brittaochallaviandra

Vid 15-tiden i dag kom Jocke så äntligen. Eller snarare så fick vi hämta honom i Lit. Bussen gick före utsatt tid - yeah right. Hur som helst: Mottagandet hemma var överväldigande med en massa pussar och glada hopp från både folk och fä.

I dag har Britta gett mig idel gråa hår - eller snarare vita. Hon har tuggat på precis allt och alla. Dessutom börjar hon bli oroväckande mopsig. Hon morrar och mullrar värre än en V8. Men det jobbigaste av allt är att hon är en finsmakare.

En stövare som inte äter allt! Egentligen är det en världssensation men eftersom det är vår valp och det är vi som får sitta och mata henne (jo, hon äter när hon får lite lagomt uppblötta matbitar serverade ur hand) så skiter jag i att det faktiskt är en sensationsuppgift jag precis levererat. Då är det bara tvärjobbigt.

I övrigt så har jag i dag målat ett älghorn. Så här såg det ut före och efter en färgburk. Och Lennart, om du läser detta, det är inte ditt horn, det är pappas. Lovar och svär på älgens grav.