Paus i Tjörnarp
Nu är vi i Skåne och Tjörnarp. Britta gillar Tjörnarp.
Saga också.... Och Leif såklart..
Och Saga igen... Och Sara också.
I helgen var vi som bekant i Västerås på ett hejdundrande kalas. Mer om det senare i veckan när vi kommer hem och kan fokusera på att rätt bilder kommer ut..
-
I morgon ska vi äntligen hämta Röst och Dagmar. Och nej. Det är inte våra gamla fastrar. Det är våra hästar. Röst är morsan och Dagmar är den ettåriga blivande superstjärnan som numera har en pappa som är dubbel världsmästare. Hon kanske inte bryr sig så mycket men jag och Jocke håller givetvis på att spricka av stolthet - och storslagna planer för framtiden.
-
Så i morgon kommer inget blogginlägg - då befinner vi oss i bilen hela dagen. Men sen är vi tillbaka med buller och bång och bilder på både kalas och hästar.
Västerås nästa...
Då var man på väg till Västerås... Där namnet ostkrok föddes... När alla vet att det heter ostbåge... Eller?
Västerås är ju även kallat Sveriges Venedig!
Nä.... det kallas det inte alls! Utan det hittade jag precis på!
Imorgon däremot ska det firas en mäktig 50-årsfest i Västerås! Saras bror, den mäktige Stefan, skall firas med stor Baluns!
Riktigt roligt!
-
Men innan dess tänkte jag fira med en annan fest... nämligen denna festbilden
Denna bilden är skitäcklig. Titta noga samtidigt som ni läser texten nedanför.......
De dricker vispgrädde ur stora trästop, de skall strax hugga in på ett stort stycke kassler och två rejäla portioner avföring, de har huggit itu ett stort dött svin med ett tvåhandssvärd och serverar det med konstgjord sallad.
Deras hjälmar är riktigt dåligt gjorda, mannen till vänster blundar och lamporna är urfula.
Det är något obehagligt med kombinationen vuxna män/papier maché, och ännu obehagligare blir det när en av männen är Christer Sjögren i högklackat.
... samtidigt i Bodarna
Samtidigt som jag är ute och roar mig med Sveriges elit så sker det mystiska saker i Handogsbodarna...
1. Sara hittar skadad grävling. Skjuter den med 2 hagelfnurror och skrapar ut den ur en vägtrumma
2. Harjakten inleddes med Britta och densamma for iväg som ett sträck och jagade hare ett antal km ut i obygden....
Det suddiga i mitten av bilden är Britta....
3. Samtidigt ska kamphunden Saga hjälpa till och bevaka vägen, men väljer, klok som hon är (och hungrig), att äta hallon istället....
4. Efter denna insats frossades det i svampplockning... för här plockar man inte bara för egenbruk... ALLT SKA BORT!!!
Svamp är gott...
-
Men det saknas inte naturupplevelser i Tjörnarp, Skåne...
Vid gårdagens träsklöpning syntes denna fantastiska skylt
Som om det inte var nog fick jag senare sammanstöt med ett vildsvin... Men efter att ha gjort ett antal roundhousekickar i luften framför den, så lunkade den iväg... (jo tjenare!!)
Men detta var det närmaste jag fotograferade den grisen....
Bara sanningar!
Från otyget Arlanda till Europas skarpaste hjärnor är avståndet faktiskt bara 58 mil.
För i Malmö stad, under gårdagen, samlades dessa gentlemän och kvinna och löste under ett fåtal timmar Världens gemensamma problem.
.
Det fanns faktiskt inget som var omöjligt... Saker som PRIO och snoriga nya officerare som inte har vett att veta hut diskuterades under intensiva debatter. Gode svettige Jesus vad mycket ni andra hade kunnat lära er av oss igår. Men allt vi löste och hade svar på igår kunde sammfattas med det som vi alla var rörande överens om.
Det var bättre förr.
Ni som inte var där, men hade "rätt" att vara där hånades friskt och är mer än välkomna nästa år. För det här gör vi igen!!
Ett särskilt tack till Kn HO-HO för många skratt igår... dem gamla engelskakunskaperna från hans värdskap med utländska förband kom titt som tätt upp med klassiker som
- You can krup (skulle vara crawl) in here. eller varför inte...
- You can borrow my kikare....
-
Jag fick även en av dem finaste gåvor man kan tänka sig igår av Anders.
En CHUCK-bok med sanningar om denna föregångsman!!!
Oerhört stort!!
Jag har redan fått frågan om det är en skönlitterär bok, ljudbok eller pixibok...
Och eftersom CHUCK är inblandat så är svaret ja på alla dem frågorna...
Men jag skulle vilja säga att den främst gör sig rättvis om en mödravårdsbok....
