Poesi...
Jag är fortfarande svårt perplex kring det här med poesi...
Alltså sådan där poesi som man bara förstår ifall man är "rikitgt" jävla smart. Basker och haschpoesi kan vi kalla det.
Här håller jag för första och kanske enda gången med den gamle KGB-spionen Jan Guillou....
Precis så känner jag...
-
Fast Björn Ranelids rad om MFF:
- Ingen himmel är så blå som min - ...är oerhört bra.
För en himmelsblå supporter är Himmeln alltid lite mer mer himmelsblå än för andra..
Tragiskt då att lillasyster HIF vann Guld... Det blir sådär jobbigt i kroppen. Allt känns så obegripligt och overkligt.
Man får känslan av att man är smutsig in i själen. En inre önskan om att duscha på maxvärme, liggandes i fosterställning och tvätta sig med stålborste infinner sig....
Usch...
-
Det här är ju roligt....
Självklart ska blockmongot komma från Skåne.....
-
"say hello to my little friend!"
Episkt citat från en episk film....
Kommentarer
Trackback
