brittaochallaviandra

Här hemma har vi äntligen fått nya skåp i köket! Och en ny diskbänk. Skitsnyggt! Men... det finns 2 stycken tyvärr.

Har ni hört dagens mesta nyhet? Om inte så kommer den här:

I helgen hände det. Vi gjorde ett ryck i köket. Under en längre tid har vi helt skitit i att renovera, det har varit så jävla trögt. Men nu finns tapeter på tre av av kökets väggar. Den fjärde ska få en lite annan färg och form. Crazy men sådana är vi: helt galna. Å heeeelt unika. Ingen annan har en fondvägg, ingen annan.

Äntligen funkar det att lägga ut bilder igen...
Hemma från Sthlm. Skönt.
Men nu ska ni få höra....
I söndags käkade jag o Sara på Simon o Viktors här i stan innan jag flög ner till Stockholm...
Aldrig anande jag att jag skulle bli så förvånad över vad som hände.... När vi skulle beställa mat (hamburgare för mig... ALLTID!!) så ber servitrisen på max 25 år fyllda mig att ta av mig min keps.....
Det som ännu mer förvånar mig är att jag känner hur min vänstra hand automatiskt rör sig mot mitt huvud och tar av mig mössan varvid jag frågande säger... ööööööhhhhh.....Va?
Inget svar.
Sara frågar.
- Varför då.
Servitrisen svarar.
- Man har inte mössa på sig på resturang eller i kyrkan.. Men det ser så bra ut utan....
Vafan säger man?? HON HAR JU HELT RÄTT!!! MAN HAR JU INTE MÖSSAN PÅ SIG INOMHUS ÖVERHUVUDTAGET!
Hur många ggr har jag inte skällt på beväringen när han haft mössa på sig inomhus...
Och ska det erkännas, så kände jag lite skuldkänslor över att jag inte tog av mig den innan jag gick in.
Men ni vet också hur jag såg ut utan!
Men inte efter denna dag. Nu är jag nyklippt!
Imorgon ska ni få se ett pat lustiga skor som ska förbättra min fotled tydligen eftrsom jag fortfarande har rövars ont i den ibland efter en av mina höolyckor.
Sen ska ni få höra sanningen om macho-kampsporten.
Och sen, och sen....
Men nu har ni väntat för länge! Här är CHUCK!

Vilket skitväder. Det är typ 5 grader varmt och fram till nu i eftermiddag har det varit konstant regn.

Åsså har jag precis lokaliserat en råtta i väggen. Den går hårt fram. Det låter som om den kommer tugga i sig hela vardagsrums-väggen. Tråkigt för oss. Mättande för råttan.

Och apropå gnagare så är det inte bara råttan i väggen som lever och frodas. Hela ängen är full av småsork. Till Brittas glädje. Dygnets alla vakna timmar ägnas åt att ha nosen nere i gräset. Sedan bär hon dem stolt till bron där man ska beundra dem.

Har man då tur lyckas man fånga henne, bända upp käften och lirka ut en blöt och söndertuggad sork.

Har man däremot otur kastar hon sig utom räckhåll, sväljer sorken och smiter ut igen på ängen.

 

 

 

Och för övrigt är det som sagt skitväder. Nu är solcellerna inte mycket att ha. Däremot börjar all riven panel göra nytta. Den kan användas till att både värma hus och skicka röksignaler till grannbyarna. Funderar på att skicka några puffar till Nyby och höra om de sett någon hare. Behöver lotsa in Britta på rätt sorts gnagare.

 

Så var hösten här och likt små hamstrar beger vi oss ut i skogens skafferi.

Egentligen är det inte konstigt att krigsherrar vill roffa åt sig land, kvinnor och barn. Själv blir man ju lite lätt manisk över några små bär. "jag ska bara plocka från den här busken, och den här, och den här.... Man vet aldrig. Det kanske inte blir några bär nästa år och då är det bra att ha...."

Som om man kommer att sitta och sleva hemmagjord sylt från morgon till kväll. Jag vet ju inte ens hur man kokar sylt. Jag fryser bara hysteriskt ner bären som de är och tänker att någon (läs mamma, hade jag skrivit Jocke hade jag aldrig slutat skratta) kanske kan tina upp dom någon dag och likt sagornas fé tillverka gudagod sylt som placeras i kylskåpet allt eftersom.

 

I år är det hallon som hägrar för oss bärsamlare. För som de thailändska och bangladeshiska bärplockarna är smärtsamt medveten om så är det noll och inga blåbär i det jämtländska skogarna.

Fast hallon är inte fy skam. Fråga Saga. Hon äter dem gärna. Helst direkt från någons hink. Här är hon ute på hallonjakt med Malin.

 

 

Och apropå fé.

Oavsett om någon fé kommer och lagar sylt eller inte så har den i vart fall varit inne i Brittas käft. På senare tid har tandfén snott en del tänder. Vete sjutton om det är normalt eller om hon snart måste matas med välling. Vet bara att jag börjat drömma den där drömmen, ni vet den när man tappar alla tänder. Det bara rasslar i munnen och man spottar och spottar och det far tänder på löpande band. Väldigt otäck mardröm.

Hur som helst: Nu senast tappade Britta den här bumlingen. Till valpens... ja, hur ska man tolka hennes min? förvåning kanske.

