Skarp matlagningsskada
Igår hade vi som skrivits finbesök. Oerhört trevligt.
Men hör och häpna. Jag skadade mig under den livsfarliga företeelsen matlagning.
Se nedanstående bild....
Det som syns lite oskarpt är en livs flong flong levande blåsa efter ha hackat ner två påsar rotfrukt.
Jag repeterar. Skadan har uppstått då jag skurit rotfrukt. Alltså av själva hanterandet och hållandet av kniven...
För säkerhets skull kommer här en bild till.
Matlagning är alltså härmed bekräftat tillhöra företeelsen livsfarliga prylar att syssla med.
Tur att maten blev god.
-
I övrigt har det varit en ganska vanlig söndag här.
Dvs Jakt, målning (såklart) och massa mys med hundarna.
Here comes the Chuck! Lr snarare Chuck katt.
Finfisk och fultak
Shit, vad det är förnedrande att måla tak. Man tingas få en massa färg överallt och framför allt måste man ha på sig ett par larviga glasögon. Eller tvingas och tvingas. Det är helt enkelt ett måste då man blir blind om man inte har dem.
Men framförallt är det förnedrande att måla tak eftersom det är jobbigt. Jobbigt för man inser att man inte har en enda armmuskel som fungerar. Det gör ont efter en minut att stå och hålla i en stav uppåt och dra "fasta, jämna drag". Man får ont i underarm, överarm, nacke, underarm, överarm, underarm.
Och det jobbigaste är att... man kan inte erkänna att det gör ont. För det är ju detsamma som att erkänna att man inte har några armmuskler. Och det vore ju väldigt tragiskt.
Annars ha vi i Handogsbuan i dag bjudit på finmiddag till finfolk. Familjen Solberg och Ås har precis varit på besök. Jag lagade fisk. Egentligen borde jag skriva vi eftersom Jocke också ingår i den här familjen, och eftersom det skulle vara politiskt korrekt, men att göra det är att ljuga.
Jocke hjälpte för visso till att skala kålroten men då han hade absolut ingen aningen om vad det var för frukt han hanterade där och då så... ja, ni förstår säkert varför jag tar åt mig äran i singularis.
Nåja, det blev en sjukt god fisk med pesto och pinjenötter men diverse rotsaker som toppades av oregano och parmesan... Det ni! Och sist men inte minst marrängsvisch (hur nu det stavas).
Efteråt var alla mätta och glada. Eller åtminstone mätta.
Tina, Håkan och Irja...
och Klas och Erik fastnade på bild. Isak och Annie var däremot svårfångade men...
Alice fångades vid Britta som också var mätt och nöjd. Eller åtminstone nöjd. Hon är stövare - de blir aldrig mätta.
Å här kommer receptet för de som undrar vad casa Handogsbodarna bjuder på en helt vanlig lördag:
Blanda ihop lite creme fraiche och lagom mängd pesto.
Sleva på det på en halv lax som du lagt på en saltbädd.
In i ugn.
In i ugn även med rotsaker av blandad karaktär som du toppat med olivolja, salt, chili och vitlök. I slutet tar du ut dem och häver på rejält med färsk oregano och parmesan.
När allt är färdigt strör du på lite rostade pinjenötter på fisken.
Till det en kall sås med creme fraiche, dijonsenap och citron.
Åsså en sallad och en massa god dricka till det.
MUMS!!!!
Oppflidd och redo för helgen
Så var det fredag. Och ordningen är återställd. Jocke är hemma efter en sista arbetsvecka i Storstan (Stockholm). Vid 14-tiden kom han insvischande med en hyrbil som var totalt nedpackad med grejer som han haft i lägenheten. Sedan kastade han in det i huset innan han for vidare mot Lillstan (Östersund) för att lämna tillbaka bilen och köpa vin.
Viktiga uppgifter kräver snabb fart.
-
Nåja, nu är vi båda hemma. Vi har ätit och druckit... och som vanligt har Jocke nu näsan nedstucken i skoter-annonser. Måtte han köpa en snart så jag slipper tjatet om annonser hit, kubik dit, priser upp och årsmodeller ner.
