brittaochallaviandra

Vände mig sakta om och slog upp ögonen... och stirrade rakt in i en indignerad stövare. Där, på kudden bredvid mig, låg Britta. Och tittade surt på mig för att jag väckte henne. När fan lyckades hon smyga upp i sängen?

Å andra sidan var det svårt att bli arg på henne. Dels för att jag var så lättad över att det inte var ett spöke, dels för att man faktiskt förstår henne. Sängen är världens bästa plats.

Dagens fortsatte sedan i glatt humör. Det visade sig nämligen att jag fångat en mus! Under köksbänken. Jag visste det! Tyvärr har jag ingen bild på trofén. Det är ganska äckligt att ta bort en halshuggen mus ur en fälla klockan 5 på morgonen (jobbar snortidigt den här veckan). Och eftersom jag höll å att kräkas kunde jag inte förmå mig att dra ut på pinan bara för dokumentationens skull.

Men så här ser iallafall själva fällan ut. Ganska avancerad va? Som en modern giljotin. Nu kanske ni förstår min ovilja att plåta mus-slakten.

I slutet av dagen åkte jag till Häggenås skjutbana igen. Jag har ju haft stora problem med älgbanan. Men idag lyckades jag äntligen döda pappälgen!!! Som ni vet är jag sedan tidigare stolt ägare till ett björnpass och nu är jag alltså äntligen ärbar älgjägare.

Av någon underlig anledning är det lättare att få ett björnpass än att få godkänt på skjutprov för älg. För medan björnen bara står still och du får ha stöd, så springer älgfan iväg så fort du skjutit första skottet. Sedan ska du panga på den snabbt en gång till innan den försvinner bakom vallen.

Dessutom behöver du inte ens träffa björnen de sista två skotten. De skjuter du stående på 20 meters håll med två sekunders mellanrum.

Fast dom som bestämt reglerna hr väl förstått att man redan är körd om man befinner sig i den situationen i verkligheten.... Då är det liksom bara att dra iväg två skott som en sista hälsning till omvärlden.

----

Slutligen så måste ni ju få se köket. Det saknas fortfarande någon lucka och framförallt saknas det vatten. Och så skanas det lister, en tapet på sista väggen och målade fönster men ändå. Nu börjar det faktiskt ta form. Observera att amstaffen inte sitter där hon sitter för att hon är mäkta imponerad av de nya luckorna. Hon är bara hungrig. Som vanligt.