-
Imorgon ska ni få se vad som händer i Handogsbodarna...
Men det inkluderar svamp. harjakt, hallonätande kamphundar och ett och annat blodbad...
Skjut... mig.... i... huvudet.....
Sitter nu på Arlanda och får akuta magproblem av den atmosfären som finns här...
Mindes inte det som så hemskt.. Men Handogsbodarna skämmer uppenbarligen bort en..
Så otroligt glad över att slippa behöva åka här varje vecka nuförtiden... Stress och skryt kan man sammanfatta detta skitställe med...
Lite som Skövde faktiskt...
Ta den här mannen tex....
Han äter sina chips som en medelstor häst äter grovsingel..
Det gnags, frustas och gnisslas värre än fan själv...
...nu kom en ytligt bekant och satte sig bredvid honom... uppenbarligen har han ett jobb som är så svårt att förklara att han inte riktigt verkar veta själv vad han egentligen gör... men han jobbar på Ericsson av jackan att döma, så han tjänar väl förmodligen mkt...
Jobbet innehåller ord som arkitetktritat fastlåst premuimprogram och interface och annat obegripligt skit som fått klockan att tillfälligt stannat på detta alternativa universum jag befinner mig på...
Och där började han äta grus igen och SÖRPLA i sig läsken... snart kommer jag vänligen be honom sluta äta och dricka som en neandertalare alternativt själv bli en, lyfta upp honom över mina armar Conan-style och driva ut honom genom fönstret....
Och nu tävlar dem i vilken dotter som har bäst utbildning...
Hoppsan min Stenbrottskrossare verkar gå förlorande ur striden...
Men han har en stilig mustasch iaf...
-
Det här roar mig för övrigt:
-
Skivomslag:
Se, där ligger Pat på köttet.
Jävla Norge
Så skulle då äntligen dagen komma då jag skulle få leka katastrof-reporter. SMHI hade ju lovat regnkaos á la Göteborg. Men... icke sa Nicke. Regnet drog till Norge som fick det här att grotta ner sig i.
Nu menar jag inte att norrmän överlag är väldigt glada över katastrofer. Givetvis inte. Nej, de jag menar är mina norska kollegor - de cyniska journalisterna - får det jag vill ha, nämligen: Katastrof = jävligt bra nyhet.
Nåja.
Hur som helst tycker jag att de haft tillräckligt med katastrofer i sommar. Kunde de inte gett oss lite översvämningar? Nej, det kunde de inte.
Så därmed fick jag fortsätta vara vanlig kommunreporter med så spännande uppdrag som en skidskytte-VM-eventuell-ansökan och arena-förslag-nummer-tre-presenteras. Hurra!
-
Annars är det inte så att det inte regnar här. Det gör det verkligen. Men det regnar inte tillräckligt för att det ska bli översvämningar. Istället piss-regnar det lite hela tiden. Fråga hundarna som surt följde med mig på promenad efter jobbet. Fick dra dom efter mig.
-
Sist men inte minst tror jag vi inte sagt att vi numera är en bil mindre. Vår kära gengas-bil (stavas det så?) har lämnat gården för att istället bo i Galhammar.
Fjälltur och tranjakt
I helgen var vi i Åre med familjen Ås och Solberg. Det var väldigt, väldigt mysigt och roligt.
På lördagen gjorde vi en dagstur upp på skutan. Vi tog kabinbanan upp och sen gick vi ner via skutans topp. Knappt 9 kilometer blev det.
-
Irja, Jocke och Saga spanar efter tonfalk:
Sara och Tina spanar efter tonfalk:
Jocke däremot sket i tonfalken. Han var betydligt mer intresserad av matsäcken som vi hade med oss. Och det var vi allihop, om vi ska vara helt ärliga.
Vi såg nämligen tonfalk hela tiden. Och efter ett tag ser en ovanlig tonfalk ut som en... stor svala.
Matsäcken däremot var helt unik.
Vad den innehöll? Sjukt goda mackor med pesto, philadeliphiaost, tomat, parmaskinka och mozarella. Å till det en kopp kaffe, lite saft och ett glas rosé:
Alice, Håkan, Klas, Annie, Irja, Tina precis vid toppen:
En bra dag för en topptur. Här är nästan hela skocken samlad. De enda som fattas är Tina och Sara:
Bra fika-utsikt för livsnjutaren Österlind:
Under färden ner tog lämmel-dräparen Britta ett gäng fjäll-lämmlar. Jag tror det blev sex, sju stycken innan det var klart. Några levande - andra redan döda och halvt uppruttnade.