-
Som synes är Jocke också riktigt fredagsfin. Flanellskjorta och allt. Riktigt oppflidd skulle man kunna säga. Och därmed halkar vi in på dagens jamska-kurs.
Oppflidd = uppiffad, tillfixad.
-
Sist men inte minst måste jag rekommendera en fantastisk text i Fokus om Malmö.
(http://www.fokus.se/2010/10/slaget-om-malmos-sjal/).
Den handlar om den bild som Malmö hela tiden får stå ut med. Att vara ett enda stort problemområde, inte minst med sitt Rosengård och nu sin Laserman-copycat.
Artikeln är skriven av en av de bästa skribenter jag vet, Thomas Engström (dessutom har en Peter Cohen plåtat. Har ingen aning om vem Peter Cohen är men det är ju otroligt coolt att heta Cohen - som Leonard, en av mina favoriter)
Se själv. Här kommer ett briljant stycke:
-
"Som grädde på moset skickar regeringen en minister till Malmö. Det blir Erik Ullenhag, integrationsministern – inte Beatrice Ask, justitieministern. Någon slapptänkt individ har bestämt sig för att skottlossningarna är ett integrationsproblem. En ensam galning som lyckas gäcka polisen i över ett år packas in i ett moln av vagheter och floskler om utanförskap och samhällsklimat och motsättningar mellan »grupper« hit och dit. Så blir på något magiskt sätt allting åter invandrarnas eller åtminstone invandringens fel.
Malmö. Ständigt med ryggen mot resten av landet, ständigt med egna idéer om expansion och framtidsvägar. Allt oftare utmålat som fläcken på solen Sverige. En gång modernitetens högborg, en föregångsstad för flera generationer av folkhemsarkitekter.
Bron, den vridna skyskrapan – de eviga planerna, den evigt öppna famnen mot resten av världen, den eviga byggarbetsplatsen. Inte sedan smålänningarna försökte trotsa Gustav Vasa har Sverige haft en modigare utpost. Det går folk på nerverna. Hur kort kjol får en stad ha utan att skylla sig själv när den blir våldtagen?"
Bron, den vridna skyskrapan – de eviga planerna, den evigt öppna famnen mot resten av världen, den eviga byggarbetsplatsen. Inte sedan smålänningarna försökte trotsa Gustav Vasa har Sverige haft en modigare utpost. Det går folk på nerverna. Hur kort kjol får en stad ha utan att skylla sig själv när den blir våldtagen?"
Falu rödfärg?
Snart svin-november och dags att piffa upp sig. Och eftersom jag inte kan lyxa till det med behandling hos Erika varje gång så har jag den här gången dragit i färg i huvudet. Tog något som heter teak. Trodde i min enfald att det skulle vara brunt - vet inte varför men tänkte förmodligen teak = träd = brunt.
Fast nu, när jag kletat in håret med en hel flaska teak inser jag att teak förmodligen är = falu rödfärg. Eller vad säger ni?
Ser med spänning fram emot slutresultatet om 20 minuter. Ser det inte överjävligt ut så kanske jag lägger in en bild men förblir det tyst om hårfärg framöver så vet ni vad som gäller. Då kommer jag att tvingas gynna färgtillverkaren ännu en gång. Fast då ska burken verkligen heta brunt och inget rackarns, svårbegripligt snärtigt trädslag.
Äntligen månadslön!
Äntligen dags att betala månadens räkningar. Bara en tio, tolv stycken verkar det som. Skönt med en uppiggande tisdag efter en så trög måndag.
-
Annars är det en sorgens dag idag. Bläckfisken Paul är död. Han blev världskändis i somras när han tippade utgången av fotbolls-VM med, som flera medier skriver i dag, "kuslig korrekthet".
På SvD:s hemsida i dag var denna nyhet lika stor som den att över 100 människor dött i Indonesien i en ny tsunami. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om fler läst om Paul idag än om tsunamins offer.
Såna är vi människor. Bläckfiskar och isbjörnar som heter Knut får våra hjärtan att slå snabbare än någon nödställd människa någonsin kan åstadkomma.
Manlig vänskap på tv
En ny tv-serie på SVT har börjat. Har precis halkat in på den efter några timmars tapetserande (nu är äntligen även rummet på nedervåningen tapetserad, med pappas hjälp. Återstår bara målning, lister etc. etc.).
