brittaochallaviandra

Däremot har jag snart genomlidit det första dygnet med Britta. Det började redan vid 1-tiden i natt, följt av pipande vid 4.00 och därefter kliva upp helt och hållet vid 5.30.

Sedan dess har dagen stavats BRITTA. Jag har lagat mat (det är välling och uppblött hundmat i en härlig röra), vyssjat henne, kastat ut henne när hon vaknat, ändå missat viktiga sekunder och fått torka upp en faslig mängd kiss. Hur mycket kan en liten valp kissa??

Dessutom har jag jagat bort Saga när hon blivit för burdus, skällt på Saga när hon inte velat dela med sig av vattenskål samt tvingat Saga att ligga bredvid Britta när hon ska sova middag. Märkligt; Vi köpte en valp och vips förvandlades vår andra hund till ett skitjobbigt, klängigt, avundsjukt monster.

Nu jag sitter här framför datorn med ett livgivande glas vin bredvid mej. Jag är helt slut och vill egentligen lämna tillbaka båda kräken på hundåterlämningen. Inte minst eftersom jag insett att vi faktiskt har betalat åtskilliga tusenlappar och allt som hänt är att vårt hus besudlats med en bebis och en tonåring.

Herregud! Var det så här min mamma och pappa hade det när jag föddes? Jag har två äldre bröder som var nära nog tonåringar när jag kom till världen. Undra hur våra föräldrar orkade med oss? Undra hur mycket godis mina bröder blivit mutade med genom åren? Undra hur mycket jag borde kassera in så här i efterhand? Undra hur mycket skäll de fått för saker som egentligen borde ligga på mitt samvete? Undra om jag någonsin kommer kunna gottgöra det?

Tur att de flesta kids är söta iallafall...