Svårt att tro, men så äcklig är denna sötnos:
Isak banar väg:
Det mänskliga lämmel-tåget närmar sig slutstationen:
Topptur bra men hemma bäst. Tillbaka i stugan/huset/slottet i Tegefjäll:
Så här två dagar senare har jag fortfarande sjuk träningsvärk i låren. Å tårna ser allmänt skumma ut. Var jobbigt för vissa kroppsdelar att gå nerför. Men det var det värt.
-
För övrigt kan jag berätta vad som är våra hundars favoritgodis.
Britta älskar som bekant dessa:
Saga däremot skulle gärna gnaga på en sån här om hon fick:
I morse var hon en meter från att hugga en i benet. Men den hann lyfta från vår åker innan den fick en amstaff i knävecket.
Skönt. Att skaka ut en död lämmel ur en hundkäft är en sak, en trana en helt annan.
Monstertruckar och björndräpare
Jocke glömde berätta om dagen efter bröllopet. Den dagen gjorde vi inte sååå mycket. Egentligen gjorde vi bara två saker:
1) Först jämförde vi monstertruckar. Fredriks fyrhjuling är bara lite, lite större än vår koloss.
2) Sen låg vi i soffan och stirrade rakt ut i det blå.
Ja, och sen blev det vardag.
-
Nu ör det föresten officiellt. Om en björn attackerar så blir det jag som kommer rädda Jocke. Det finns till och med som bevis på självaste SVT Play. Se det spektakulära och speciella inslaget med den fantastiska reporten här:
http://svtplay.se/v/2499032/farre_skadeskjutningar_med_bjornpass
Inte ok...
Idag har det hänt mycket som inte är ok...
Tex och inse att man inte druckit kaffe förrän vid 16:00
Pilla sig i ögat efter man har skurit upp en chili...
Glömma stänga tanklocket på motorsågen... och därav hälla ut innehållet på mage och lår.
Behöva hjälpa sin hund med groteskt obehagliga saker...
-
Men det har ju hänt roliga saker med... i helgen var vi på bröllop.
Med vackert brudpar
Otrolig mat
Som ni ser tog skåningen först på vår bordsända och avslutade även med att äta upp först... av alla
Det fanns manliga dansare
Som påverkade oss alla..
Kvinnliga dansare
Glamour
Mer glamour i form av Tina Turner
Och slutligen fulländad glamour i form av nattamadsätande skåning
Hallonplockning och denna förbannade surströmming
Då har det varit plockande av hallon i Bodarna... och inte lite mysigt så att det räcker till en tårta eller sådär fåningt.... Mnnooää!!
Allt eller inget... Över 40 liter blev det till slut!!
Här rensas hallonen och av skräphallonen gjorde Saras bror, Stefan, Norra Europas godaste hallonsaft.
Som visade sig ha oändliga användningsområden... Och krafter...
Nu kan ju många tycka att jag blivit en mjukis som är ute och plockar hallon istället för att öva på mina rundsparkar. MEN, säger jag då! MEN, dem plockades i denna tshirt....
Men en sak som INTE är god är denna förbannade surströmming som ska ätas i tid och otid häruppe....
Detta har dryftats tidigare på denna blogg, så vi lämnar det därhän, nästan...
Men det sägs ju att ett barn aldrig ljuger... så vi kan ju låta Jack tala för oss alla som inte äter rutten mat...
Som skåning dryftade jag mig till denna delikatess...
Men en redig Norrlänning svinar till det med en sån här buse.... Lite bröd, lite pärer, lite tomat, lite lök och mängder rutten fisk....
Järnbuk? Jodu!
Jämtar, Orup och Timbuktu....
Då har man sett och hört Jämtlands president tala samt hört Jämtlandssången skrålas över nejderna...
Det var speciellt...
Vi tar det från början...
Det började med att jag laddade upp med en fin tshirt....
Det första som mötte mig på stan var dem här dårarna...
Sen åt jag såklart... en vildsvinskebab.... och det snålas inte med maten här...
Kolla detta erbjudandet...
En hel jävla wokad ren för 70 spänn...
Å andra sidan kan väl samerna skriva av renarna på någon tågolycksgrej...
Sen bidde det Orup...
Dagen till ära iförd jeansoverall. Något vi alla vet är både snyggt och praktiskt...
Sen blev det Säkert med Annika Norlin... som ju kommer från Jämtland...
Sjukt bra....
Efter detta blev det en dos Håkan Hellström. Jag är inte helt överförtjust i denna göteborgare.
Men säga vad man vill om denna gummigubbe, en sång och spelman är han!
Efter detta blev det då tal från presidenten... och Jämtlandssång. Vilket var mäktigt och märkligt...
Hur avslutar sen dessa stolta Jämtar... Hur avslutar dem denna kväll i Jämtlands tecken och spår??
Jo... med en skåning...
TIMBUKTU...
Jag säger som kidsen..
Jag ska aldrig ta av armbandet...
