Att sätta ner foten
När väckarklockan ringde i morse och vi slog upp våra blå så... hurra! Snöade det. Ja, vad ska man säga? Vi har ju bara haft snö i sju månader nu. Klart det ska få snöa någon månad till. Sol och värme? Nej, man tackar ödmjukast, men vi avböjer. Vi trivs bättre här, där vi kan ha det kallt och skönt.
Och inte på något ställe, där vi kan ha det varmt och soligt och blött...
Nej,usch och fy.
-
Annars har det hänt något ovanligt i vårt hem. Jocke har satt ner foten och vunnit en liten seger.
Jag har under längre tid kört en övertalningskampanj där målet varit att köpa en till häst. En häst som Jocke kunde rida så vi kunde sticka ut tillsammans. Jag är lite rädd för björn och skulle tycka det var kul med sällskap (dvs låta björnen tar Jocke istället för mig).
Och länge trodde jag att jag hade lyckats övertala honom. Att vi antigen skulle köpa eller hyra en häst i sommar. Men nu.... Nej, nu har han som sagt plötsligt satt ner foten. Det blir ingen häst.
Och nu kommer den galna vändningen i historien: Enligt Jocke har jag bara ett val - ska jag ha sällskap ut i skogen så måste jag låta honom köpa en cross. En cross. Hörde ni det!!! Shit, vilken förhandlare!
Jag är både förbannad och imponerad.
Kommentarer
Trackback