Nåväl, serien verkar handla om fyra män i typ medelåldern som dricker vin och har samtal om krossade hjärtan samtidigt som de lagar mat tillsammans. Jag räknar stenkallt med att börja gråta innan det här avsnittet är över. Jag gör lätt det. Inte lika lätt som Tina som faktiskt gråter till doktor Qiunn, men ändå. Och för er som inte minns doktor Quinn kommer här en liten bild:
-
Nu har jag tittat på serien i tio minuter och nu visar den att männen är i medelåldern. Huvudrollsinnehavaren stöter på några tjejer och tycker att Etype är kanon med "It´s my life".
Låten är från början av 90-talet. Precis som de tjejer han lägger in stöten mot.
Stor svensk igenkänningsfaktor - för både män och kvinnor. Det är pinsamt rakt igenom.
-
Annars är det måndag. Det är snorhalt på vägarna och det snöar lite nu. Det är som sagt måndag. Inte ens en mysig serie om manlig vänskap kan få den att bli någe bättre.
LÅT MIG FÅ PILLA!!!!
Håller på att bli tokig på mitt skägg.... eller försök till skägg.
För inte bara är det glest, långt, kliar, RÖTT eller skumt illaluktande.
Det är dessutom värdelöst att ha när jag ska dricka Saras fantastiska smoothies + att hon börjar bli tokig på att jag kliar i det så fort jag får tillfälle. Men så är det med mig. Jag måste ha ngn form av tics. Annars mår jag inte bra.
Och just nu råkar det vara att dra och pilla i skägget.
Tyvärr råkar det vara värdelöst att ha händerna framför munnen när man pratar skånska i Jämtland med jämtar. För om det hade svårt att hänga med innan, så blir det omöjligt när handen hamnar framför truten.
Nåja. Varför drar jag inte bara av skiten då...
JO! För att Sara faktiskt gillar skägget.... Man får rabatt på flanellskjortor i Norrland om man har skägg och Såklart...... väääänta..........
CHUCK NORRIS HAR SKÄGG. Och just det mina damer och herrar.
Det är också rött!
Därför kommer här en repris på en av CHUCK-bilderna.
Och så en till bara för att
Som avslutning smäller jag upp en bild på mitt uppsägningsbeslut....
Låt oss presentera...
... en stilsäker renoverings-klädsel en typisk lördag någonstans i Sverige.
På honom:
Mjukbyxor i svart skönt tyg. Luftig men ändå väl åtsittande. Fungerar både som hellånga och som uppkavlade till knät.
Till den en ljusgrön t-shirt, svarta tubsockor och foppa-tofflor. Som en hyllning till Svenssons radhusliv.
Går även att kombinera med en huvtröja om så önskas, beroende på hur mycket arbete som utförs. Och vilken kroppstemperatur du brukar ha.... Modellen på bilden har en ganska hög kroppstemperatur och skulle helst vilja måla i endast kalsonger men där går gränsen... även i Handogsbodarna.
På henne:
En svart, snygg, åtsittande dräkt bestående av ett underställ bestående av en tröja och långkalsong. Går med fördel att kombinera med pannband längst upp och tubsockor längst ner. För att hålla ordning på flottigt hår och slippa trampa i lim med bara fötter.
-
Annars är allt lugnt på herrgården. Jocke är nu uppsagd. Snart slutar han inom Försvarsmakten. Konstigt, tråkigt, sorgligt, men också spännande och roligt. Inte minst för mig som kommer få han honom hemma hela veckorna. Vi ska nu leva vanligt familjeliv.
Av våra fem år tillsammans så har Jocke veckopendlat i fyra och ett halvt år. Det räcker så.
-
I morgon är det brunch i Handogsbodarna. Finbesök från storstan, Torvalla och Körfältet. Såg ni vapenskåpet på bilden med Jocke? Den kommer vissa av brunchgästerna få kånka ner i källaren innan maten serveras. Fast det vet de inte om än. En liten lagom överraskning - som borde få dem att vilja komma och hälsa på oss om och om igen!
