Salt och snyggt
I dag har jag varit till Sundsvall. Eller Söndsvall som det uttalas i Sundsvall. Nåväl, det var en trevlig utflykt förutom en sak:
Vägsaltet.
Så fort jag passerat länsgränsen blev vägen såhär:
Mindre kul.. Bilen blev snabbt täckt av geggan och all spolarvätska tog slut i ett nafs. Irriterande att en liten nätt resa över dagen resulterar i en massa extrautgifter såsom att köpa 15 liter spolarvätska.
-
Nu är jag dock tillbaka i det saltlösa länet. Och här var vägarna så pass fina så att jag kunde ta mig en premiärtur med sparken! Och hundarna!
Det sistnämnda är en inte oviktig faktor. Det är snarare en oerhört viktig - och vansklig - faktor.
Britta är nämligen rädd för sparken och springer således gärna långt ifrån den, gärna med plötsliga språng ner i diket (ifjol orsakade hon ett söndervrindet finger hos mamma tack vare sina plötsliga stopp och/eller språng).
Saga däremot är inte rädd - fast hon blir å andra sidan snabbt less.
Problemet är att Saga måste med. Om man lämnar henne hemma blir hon nämligen skitsur. Fast när hon väl får följa med ut - ja, då dröjer det inte länge förrän hon är skitsur för att hon tvingas att springa i flera kilometer (hon är en lat jävel).
-
Ganska krångliga sällskapsdamer andra ord. Lägg där till en vinglig spark, lite grus som inte är övertäckt av snö än och endast månen som ljuskägla.
Därmed förstår ni också att jag inte kunde föreviga denna lilla tur med bild.
Men eftersom det är en så stor och viktig del av dagen (känns som det enda spännande som hänt i dag) så kommer här en bild på en helt annan spark-körare. Oah han har dessutom en sjukt snygg åkstil:
Kommentarer
Trackback
