Kylskåps-hund på ridtur
I dag har vi inte gjort någonting alls. Jag har kurerat mig och så har vi sett True blood (det är en väldigt bra, men grisig serie) och så var vi ute och vallade alla djuren en sväng. Jag åkte på Tara och Jocke fick gå till fots med hundarna.
Det var första gången Saga följde med när jag var ute o red. Både jag o Jocke har ju varit lite nervösa för vår kamphund kontra häst. Skulle hon hugga sig fast i Taras mule så fort hon får en chans?
Förr i tiden använde man amstaffar som ett kylskåp. När djuren skulle slaktas slängde man in en amstaff som jagade dem lite innan slakten. Hundarna bet sig fast i mulen vilket orsakade ett stort adrenalin-påslag vilket i sin tur gjorde att köttet höll sig fräsch längre.
Ja... ni kan ju tänka er. Och det har vi tänkt på väldigt, väldigt mycket. Vi vill ICKE ha ett stycke Saga hängande i Taras mule. Därför har vi tvekat inför att ha med Saga på ridturer. Tills i dag. I dag kände vi oss modiga.
-
Hur det gick? Först var Saga rädd för hästen. Sedan blev hon lite nyfiken. Därefter sprang hon glatt framför den och visade vägen. Och slutligen ville hon pussa den (dock under viss översyn, kylskåps-tanken släpper man inte hur som helst).
Urlakad sill ger blodsugande serie
I helgen var jag i Gällö. Hos Erika med Katarina och Helena. Vi bastade och åt mat och drack. Fast jag kunde tyvärr inte äta och dricka så mycket. Fick magsjuka. Trist som f-n. Speciellt eftersom den hållit i sig. Är hemma i dag o måste nog vara det i morgon också.
Masjuka är för övrigt en märklig sjukdom. Man blir som en tragisk spillra av sig själv. Vek o svag och allmänt gnällig. Klarar av att gå mellan toalett, säng och soffa. Sen tar orken slut. Som en urlakad sill ungefär.
Det enda som är bra är att man kan köra serie-maraton. Vi har redan tröskat igenom ett gäng Nurse Jackie här på förmiddagen. (om ni inte stiftat bekantskap med henne - gör det nu!!! Väldigt bra)
Och snart blir det True Blood. Lika bra även om det inte är riktigt lika verklighetstroget tror jag.
Fast först måste Jocke få leka av sig lite med spelet Medal of Honor. Just nu är han en snubbe som dör hela tiden och som går under namnet "Rabbit". Oerhört verklighetstroget som ni säkert förstår.
Men - som ni alla vet vid det här laget - när Jocke inte leker krig så går han runt i Handogsbodarna som en vanlig man. Därför ger jag er dagens tights-bild: Jocke borstar tänderna.
Fest, hockey och tights...
I fredags firades Saras föräldrar (även Lennart och Stefans) på sin 50-åriga bröllopsdag...
Imponerande...
Festen skedde tillsammans med vänner, mat och dryck.
Här synligt serverad av självaste Sveriges television...
Allting skedde i baracken i vanlig ordning..
Med tårta
Och diverse varmrätter...
Igår var jag på hockey... eller snarare jippohockey...
Östersunds hockeylag mötte ett gammalt veteranlag med namn som Börje Salming, Ulf Dahlen, Näslund, Mats Sundin etc...
Mats Sundin är nog den största människa jag sett.... du milde.
Dessutom ansåg nog inte han att det var en jippomatch... Det där var en tävlingsmänniska ut i handskspetsarna..
Lite småelak, ful och rå på plan...
Men är man 2 meter och väger en bit över 100 kg, så ser ju varje kroppskontakt med en annan människa ut som ett åsknedslag...
På den här bilden finns alltså spelare som tillsammans har åtskilliga medaljer. OS-guld, VM-guld, silver, brons. Mängder med Stanley Cup-titlar, tusentals NHL-matcher och poäng etc.
Grymt...
Nr 13 är Mats Sundin om nu ingen såg det... Givetvis utan hjälm....
-
Det blev ett jävla liv angående mina tights i onsdags....
Dem flesta med förakt, ett fåtal -Äntligen!
Så för den sakens skull kommer här dagens tightsbild.
Bild 1:
Man med tights utfodrar hästarna.....
Ett snabbt bi i skidspåret
I dag sken solen. Och eftersom jag var ledig i dag passade vi på att göra det som alla andra gör: Åka skidor.
Vi började med att valla våra skidor.