Så kom snön
I natt föll de första snöflingorna över Handogsbodarna - och större delarna av Norrland. Det handlar inte om mycket - bara lite puder på backen men det är mysigt ändå.
Fast inte om man är en frusen amstaff. I morse insåg jag att Saga kommer att bajsa en meter från bron under hela vintern om jag inte gör något drastiskt. Sagt och gjort. Ett täcke är nu inköpt.
Fast Saga tycker inte det är det minsta pinsamt. Hon vickar bara glatt omkring med sin nya kappa - som nog är lite stor. Fast tanken är ju att den ska passa både en bred men kort amstaff och en lång men smal stövare när det behövs.
Å andra sidan kanske inte stövaren behöver ett täcke - någonsin. Britta håller ångan uppe genom att flänga runt som ett streck runt gården. Kolla själv. Hon är fladdret bakom den stolta täck-innehavaren som står desto stadigare på jorden.
Nu är det Arga snickaren på 5:an. Eller töntiga låtsas-psykologen som det egentligen borde heta. Hög tid att kolla om det finns något annat istället. Eller så ska jag göra en djupdykning i amerikanska pannkakor. Det är dags för brunch på söndag. Eller frunch som det tydligen heter på svenska.
Nya luckor?
Så var det då en söndag i renoveringens tecken. Igen. Inget sexigt alls utan bara en massa skrapande för att få av gammal tapet.
Och så här såg luckorna i nedre rummet ut under de vita tapeterna. Lite oväntat. Avancerad målteknik - frihand...
Nu har Jocke åkt mot Gotland. Hundarna har fått nya sängkläder (ja, de är bortskämda) och jag laddar för att hälsa på Galhammar-ligan i morgon. Ska till Svenstavik och passar på att hälsa på bror med familj.
Åsså börjas det igen
I dag har det varit lite segt. Det ska ärligt erkännas. Segheten gäller tyvärr bara mig. Och det enda jag kan skylla på är mitt tjej-gäng (tant-gäng).
Gårdagen bjöd nämligen på en after work som började 17.30 och slutade 01.00. Dessutom var det happy hour ända fram till 21.00. Med halva priset på allt! Klockan 20.50 slog vi således till på varsin drink, en och annan cider och två flaskor vin (dittills hade vi snällt och försynt beställt glas med vin).
På plats fanns Katarina, Erika och Helena. Dessutom var Helene och Ulrika på plats men som vanligt är man en värdelös dokumentatör.
Därefter började snacket.
Kvällens VA?!?!? Kan det stämma? bjöd Helene på. Hon påstår att vi (hon, jag, Helena, Erika och Camilla) en gång skulle starta ett band. I rättvisans namn skulle ingen få spela ett instrument man kan. Jag ville tydligen spela saxofon. Det vill jag i och för sig fortfarande men nu för tiden har man ju faktiskt insett sina begränsningar....
Kvällens Skämtar du?!?! Menar du verkligen Björn? bjöd Katarina på. För ett tag sedan hade tidningen en notis om en modig man som stoppat två tjuvar medan de höll på att bryta sig in i en bil. Det var Björn Johansson! Känd som glass-Björn i vissa kretsar. Sambo med Katarina och far till Ida och Ebba. Världens lugnaste person.
Enligt säkra källor var han på väg till sin bil en tidig morgon när han ser hur två män sitter i Katarinas lilla swift. Då kokar det över. Han rusar fram, river ut killarna, våldhåller dem och ringer polisen. En lyckas smita men den andra är nu invirad i lagens långa arm. Underbart! En hjälte är född. Torvalla har en superman!
Kvällens Den var ganska äcklig men vi dricker den ändå!!!! Köp inte gin & tonic på Plaza. Smakade inget bra. Och om man dessutom känner att den smakar konstigt efter sex timmars after work - då måste den vara sjukt dålig.
-
I dag har vi varit och hämtat hem super-Tara och farbror Barbro (dvs Glaumur). Fick en ridlektion av Irja och Tara var verkligen superkul att rida!! Nu är jag en lycklig hästägare igen. Allt tack vare Irja.
-
Utöver det är jag en olycklig husägare. Eller det var väl att ta i, men det är så sjukt tråkigt att renovera huset så jag håller på att bli tokig. Men, men...
