart kunde det konstateras att kvinnorna hade sopat frågesportsbanan denna kväll (två sportfrågor till trots).

1:a blev Maria, 2:a blev Sara och 3:a blev Janna.

Detta firades med chokladkaka, hallon och grädde som var efterrätten från Sofia.

-

Fem över tolv firade vi in det nya året med raketer. Som inte gick att fånga på bild. Däremot fick jag in åskådarna som förundrades öve de fina färgerna.

Inne satt och sprang och lekte Tommie, Ellen och Alva bland andra.

Sist men inte minst. En helt ocensurerad bild från 2-tiden på natten. Så här kan det också vara ibland.

Gott nytt år alla!!!

- din jävla bajs.... Paus ....... tolle.... Bajstolle?

2 andra sorgliga saker i det hela är:

1. Jag skrattat som ett barn åt ordet bajstolle.

2. Den första bilden som dök upp när Sara skulle ha en bild på en norrlänning var den späckade mannen ni såg på skotern...

Annars hade jag tänkt skriva om värvningsförsöket från Sovjetunionen nu, men tror ni inte att ngt kom emellan.

Idag när jag skulle göra aptitretare (inga kommentarer om det tack) stod följande individer och glodde rätt in i köket...

Satan vad rädd jag blev...

Britta blev förbannad...

Saga är blev förvånad....

Som sann skåning var inte jaktgeväret det första jag tänkte på utan kameran....

På biden har dem stuckit 10 meter bort...

Men som Michael Jackson säger:

- Im a lover not a fighter....

Inte direkt som CHUCK.

I dag har tidningen Ångermanland kanske världens roligaste intervju utlagt på sin hemsida.

Det handlar om en fastighetskung från Skåne som äger en massa bolag i Sollefteå med omnejd. Fastighetsbolagen är ständigt ute i blåsvädret med konkurser, undermåligt underhåll etc.

Nåväl, reportern har granskat bolagen och vill nu ha en intervju med ägaren. Som blir skogstokig och undrar "Vad fan vill du då din jävla norrlänningajävel, vad vill du?"

-

Kolla in den här artikeln. I själva artikeln hittar ni själva ljudfilen. Klicka på den så kan ni lyssna och HÄPNA.

-

Ja, så ilsk kan man tydligen bli på norrlänningar.

Men vad menas egentligen med norrlänning? Vad innebär det att vara norrlännig. Jo....

SÅ HÄR ÄR DET ATT VARA NORRLÄNNING: 

+15°C
Det blir inte varmare än så här i Norrland, så vi börjar här;
När det är +15°C tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och
handskar.
Norrlänningen solar.

+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus.
Norrlänningen planterar blommor i trädgården.

+5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta.
Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.

0°C
Destillerat vatten fryser.
Vattnet i Torneälven blir lite tjockare.

-5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa.
Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.

-10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus.
Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca.
Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta.
Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40°C
Stockholm krackelerar sönder i kylan.
Norrlänningen köar vid den lokala hembrännarn.

-50°C
Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen.
F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.

-60°C
Torneälven förfryser.
Norrlänningen hyr video och stannar inne.

-70°C
Den falska Norrlänningen flyttar söderut.
Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus.
F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.

-183°C
Mikroberna i maten överlever inte.
Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.

-273°C
All atombaserad rörelse stannar.
Norrlänningarna börjar säga till varandra "Helvete, vad kallt det känns ute i dag".

-300°C
Helvetet fryser till is.
Norrläningarna är ensamma

I kväll var det OS-krönika. Och eftersom sportkrönikor faktiskt är bäst - inte minst på SVT som är fantastiska på musik, slow motion-inslag och snygga övergångar - så är de ett måste.

Och kvällens krönika var precis lika bra som jag väntat mig.... mmmm..... När herr-stafetten spelades upp kom det en liten tår. Samma sak när Anders Södergren banade väg för Hellner och Olsson. Eller när Anja tog bons efter super-smällen.

-

Shit, vad jag älskar sådana tillbakablickar. Framförallt när det rör sportstjärnor. Kanske handlar det om den chockerande insikten att det finns riktiga knäppskallar där ute. Sådana som satsar hela sitt liv och lite till på något som en annan aldrig ens skulle drömma om - än mindre orka bli bra i.

