brittaochallaviandra

För trots att jag hoppades lite i morse så gjorde dem det enda smarta och höll sig borta..

Jag som laddat med allehanda trix från Soldaten i Fält... den bra versionen. Det vill alltså säga den gamla versionen. Allt var ju bättre förr...

-

Annars sysselsätter jag min far i  mina projekt som mycket riktigt Sara påpekade i gårdagens blogginlägg.

Förr året byggde han ett kök till oss och i år blir det en sisådär 10-12 småprojekt istället.

Tex: Fixa hyllor till kontoret, fixa armaturer till köket, kökslampan, sladdhaverier, ett snyggare skydd till solcellsfångarrören, silikatskydd till husgrunden efter lagning, bygga ställning till mina boxsäckar, hylla till köket, måla garaget och baracken....

Tur att min pappa är en allkonstnär när det byggerier och snickerier...

Men  ibland blixtrar jag till och ger en hjälpande hand...

En god nyhet är att vi fått ett nytt tillskott till gården.... Tadaaaaaa.....

Låt mig presentera vedklyven.

Jag kallar honom Ewert...

-

Dansbandslektyr:

Nu är det dags igen.

Stigs trotsade allt sunt förnuft och slog sig ner på gräsmattan i kritvita byxor. Minst en av dem lär ha gnällt högljutt när de reste på sig och inspekterade gräsfläckarna och de typiska blaffor i grönt och gult som endast kan komma från kanadagåsens avföring. Troligen var det den liggande mannen som klagade mest högljutt, då han var den enda som lyckats få kanadasås på armbågen. Titta noga på deras skodon. Det är vita träskor i klassiskt snitt, men med en halv decimeter klack.
De har samlat sina instrument i bakgrunden, och lutat gitarren och basen mot en spännande staty. Statyn föreställer en tjur/puma/lo/kroppsbyggare som intagit den klassiska ställningen "nu ska Ludde bajsa, har du en påse på dig". Stigs valde att posera framför denna fantastiskt vackra pjäs, på ett sådant sätt att vi kan föreställa oss hur de alldeles strax blir översköljda av det bruna guldet.
Dagens inlägg går i bajsets tecken, detta för att fira tredje advent.