Sen begav vi oss ut i mil-spåret. Men redan efter en kilometer fick vi ta första pausen. Det var väldigt, väldigt bakhalt. Dags att valla igen.
Observera Jockes trendiga outfit. Tights. Mmmmm...
Nåja, efter vallning nummer två fortsatte turen. Humöret var på topp liksom den trendiga Revingehed-mössan.
Ändå hamnade jag väldigt långt efter Jocke. Medan jag gnetade på längs upp på banan var herr Leijman redan långt borta nere i skogen.
Vad kunde då det bero på? Medan jag gled fram där bak gjorde jag min egen analys.
Jag har ju lika grym fysik som Jocke och minst lika starka armar och ben. Alltså återstod bara en sak: Jag hade, liksom en del landslagsåkare, lyckats valla bort mig trots allt. Eller kunde ett par tights göra så mycket?!?!?!
Som tur var hann jag till slut ikapp. Och förbi. Fast det berodde inte på att jag vallade om. Det berodde på en rejäl vurpa för Jockes del.
Här har jag tagit en bild på honom precis efter att han lyckats kravla sig upp. Observera att han vurpat på en väg. 10 kilometer i ett vingligt spår och han faller på det bredaste partiet som vi passerar. Well done!
Jag kan avslöja att han inte var på det bästa humöret precis efter att föregående kort togs.
Därför blir den här bilden också slutbild på dagens skid-berättelse:
Blogga...
En sak inser man snabbt när man bloggat ett tag...
Att det mesta handlar om mode i bloggandets värld.
Om det då inte handlar om folks renoveringar eller ungar....
-
Här bloggar vi mest om allt möjligt, men iförda väldigt trendkänsliga dressar...
Som här...
Både chict, vågat och lite crazy med skarpa färger mot det mörka...
Vi kallar den Mysdress/Varma dressen.
Annars handlar det mesta om vallafiaskot i VM.
Är det så konstigt när man kanske måste vara iförd detta..?
Helt ärligt. Sluta pipa o gnid in ert skit själva om det är så hemskt.
Fast Britta blev så upprörd att hon helt enkelt slog över till 3:an.
-
Apropå valla så ska jag gå min vallningskurs på torsdag... vi pratar om skidvallning.
Sen kanske man kan dra över till VM i Holmenkollen och ge lite tips...
-
Nåja.
Nu ska jag laga mat! Cevapci!!! Kroatisk specialite....
Kommer lagas iförd...
Just det!
Varma dressen...
Över ån för snö
När man ska till Bydalen för att åka skidor (eller annat) är det bäst och snabbast och kortast att åka isvägen. (Iallafall på vintern. På sommaren går det förmodligen inte så snabbt och smidigt...)
För en fegis som jag känns det alltid lite otäckt att åka över isen. Men vackert är det.
I lördags var vi alltså i Bydalen igen. Det är en liten favorit. Någorlunda billigt och fina backar. Och ganska ofta är man helt ensam i backen.
Sen har de gott fika i både Hovde och i Bydalen. Varm choklad med grädde är icke att förakta.
-
I dag har vi bara varit hemma. Har tagit en tur med hundarna. Det dokumenterades inte men jag ska försöka ge er en målande bild av den lilla turen ändå.
1)
Vi tog alltså på oss ett par av dessa:
2)
Sen band vi fast ett snöre runt midjan och band varsin sådan här i det:
3)
Sen åkte vi iväg. En bit upp såg vi två sådana här som intresserade Saga väldigt:
4)
Lite längre bort såg vi spår efter en sån här vilket gladde Britta:
5)
Harspåren och älgarna resulterade även i en varsin sådan här:
6)
Väl hemma igen var det dags att inta soffan och glo på Vinterstudion. Ja, vissa av oss glodde på tv, andra tog sig en välförtjänt tupplur:
Jaha....
Dagens inlägg ligger under gårdagens....
Det går inte så bra för mig med bloggandet....
Möte med skogsmän... och ett par kvinnor..
Iförrgår var jag då på möte angående den där finurligt svåruttalade kusen.... Granbarkborren.
Den jäkeln äter sig in i och borrar gångar i granarna så dem dör och blir odugliga... och med det menar jag tappar sitt värde.
Det var en jäkla massa folk som muttrade förståeligt och klokt när olika saker nämndes... jag försökte härma proffsen och skakade lite på huvudet emellanåt och väste fram ett och annat - det är för jävligt.....
Jag lurade nog tyvärr ingen....
Otäck jäkel dock den där barkborren....
Men det som är lite bisarrt med det hela är att jag för första gången sen Sovjets tid har en tydlig fiende som jag måste ha ihjäl om jag upptäcker den....