Ta exempelvis släggkastning. Eller stavhopp. Eller curling. Eller skidåkning för den delen. Då åker de skidor 6 timmar varje dag, alla dagar om året utom en vecka då de har semester. Fast då tränar de styrka.

Deras ihärdighet kan inte annat än berömmas - och hyllas med idel glädjetårar på bästa sändningstid.

Så av den anledningen kan Brad Pitt faktiskt slänga sig i väggen. Mot Marit Björgen är han chanslös. Varför? Kolla in det här muskel-monstret så förstår du:

Mer tillgiven hund går inte att hitta. Oavsett tidpunkt eller tillfälle så ska hon helst sitta i knäet på dig. För det spelar ingen roll vem du är. Hon älskar dig ändå....

Dessutom har hon separationsångest. Oavsett vem du är så vill hon följa med dig, eftersom alternativet att du försvinner är outhärdligt...

Jag älskar den hunden.

Britta älskar jag med... men på ett annat sätt.

Hon är mer, TITTA PÅ MIG, TITTA PÅ MIG, TITTA VAD JAG KAN, TITTA VAD FINT JAG SVASSAR, AAARRGH KLAPPA MIG MIG INTE!!! JAG HAR INTE TID... MÅSTE JÄVLAS MED ALLT OCH ALLA. SE PÅ MIG. JAG EXISTERAR! JAG ÄR VIKTIGAST! FATTAR NI INTE!!!

Som ROCKY:

Idag kommer inga kloka ord om eller från CHUCK.. Det behövs liksom inte.... Utan Chuck är Chuck...

Men nu är det alltså slut för den här gången. Vem vet om jag kommer tillbaka. Den 10 januari ska jag hur som helst börja på SVT.

Och - det är lika bra jag släpper bomben direkt - jag kommer tyvärr, till mångas förtvivlan, inte synas så ofta i tv-rutan.

Hade annars gärna blivit hallåa. Som Eva Nazemson. Mera känd som Spy-Eva, kvinnan som blev sjukt känd efter att ha spytt i tv-rutan. Tänk, hon får numera göra reklam för Apoteket (som köpare av tabletter mot mensvärk).

Så kan det gå för hallåor. Man vet aldrig vilka hisnande skutt karriären kan ta efter att man varit i tv-rutan....

-

Fast mest troligt kommer jag aldrig få möjligheten att spy i rutan. Istället ska jag härja i bakgrunden som någon form av arbetsledare. Kul o spännande!!

-

Nu till något annat roligt. Vi har köpt bil! En liten, gul humla. Så här ser den ut. Super-söt!!! Och pytteliten.

Kanske inte den bästa vinterbilen, det vet vi, däcken är som hockey-puckar, men vad gör det? Klimatförändringarna gör ju ändå så att vädret blir allt varmare. Vi har ju knappt någon vinter att tala om längre, sägs det. Jag har till och med hört att isbjörnarna håller på att dö ut. Så varmt är det.....

Därmed kommer dagens ordspråk: Isbjörnens död är C1.ans bröd.

Vår julafton firades som hos de flesta svenska hem.

1) Vi packade in de gamla (läs Saras föräldrar) i bilen tillsammans med diverse julklappar och en massa mat.

2) Vi pratade hela vägen om hur kallt det var just den här julen.

3) Vi kom fram.

Sedan började frosseriet.

1) Först var det fika med sju sorters kakor och kaffe.

2) Sedan var det choklad. Det skedde eftersom Ingeborg helt sonika öppnade upp en julklapp i förväg som passande nog innehöll en chokladask. Än i dag vet ingen av oss vem som egentligen skulle ha den julklappen.

3) Sen var det middag.

Därefter var det faktiskt en liten tomte-paus men så fort den skäggiga mannen lämnat huset och klapparna var upprivna så var det dags för...

4) Mer kakor, ostkaka och saftsoppa.

Vid 21 var maten slut och det var dags att hasta hem. Mätta och belåtna. Tack Galhammar! Syns nästa jul!

-

Längst bort syns Lennart ätande en, två grisfötter. En av de viktigaste ingredienserna på julbordet enligt gammalt Galhammar-ordspråk:

Tomten kom även i år. Med stora ögonbryn och små ögon:

Paparazzi Ronny dokumenterade allt. Ann var chockad och generad:

Årets julklapp: Pruttlera!!!:

Lugna och mätta efter några timmars ätande:

Veronica finns bästa julklappen: En lockfågel!