Civila mörkret?
Härmomdagen fick jag reda på att jag fått ett nytt jobb i stan (Östersund) på Försäkringskassan.
Otroligt spännande och kul!
Och igår slog det mig rejält. Jag är inte längre officer. Visst reservofficer, men ändå. En stor del av min identitet satt ju i dem där kläderna och Guds egna förband, P7.
Förvisso har jag inte varit det sen december 2010, men ändå.
Slut med sånt här...
Och mer sånt här...
Fast å andra sidan är det väl såhär det ser ut i Försvarsmakten idag också...
-
Jag har till stor del snott nedanstående text från en kamrat som gjorde motsvarande förändring i sitt liv för ett tag sen.
"Det känns lite märkligt med så mycket förändringar på gång, måste börja kindpussas, snyta mig med papper, använda toaletter, vädja till människors goda vilja, lösa konflikter utan vapen, hur gör man?
Kan man skippa kindpussandet och skylla på vinterkräksjuka och om jag måste kindpussa, hur länge och hur blött pussar man utan att det blir stötande. Var placerar man händerna?
Och räknas dungar i parker som skog och kan man då göra nr 1 och 2 om man har papper och alkogel med sig, har man förresten alltid toapapper med sig?
Ni fattar ju själva, hela tillvaron är ju helt minerad..."
Men framförall är dett oerhört spännande, intressant och motiverande...
-
Nåväl. Nu har jag inte helt släppt Försvarsmakten. Dem behöver ju trots allt min expertis. Jag är ju fullständigt oförutsägbar och den bästa Maskirovkan Sverige lyckats skapa...
Dessutom bibehåller jag komptens genom att övningsskjuta med jämna mellanrum!
Sen har jag börjat fila på min attackskoter..
Nu behövs bara en bakmonterad MG42, sen är jag riktig farlig och ännu mer oförutsägbar...
Och har man en gång tillhört Guds Egna förband så är man väl det på livstid förmodar jag...
-
Ursäkta språket, men hela detta ibloggnlägget andas ju lite sånt här...
Kommentarer
Trackback