Det har inte försvarsmakten lyckats prestera på 15 år...
Denna.
Är utbytt mot denna.
hejdå parasit, hej barkborre
Som de flesta vet har en parasit härjat i Östersund. Och nej, det är inte storsvensken. Det är lill-cryptosporidien. Mycket mindre, lika enerverande, mycket fulare.
Fast nu ska den vara borta. Eller åtminstone utslagen. Ett insatt filter har nämligen oskadliggjort den, gjort den steril helt enkelt. Så egentligen finns den kvar men i avsvimmad form... typ.
Nåja, den är hur som helst borta ur vardagsbestyren eftersom man numera slipper koka vattnet. Då har ett annat kryp gjort entré: Granbarkborren.
Det är en liten irriterande typ som härjat i södra Sverige länge och som nu bestämt sig för att ta Jämtland i besiktning, kanske inspirerad av cryptospridie-polaren, vad vet jag.
Oavsett anledning till sitt besök är den lika tråkig och nästan lika ful. Dessutom kan den här bli en dyr historia för oss som kallar oss skogsägare.
Av den anledningen är Jocke i dag på barkborre-information. Jojemän. Han är på en föreläsning om en borre. Vem kunde ana det för ett år sedan? Det är han och andra skogsgubbar från trakten som ska lära sig hur den här varelsen ska elimineras. Misstänker att det inte räcker med ett filter för den här lilla gynnaren. Vi får väl se vilken kunskap han kommer hem med. Rapport kommer framöver.
-
Annars har min sargade kropp repat sig. Det var ett otäckt fall. Förnedrande. Känns konstigt att inte kunna gå i trappen när man är 37 år.
Lejonkungen i Handogsbodarna
Våra hundar är en ständig källa till glädje...
Idag har Saga förbryllat alla inklusive Britta med att härma en surikat.
Ni vet en sån där som Timon är i Lejonkungen.
Glo lite här...
och lite här...
och lite där.
Hon är även Pumba på kvällarna då det gäller mat och fisande.
Fisarna är av sådan art att man liksom svimmar av för ett ögonblick innan man kommer tillbaka till verkligheten.
Britta är som vanligt ett streck vart hon än rör sig, därför är detta den bästa bilden på henne idag...
Imorgon ska ni få höra om mitt möte med kärva skogsmän..... och ett par kvinnor....
Och om ett kryp som heter granbork... barkgranb... borrgranbark...
Nåväl... imorgon
Ninjan och Fallet i trappan... En pjäs i 6 akter.
Efter en tur på nedanvåningen i kolmörker (jag pratar kolmörker, inte mörker som ni dödliga känner till det).
En tur som sker av oklara anledningar 23:00 en söndag kväll ute i Handogsbodarna händer följande.
Akt 1
Sara smyger Ninjastyle, dock lite sömndrucken, upp för trappan iförd Ninjadress.
Vid toppen tappar hon väldigt oninja-aktigt balansen och håller på att falla bakåt.
Akt 2
Ninjareflexmässigt så börjar Sara kompensera sitt pågående fall bakåt och överkompenserar plötsligt och därmed börjar Sara istället falla framåt....
Akt 3
I detta fall framåt försöker nu Sara handlöst att rädda sig och väljer då att göra detta med sitt knä mot den stålskena ni kan skymta vid hennes högra knä.
Akt 4
Då en explosion av smärta transporterar sig genom Saras knä upp i hjärnan så väljer hon nu att fördela vikten med hjälp av sin vänstra hand.
Akt 5
Men då hastigheten är överväldigande och med det faktum att följande scenario aldrig övats på Ninjaskolan så fortsätter Saras kropp i hög hastighet framåt och en faceplant placeras i ovanvåningens golv.
Akt 6
Skadorna är obeskrivbara
-
Jag vill också passa på att dementera att dem klor till fötter vid trappan på gårdagens inlägg skulle vara Saras.
Och jag kan också lugna oroliga läsare med att det INTE kletades ut något blod på den nya mattan....
-
Jag vill också passa på att dela med mig av en av dem mer hårda och raffinerade förolämpningar jag utsatts för.
Igår sa Sara nämligen att jag kunde vara lika knepig och tråkig som en pjäs i 7 akter från Lars Noren.
Vad säger man....?
Världsklass....
-
Sist men inte minst vill jag påminna er om att Malmö FF är regerande svenska mästare i fotboll.
Blod, svett och tårar...
Efter att äntligen kommit ur chocken över att inte kunnat göra jämtländska pizzor är jag åter tillbaka på bloggen.