Nu är vi i gång med hall och nedre rum. Tapeter ska bort, element målas och en massa annat som jag inte vill rabbla upp här för då börjar jag gråta.
Tur att Saga tröstar en i målar-misären.
Helt galet...
... men nu är det fredag eftermiddag och det ska faktiskt firas med en after work. Kall öl och en riktigt god biff tillsammans med mitt tjej-gäng upptar just nu all koncentration. Så ser det ut för mig.
vs. 
Jocke däremot får fira in helgen i Handogsbodarna med hundarna och en mikrovärmd billys pan-pizza. Å andra sidan har han varit ledig i dag - det har inte jag. Å tredje sidan har han fått den otacksamma uppgiften att börja rensa ut inför renovering på nedervåningen - det har inte jag.
Sammanlagt verkar jag ha dragit vinstlotten. Känns kanon!!!
vs. 
-
En tanke så här i sultet av veckan: Tjejgäng är ett för himla tramsigt namn. Speciellt när "tjejerna" börjar närma sig 40. Men tant-gäng är ju sjukt tråkigt namn. Jag och mina vänninor är ännu värre. Hmmm.
Rädda katten!
I dag har faktiskt dagens roligaste nyhet skett i Östersund. Reporter Patrick Sjöö på ÖP kom knallandes när han såg två polispatruller som stod still och med poliser i ett virrvarr runtomkring varav en polis låg på backen. Han gick genast fram. Vad hade hänt?
Jo, en katt hade blivit påkörd. En patrull hade åkt till olycksplatsen och snart kom en till. En av alla dessa poliser hade sedan lagt sig med den skadade katten i väntan på besked vad göra.
Gulligt va? I Malmö får polisen rycka ut när folk skjuter på varandra. Här rycker Kling och Klang ut med två patruller när en katt blir påkörd.
Hur det gick med katten? Den dog. Polisen planerar att sätta in en runa i lokaltidningen inom snar framtid.
-
I övrigt har inget hänt. Jo, pappa har berättat att Britta drev hare i går!!! De två var ute på förmiddagen och då hittade hon äntligen rätt sorts djur. Det tog tyvärr inte länge förrän har-rackaren hoppade upp på en skogsväg och Britta var bortkollrad men ändå.
I dag är hon däremot inte lika duktig. Vår dörrmatta har fått sig en rejäl omgång.... Den börjar se väldigt tussig ut.
I morgon ska hon dock lära sig vett och etikett. Dags för hundkurs i stan igen. Det brukar gå bra första timmen. Den andra däremot går ganska trögt. Då är det inget roligt längre. Då börjar Britta gäspa och titta på allt annat runt omkring. Och ibland somnar hon bara rakt av.
Ett kungarike för en piggelin
Nu är budgeten presenterad. Och där finns både pensionärer, arbetare och Victoria och Daniel med. De sistnämnda ska få 14 miljoner för sin inflyttning på Haga slott. De behöver lite pengar nu till kokerskor, städerskor och vakter och annat krafs. Dessutom behöver ju Daniel tagga upp sig som prinsgemål.
Sammantaget är årets anslag till vår kungafamilj i år drygt 122 miljoner. Fast - som hovets ekonomichef Jan Lindman säger - så är det billigt jämfört med våra nordiska grannar.
– Kostnaden för kungahuset motsvarar ungefär en Piggelin per svensk. Det är annat än i Danmark och Norge där medborgarna betalar en lyxig Magnum för sina kungahus, säger han till Aftonbladet.
Så nästa gång ni ser la familia - tänk på att de bara kostar dig en piggelin. Det kan du väl undvara? Det blir ju knappt någonting. Det förstår man ju av deras påvra leverne....
De tvingas ligga på någon skabbig båt utanför Cannes....
De måste sig ut i skogen för att jaga sin mat....
De tvingas stå i larviga hattar under stekande karibisk sol....
De tvingas köra runt med lilla ekan på sjön....
De måste ha ett helt stall med bilar som dessutom drar stora mängder soppa....
De späker sig själv på tävlingsbanor....
De våldar ner en massa äcklig mat genom sina strupar....
De måste träna sina gamla kusar....
... när de inte är i NY vill säga....