 

En sak är säker: Jag är helt värdelös på IT. Och det är såååå tråkigt att inse det. Man vill ju liksom vara med, ja helst vill man vara i framkant. Men icke, sa Nicke. När sanningen ska fram är man inte ens med i boskapsvagnen.

Bloggen tjorvar och nu verkar taket läcka. Iallafall sprang jag in i en liten nätt vattenpöl när jag kom hem från jobbet. I morgon måste jag upp på taket o leta läckor. Hurra!!!

Vi har för tillfället problem med bloggen och dess funktioner... Återkommer så fort vi kan när skräpet fungerar....

I dag, eller snarare i går kväll, åkte vi till Valsjöbyn, känd för två saker. 1) Filmen Varg med Peter Stormare har spelats in här. Den handlar om att det tjuvskjuts en varg. Inte alls baserad på verkligheten, inte alls. Sann eller ej, djuren slog tillbaka med full kraft och gav Valsjöbyn sitt andra landmärke: 2) En äldre man dödades av en björn här för några år sedan. Jaktkompisar fann honom indragen under en gran intill stugan där han bodde (mitt i byn). Där låg han tillsammans med sin döda hund. Båda var täckta med mossa. Förmodligen hade björnen dödat mannen när han befann sig på farstun och dragit honom till granen. Hunden vet man inte var den dödades. Nåväl. I går kväll åkte vi dit för att se om Valsjöbyn kunde bjuda på något muntrare. Det kunde de. Jag fick vara med på spännande björnjakt. Bland annat med en känd björnjägare vid namn Ola Jönsson från Backe. Och Jocke fick titta på vattenfall med Britta och Saga. Här skulle vi lagt in bilde rpå detta fantastiska äventyr men vår redigeringspanel som alltid funnit när vi lagt in bilder är plötsligt borta. När den återkommer kommer ni få se bilder som faktiskt är känd för ytterligare en sak: Kerstin Ekman.

Idag har jag cyklat 5,2 mil... helt ofrivilligt. Ok. Helt ofrivilligt är det inte då jag cyklar dagligdags fram och tillbaka till jobbet.

Hinner inte skriva ngt...

Jag saknar inte kromosomer..

På lördagen kom då det efterlängtade finbesöket från Kappruet bestående av Stefan och Sara och en gigantiskt lurvig hund vid namn Aska. Den sistnämnda fick dock spendera större delen av vistelsen i hundgården då hon har en förkärlek till att äta upp andra tikar.

För att hedra det kommer en bild på den näst störste spelaren genom tiderna....

Vad alla män tänker efter att ha läst och sett förra inlägget är inte - Hur har han fått till dem Herculesvaderna?

Vilken sjukt jobbig dag!

Idag har jag mest flängt runt....

Det är en existentiell fråga... och svaret får nog nog bil. Nä! Det fanns det inte... Allt tycks gå och lösa med en Iphone.

För er som inte känner till det jobbar jag på Livgardet på en kommendering från P7 - pansarregementet i Skåne.

Idag har jag befunnit mig djupt inne i fiendland...

Denna dagen började sådär...

Idag är det sista dagen innan jobbet börjar.

Om en timme smäller det.... måste fixa ppv till nästa säsong..

Så här har det sett ut i någon vecka nu... Köket finns i lådor mest överallt i huset förutom i köket, men mest i vardagsrummet.

Med hänsyn till föregående blogginlägg kan jag meddela alla skåningar att jag inte längre talar till min fru mer än genom denna blogg.

I dag hittade jag en fantastisk nyhet i Länstidningen. I pappersvarianten hade den rubriken:
Företagare varnar för rabblande telefonförsäjare med svår dialekt

Så här säger bland annat företagaren i artikeln:
– Då hävdade han att han först var tvungen att spela in samtalet. Sedan rabblade han på i snabbt tempo på grov skånsk dialekt som var väldigt svår att uppfatta.

Festligt, festligt.

Hela artikeln finns till beskådan i länken längre ner. På webben har för övrigt artikeln rubriken:
"Det är rena maffiafasonerna"

Ja, det är det verkligen. Att prata grov skånska är kriminellt!

http://ltz.se/nyheter/bracke/1.2231718--det-ar-rena-maffiafasonerna-

Då och då låtsas vi vara äkta fiskeproffs. Då hakar vi på båten på bilen (ja, den står på en släpvagn) och så åker vi ner till Indalsälven. Sen gör Sara alltid en snygg nedbackning i vattnet, därefter lossar vi båten och sen är det bara att kliva i.

Lugn dag idag.

Så var det måndag och det enda som gör livet värt att leva är... surströmming! Tre burkar öppnades och vips var var det en skock dreglande vuxna (dit räknas INTE Joakim) på plats i barracken.

I dag har Stefan, Cattis, Jack, Sixten, Ingeborg, Sara, Saga och Britta jagat mylta (det är jämtska för hjortron och går under benämningen VVO - väldigt viktigt ord). Det gick inget vidare.

I går var vi på Fäviken game fair och glodde (Fäviken, för er som inte bor här i närheten, ligger på baksidan Åreskutan). Det var 250 utställare och tusentals besökare och innan dagen var slut hade vi kittat upp Jocke till den hemmansägare han numera är: Med ett stycke flanellskjorta, en jaktbyxa och... TADA! en lerduvekastare!