Inte mycket har hänt, förrutom en hemlighet som man måste ringa för att få reda på (OPSEC på den).
Ved har det däremot sågats, huggits och klyvts.
Därav svett.
Färre promenader med hundarna har det därför blivit.
Därav tårar.
Och igår kväll vid 23-tiden hördes Europas smäll i vår lilla i trappa...
Det visade sig vara Sara ute nattvandring som trillade i trappan och som jag tolkade det knäade sig själv eller föll med huvudet handlöst ner i golvet.... Oklart vad.
Oklart var även vad hon gjorde uppe...
Därav blodspillan... och lite tårar med kanske...
Lyckligtvis blev det ingen fläskläpp försäkrade hon mig med sms under förmiddagen.
Det är ju ärligt talat INTE en mening man vill att ens kära fru tar med sig till jobbet.... Jag trillade i trappan. Det är ju nidbilden av otillbörliga förhållanden i ett hem....
Herregud.
-
NR 1
Det är min favorit.
Enkel, tydlig och genialisk.....
Mat, mat, mat
I det här hushållet har vi som regel ett enda fokus. Och det är mat.
Mat i alla dess former. Vad ska vi äta till frukost? Vad ska vi äta till middag? Vad ska vi äta i morgon? Vad ska vi äta i helgen? Vart ska vi äta när vi åker på semester?
-
I dag har vi således ägnat 12 av dagens 13 vakna timmar åt att fundera på middagen. Å ska sanningen fram har Jocke dessutom lagt ner åtskilliga timmar på det redan innan dess.
Men kanske var inte det så konstigt. I dag var det nämligen tänkt att vi skulle frossa i jämtpizza. Med recept från en bok som vi fått av Jockes farmor.
Jocke hade handlat nödvändig rekvisita i form av kött och getost och ruccola. Mmmm. Tänk er själva. GOTT!!!
Vi var såååå förväntansfulla.
Men så hände det som inte fick hända. Jästen var gammal! Möglig! Kaputt! Hoppet sjönk snabbare än Titanic. Vi skulle svälta ihjäl... Tack alla för den här tiden.
-
Tillslut tog vi oss till sans och insåg att vi faktiskt hade annan mat också. Vi hade råvaror till pannkakor med sylt och grädde. Något som vi alla egentligen gillar även om Jocke hade svårt att släppa tanken på en getost-pizza.
Fast det blev gott till slut.
I morgon blir det kyckling. Till och med hundarna (nåja, Saga) längtar redan.
Slarv...
Vi vet....
2 dgr utan inlägg.
Men vet ni vad.
Det kommer bli 3 för vi skriver inget idag heller.....
Min födelsedag...
Trots förfrågningar har jag glömt nämna födelsedagen min i söndags...
Jepp 34 år nu... känns annorlunda... vuxet på ngt sätt.
Presenter fick jag. Potatiskalare, pengar, vallningskurs samt bok om vad man kan göra i Jämtland....
Nu har jag alltså råd att ta mig ut på olika turer och äventyr i Jämtland på mina nya nyvallade skidor. Där kan jag skala mina potatisar och ha det bra!
Vallningskursen är ju en ganska kul present och säger väl en del om mitt tjat och gnäll och bölande kring detta mysterium här hemma.
För nu kan jag inte gnälla på själva skidorna i sig eller vädret längre... ergo.... dåligt vallade skidor.... huga, hur ska det gå efter jag gått kursen.
Får försöka dra ut på den...
-
Annars har dagen gått i detta tecken....
Gått o pillat lite... mest gjort detta...
-
NR2
Nytt men ändå gammalt. Åsså lite sol.
Om du tittar långt, långt ner i den här bloggen så hittar du ett nytt inlägg. Så jobbar Jocke. I dag skrev han ett så fint inlägg men så skrev han in fel datum och tid och så då hamnade det långt ner utom synhåll. Så nu vet ni det. Inlägget handlar om en mössa.
-
Men nu när ändå jag är i farten och skriver, så kanske jag ska passa på att skriva ett inlägg som knuffar ner hans ännu längre ner.... Jepp, det är dags att skriva om solfångare.
Vi fick en förfrågan häromdagen av Katarina om vår solfångare. Hon undrade om de var bra, om de funkade, hur mycket man sparade och så vidare.
Vi har inte svarat på detta inlägg ännu. Varför? Av den enkla anledningen att vi inte har en jävla aning om hur dessa solfångare fungerar.
Det enda vi vet är detta:
1) De satt redan där på taket när vi flyttade in.