De måste hålla sig i form.
Allt för Sverige - i tiden.
-
För övrigt har jag på slutet noterat något märkligt:
28-åriga Zlatan är mycket rynkigare än sin 40-åriga Helena. Hon måste ha bra gener... Eller han ett slitsamt jobb. Och eftersom hans jobb består i att leka med en fotboll så ja,... då är det väl generna då. Det går ju inte att förklara hennes naturliga skönhet på annat sätt.
Sist men inte minst är inte Kim Källström med i startelvan nu när Sverige möter Holland. Vet att Jocke jublar över det beskedet.
Själv vet jag inte riktigt om jag ska jubla eller inte. Jag har glömt om jag tycker han är bra eller inte. Jag tror att jag tycker att Elmander är bra men det återstår att se. Den enda jag med säkerhet vet är att David Villa är bra. Han är bäst.
Men han får tyvärr inte spela på Amsterdam arena ikväll (så kinkigt är den här hobbyn). Annars kanske han och en sisådär 7,8 svenska backar till på plan kanske hjälpt.
Holland gjorde just mål - efter 4 minuter.
Kulinarisk måndags-krubb
Måndag och Jocke har åkt till hufvudstaden. Dags att ta fram det tunga artilleriet i köket. Dags för gräsänklings-mat. Eller gräsänkas-mat kanske är mer korrekt.
Dagens middag är en ganska avancerad måltid. Du behöver:
Bröd, sallad, ägg, makrill eller annan fisk eller köttbit.
Ta brödet, skär det i lagomt grova skivor.
Ta salladen ur påsen (om du har gjort som jag och köpt ngn skum, omiljövänlig, sallad från Italien som är väl inplastad) och lägg på två blad på vardera brödbit.
Ta en makrillburk och lägg på makrillen på mackorna. Att det blev makrill i dag beror på att en kille stod vid Coop i dag och försökte kränga Omega 3-tabletter. Jag tog ett gratisexemplar och gick. Men han gav mig en bestående känsla av att man borde försöka äta mera fisk... Och, ja, här är vi nu.
Slutligen tar du och kokar ett ägg i exakt sju till tio minuter. Skiva på mackan.
Strö på salt och voila! En supersmörgås.
Observera MFF-underläggen. För Martin H och alla andra hängivna fans.
Annars har dagen varit lite ångestladdad. Det kom nämligen ett brev....
Vi är fadder till en liten tjej i Afrika. Henne ska då vi ha regelbunden kontakt med: Hon berättar om hur väl hon utvecklas tack vare oss, och enbart oss, medan vi skriver till henne och berättar om våra fantastiska liv i norr där det största bekymret är om vi måste välja mellan makrill och rökt skinka till våra mackor.
Problemet är bara att vi är skitdåliga på att skriva. Vi får oss aldrig för att framkalla bilder och skicka och skriva några rader. Det tar ju trots allt flera minuter och vi har ju som nämnts ovan lite mycket att stå i med påläggs-kval och annat livsviktigt.
Nu ska jag titta klart på Biggest loser. Väldigt dramatiskt med invägning. Och som sann amerikansk reality-program är det också rörande till tårar så klart. Jag ser alltid det här programmet som i en dimma.
Skogshuggar-Jocke
I dag har Jocke blivit skogshuggar-Jocke med hela... ja, åtminstone hela Handogsbodarna.
Detta förevigades givetvis av en fru som var oerhört lättad när det hela var över och han fortfarande hade alla tår och ben och armar och andra kroppsdelar intakta.
Observera den snygga näthuvan som Jocke bär upp med bravur. Tydligen tänkt som vinterbonad under hjälmen.... (pappa Sixtens påhitt. Han har väldigt lite hår och tror att den där supermössan ska hjälpa...)
Sist men inte minst så har dagens friare varit förbi. Saga löper och varje dag kommer en jagande älghund förbi och... stannar tills en förgrymmad ägare har pejlat in honom och kommer och hämtar honom. Den här herren kom springande från Nyby. Han fick åka bil hem igen senare på dagen.
Döda djur...
Har idag fått förfrågan om varför det inte finns fler döda djur som jag varit med och dräpt...
