brittaochallaviandra

Hon börjar med att hoppa upp i sängen. Sedan stormar hon, föga diskret, fram till ens ansikte. Där börjar hon nosa runt på väldigt, väldigt nära avstånd - 1 mm från ens nylle har man således en nos som scannar av en totalt.

Gör man då det stora misstaget att röra på sig, alternativt öppna ögonen, då är man körd.

Det gjorde jag idag. Jag ryckte lite i ögat och vips påbörjade hon stora krigsdansen. Dvs studsa, hoppa, tjuta, skälla...

Sen var det bara att kliva upp. Britta glad - jag sur.

Därefter fortsatte jag göra Britta glad genom att ta henne och pappa ut på jakt.

Tyvärr snöade det rejält vilket gjorde jakten mindre trevlig. Det är kallt med snö som ramlar in innanför jackan när man pulsar runt i skogen. Dessutom fanns inte ett spår av någon hare. Räv däremot finns det gott om. Och en sådan fick Britta upp. Jävla räv-jävel. Måtte den dö snart. Den gäckar oss hela tiden. Förutom att den hoppar fram framför Britta i tid och otid har den den stora fräckheten att patrullera vår gård på nätterna. Irriterande. Tänk om Jocke kan göra slag i saken och skjuta den snart? Han har ju pratat om det nu i ett halvår...

Nåväl.

Dagens jakt blev således inte så långrandig. Istället for vi hem och eftersom jag hade roat pappa med jakt fick mamma roas med skoter. Alla måste få sitt. Rätt ska vara rätt.

Det innebär ju också att jag höll vad jag lovade och tog ut skotern på en liten tur i dag. Undra hur det känns i Skåne?