2) Det verkar som de funkar när solen lyser för då är det något som tickar inne i en mackapär i källaren.
3) Det står överallt att ved och sol är en bra kombination för snåla och miljövänliga människor. Och det är vi det.
4) Pappa säger att de funkar.
-
Sedan finns det två saker som vi tror. Och det är detta:
1) Vi tror att de är bra eftersom vi inte behövde elda lika mycket i somras när solen lös som nu när solen är borta på solsemester.
2) Tickandet i mackapären torde vara något bra. Vad är annars vitsen med att den installerades?
-
Ja, mer svar än så kan jag inte ge. Jag har ingen aning om kilowatt-timmar etc. MEN.... ni är mer än varmt välkomna hit för att studera detta själv. Kanske kan ni berätta för oss vad det är vi egentligen har på taket? För det kan ni få kaffe och bulle och till och med middag om ni så vill och önskar.
Fast kanske ska ni vänta någon månad. Just nu är mackapären väldigt, väldigt tyst....
Skidor både här och där
I går var vi i Bydalen. Solen sken och det hade kommit en massa snö. Helt enkelt en väldigt bra dag!
I dag är vi chockade. Vi har nämligen träningsvärk. Vader, lår, överallt. Hur kan det bli så? Vi som är så vältränade.
Kanske beror det på att vi körde nästan lika hårt som Anja Pärson o co. Jag har hört att till och med hon får träningsvärk och mjölksyra.
Ser just nu på VM och störtloppet och det känns som att se sig själv... Lika snabbt (110 km/h ungefär), lika snyggt (fartdräkt), lika vältränat (jag har nästan lika stadiga lår som Anja. Nästan).
-
I dag fyller Jocke år. Hela 34 år blir karln. Det ska vi fira med att hugga lite ved. Åsså kommer min mamma och pappa med tårta. Sen ska han få presenter. Kan det bli strumpor där också månne? Spänningen är olidlig.
Soffan...
Igår var det snöstorm....
Idag blev det skottning...
Fanken vad det blåste... Det blåste tom in i huset...
Men så idag är det fantastiskt väder igen.... Knallblå himmel, fantastisk snö och solfångarna arbetar på.
Imorgon blir det således Bydalen och skidor som gäller...
Ikväll blir det därför vila i soffan med kraft...
Dock så får vi se vem som vinner bästa platsen...
Jag?
Saga?
Sara?
Eller Britta?
Spänningen är olidlig...
-
NR3
Ny mössa...
Försvarsmakten har ju fått en ny vintermössa...
Man kan ju tänka sig att man frågat lite experter i ämnet och kollat med våra bästa förband, dvs specialförbanden i ämnet...
Vi har ju själva sett att dem har en del sköna saker.
Men så kommer alltså den nya vintermössan... och man har kanske frågat experter i ämnet.
Då bör dessa experter ställas framför 12 fina svenska karbiner...
Det är nog det sämsta jag haft på huvudet... att den är ful visste vi innan den skulle komma... men att den var värdelös var ju lite synd....
Det finns 2 lägen... svettas som en gris eller frysa som en bandhund..
Det här är så dåligt att Skullman bara måste ligga bakom skiten....
Här är den förevisad tillsammans med Norrländsk kavaj i djupsnö..
Som sagt både ful och dålig...
-
Annars har dagarna bestått av vedhuggning och diverse gårdsgöromål...
Det är officiellt nu, det enda som är jobbigare än längdskidor är nog vedtjänst...
-
Bubblare.... just det. Inte NR2, utan här kommer en gammal hederlig Tracksbubblare i CHUCK
Överräckt av självaste Jake:
"CHUCK Norris died hundreds of years ago, but the grim reaper can´t get up the courage to tell him"
Gessle 2
Många anser att jag inte tog min medborgerliga plikt på allvar och gjorde "något" åt Per Gessle när jag hade chansen.
Nu är det så att jag är ingen mördare, även om gamla damer skrikit barnamördare efter mig i Malmö då jag burit uniform.
Vi måste komma ihåg vad Herr Gessle faktiskt gett oss.
En oförglömlig låt i Pretty Woman,
en idol åt Kronprinssessan Viktoria,
tryckare i mellanstadiet (med stjärtklämning),
en känsla av att man kanske har en rätt ok frisyr ändå,
möjligheten att få höra halländska i tid och otid, låtar som -jag går och fiskar (ett särskilt tack för den) och ett härligt plågat "rock n roll" face (ansikte) på ALLA scener i Sverige.
-
NR 4