Det beror på ett antal saker. Jag har inte jagat mer än det där tillfället då vi satt på pass efter älg i 1,5 timme. Sen var vi less. Jag har inte sett ngt jag kunnat skjuta. Den enda gången det kanske gått att skjuta en tjäder saknade vi magasin till bössan.
Så inte bara är vi otåliga utan dessutom lite lata och klantiga.
Men här kommer dagens slakt!
En fjong kong riktig fluga som fått gå därhädan....
Fluga syns tydligt uppe i högra hörnet...
I övrigt har vi startat lite renovering igen efter ngn helgs vila...
Nu sätts sista listerna upp, klinkers har lagts och mer tapet rivs ner i hallen.
Sara har testat en häst (gormgarden.com), svamp har plockats av slavarna,
jämthund (sjukt sugen på en löpande Saga) har infångats samt taaadaaaaa ny GPS inköpts åt Britta.
Nu kan vi se var hon är... avstånd.... om hon sitter.... om hon har ståndskall... om hon driver.... eller om hon springer... Jag vet dock vad hon alltid gör utan GPS.... Hon springer....
Men ibland ser det ut såhär...
Dagens besvikelse.... Vad vi trodde var en groda med likörfyllning visade sig vara en.....
En jävla nougat hare!!!! Tror ni mig inte!!!!
Här är baksidan....
Avslutar med en bild på Chuck Norris katt.....
Skogsaffär och spökhund
Hujedamej! Nu har vi gjort vår första skogsaffär. Slog till på hela 4 hektar. Givetvis fick vi hjälp. Jocke jobbar som officer, jag som journalist och brorsan är virkesköpare - gissa vem som såg till så att vi inte blev skinnade?
Nu ska vi bara skriva kontrakt och så kommer någon att göra allt som man ska göra, hoppas jag. Förutom planteringen då har jag insett. Den får vi ta hand om själv. Men det är ju så kul så det gör inget.
Redan i somras körde jag o Jocke ett rejs på hygget. Ryktet går dock att de stackars plantorna gått en skoningslös död till mötes. Så har vi riktig block-tur så får vi sätta på två ställen nästa sommar. Hurra! Längtar! Någon som kanske ska ha lite semester i Norrland i början av juni???
Annars så har jag haft en bökig natt. Saga har dykt upp som ett spöke vid sängen både en och två gånger. Vet inte riktigt vad hon vill men hon har haft den klassiska "Gud-vad-det-är-synd-om-mig.-Jag-står-här-tills-du-låter-mig-hoppa-upp"-minen
Den ser ut så här:
Höll på att bli tokig. Och eftersom hon är en terrier så gav hon sig inte heller. Till slut fick jag med ömt våld tvinga ner henne igen i sin korg. En så märklig hund det där är.
Britta däremot sov vidare som om inget hade hänt. Hon är en väldigt bekymmerslös hund. De väger upp varandra bra.
Jämtland tar över
Var och varannan dag är Jämtland i omvärldens blickfång. Vi är så mediala så det nästan är löjligt.
Låt mig ge några exempel:
1) Vi har en bonde som söker en fru. Fast nu blev Magnus från Häljesund tyvärr bara en av åtta. I allra sista delen innan det börjar åkte han ut. Väldigt surt. Hade varit fint med jämtländsk grisbonde i rutan. Fast det hade väl blivit för mycket för omvärlden.
2) Vi har en gravid kvinna, Rosita, som inte får havandeskapspenning. Hon borde kunna jobba anser Försäkringskassan fastän hennes tvillingmage gör att hon inte ens når fram till tangentbordet. Också rikskändis numera.
3)Sist men inte minst: George Clooney praktiskt taget bor här. Kolla! Här spexar han till exempel i Storsjön....
Okej, det kanske var att ta i att karln bor här men det var Jämtland, och Jämtland enbart, som kunde ge honom den ultimata snöscenen till The American - eller Singsjö-filmen som den borde heta.
Döm om irritationen när Dalarna gled in i sista sekund och stal uppmärksamheten. I filmen påstår de att de är i Dalarna!!!!
