Goddag herr grävling
Så kom den plötsligt vankande: Herr grävling. Eller fru. Inte vet jag vad det var för kön på den. Klart är iallafall att den kom igenom hagen i dag mitt på dagen och gick raka vägen mot ladan där den traskade in under själva ladan.
Märklig grävling var det hur som helst. Han/hon var liksom helt döv - eller väldigt målmedveten.
Jag sprang nämligen ikapp den och när jag väl var cirka tre meter ifrån den så ville jag ju givetvis ha ett grävlings-ansikte i bild varpå jag började harkla mig lite. Tanken var då att grävlingen skulle kasta ett getöga (grävlingsöga???) mot mig och sedan snabbt kuta därifrån.
Jag var således beredd på värsta grävlings-racet och att jag bara skulle ha en nano-sekund på mig att ta en bild.... Men.... Den hörde mig inte. Så då började jag hoa lite. HO, HO, Ho..... Inte en reaktion. Tillslut skrek jag så högt jag bara kunde.HALLLLLÅÅÅÅÅ! MEN Icke. Den bara fortsatte sin vandring mot ladan.
Kanske var den bara supergammal. Eller så visste den mycket väl att jag stod där och skrek men valde att strunta i något så tråkigt som en människa med mobil.
-
Annars har jag och pappa gjort en ny fin hage. Det är bland ett av det tråkigaste man kan göra.
Men tillslut blev den ändå klar. Sedan kunde dyrgriparna knalla runt och äta sjukt mycket gräs. Tara åt så mycket så hon knappt kunde springa senare när jag skulle rida henne.
Kommentarer
Trackback