Ytterligare ett mirakel har inträffat
I dag har jag jagat och jobbat. Det enda roliga som inträffat är att jag träffat två gamla klasskompisar från gymnasietiden (dvs lägre stenåldern). Den ena är numera rektor i Svenstavik och den andra är brandman i stan (och det var ju Östersund det som vi alla vet). Dessa möten varade i sammanlagt 40 minuter. Resten av dagen har varit precis så mycket tisdag som kroppen tål innan den börjar bryta ihop.
Jocke däremot har haft en helt fantastisk dag. När han ringde nyss jublade han och sa: Ytterligare ett geni har arbetat!!!!
Vad han upptäckt? Jo, att Ballerina nu även gör kakor i pepparkakssmak. Vad mer kan man begära av livet? Inte mycket, enligt Jocke, som levt denna tisdag genom ett rosaskimrande lyckorus.
och vart fan är bilderna?
Det är en fråga som man får ställa sig då och då. Inte minst på den här bloggen. Här har nämligen bilder en förmåga att försvinna lite nu och då. Och det lustiga är att de kan försvinna för vissa medan andra ser den.
Jag vet åtminstone att Leif och Renata letat utan framgång efter Jägarna-bilder medan vi suttit i andra sidan telefon-luren och gormat: Ja, men de ligger ju där!!!
Hur som helst.
Jag har absolut ingen aning om vart bilderna tar vägen. De kanske försvinner till Nikons Nangijala kanske. Eller Canons Äppeldalen, eller vad det nu hette det där stället dit bröderna Pott-frisyr hamnade först.
Filmen var ju rent hemskt. Bröderna slutade ju aldrig dö....
Oavsett det, här i verkligheten - på den här sanningsenliga bloggen - försvinner alltså bilder. Och vi vet inte varför eller vart eller hur eller något. Så ser ni bara en bildtext som hänger lite löst på sidan - ja, då vet vi alla att något är fel men ingen vet vad.
Undra hur många som kommer se den här bilden? (för er som inte ser den; det är givetvis Skorpan och hans kloka bror Jooonatan. Ve och tvi. Inte min favorit-Astrid-film)
Trassel, overall och backning med släp...
Daniel var hos oss i helgen...
Oerhört kul.
Sara har ju redan skrivit om Åre och Mikado.
Men det bör också tilläggas att jag och Danne hittade det ultimata plagget. Helkroppsunderstället. Dvs en mjukisoverall. Ett geni har arbetat.
Dessutom han jag köra fel när vi skulle fiska. Tvingades få hjälp (av Daniel) vid backning med släp samt att Daniel lyckades få trassel 2 ggr med spöet.
Sen metade vi istället med barnspöna.
För att påvisa att vi fortfarande är riktiga män så visas här lite actionbilder med motorer inblandat.
RACERBÅTEN!!
HOJEN!!
CHUCK får se upp....
Mikado och Coperhill
Nu är surströmmingsperioden över. Så då får vi väl återgå till våra gamla vanliga matvanor: japanskt. Kräver dock lite mer förberedelser i köket.
När det kommer till surströmming är det ju själva burköppnandet som är det trixiga. Det japanska köket däremot kräver, som synes, en vass kniv och en rejäl portion tålamod.
Okej, det kanske inte är varje dag vi äter japanskt. I verkligheten har vi gjort det sisådär 4 gånger totalt i hela livet. Och det är väldigt sällan det tillagas i vårt kök. För oss är det oftare älgkött än sushi på middagsbordet.
I själva verket har vi i helgen visat Daniel Sveriges bästa japanska restaurang. Han har varit på besök och vad är väl ett besök i Jämtland om man inte har fått äta på Mikado?
Förutom japansk mat visade vi honom Norrlands svar på Stureplan: Åre. Det var höstmarknad och mer folk än påskveckan. Det var allmänt brötigt. Fast det var iallafall fint väder.
Hundarna poserade vid Åresjön.
Å vad är väl ett besök i Åre om man inte tittar in på Copperhill och tar en öl och stirrar och tar bilder på människor som kommer strosande i vit-fluffiga morgonrockar efter att ha gått på vattengympa med klassisk musik?
Här träffade vi för övrigt Ulrika Lindersson med följe. Kul! Liten värld!
Åsså slutligen lite bilder från skogens skafferi:
