Risgryn och julgris
Nu märks det att Jocke snart är på väg hem. Det har nämligen varit plusgrader i Jämtland i dag. Snösmältning. Stackars Jocke. Med ny skoter och allt.
-
Nu märks det också att det snart är jul. Och det märks inte minst i min kosthållning. Till middag i dag har det nämligen varit värsta julmaten. Låt mig ge er hint:
Jepp, risgrynsgröt! Här ser ni min midag i dag. Både tragiskt och gott..:
Och ja, jag åt ALLT som var i kastrullen. Kan låta mycket men det är en liten kastrull och i ärlighetens namn är det inte så mycket risgryn i köpt risgrynsgröt. Det är mer som att äta varm mjölk med lite kall mjölk, kanel och socker.
I morgon kommer dock denna påvra middag att vara ett minne blott. Då är det julbord med jobbet som gäller.
-
Sist men inte minst - för er som undrar - så står grisen på spisen för att över huvudtaget ha en chans att överleva julen. Tidigare stod den på golvet med med Britta i huset stod den där med livet som insats. Så... därav den något udda, och nya, placeringen.
Lediga tisdag
I dga har jag, åter igen, varit ledig. Jag vet, det är galet. Men jag har ett gäng semesterdagar som måste tas ut innan jul och det är rätt skönt att ta en ledig dag i veckan. Egentligen borde man alltid få det - oavsett sparade semesterdagar eller inte.
Hur som haver så vet man att man har nyttjat den lediga dagen till fullo när man klev ut på gården k 09.00 - och kom in igen kl 16.15.
Herreje, det är fullt upp att ha gård. Inte minst när snön kommer i jämna drivor.
Dagen har således åter igen gått till att skotta snö. Däremellan körde jag upp skoterspår kors och tvärs. Det är ett nödvändigt måste om man ska jaga framöver också. Man orkar helt enkelt inte gå så snabbt i en halvmeter snö.
Sedan red jag Tara. Och sen var jag tvungen att ta ett kort på mina andra pållar:
Söta va? Och rätt så tjocka. Iallafall Röst som står till höger. Hennes mage sticker ut rejält... Men det verkar inte talgoxarna bry sig om. De sitter på henne oavsett. Jepp, Röst är som Jämtlands svar på Afrikas buffel. Ni vet, de har ju också alltid en fågel som åker snålskjuts:
Ja, kanske inte så stora... I normalfallet brukar det väl se ut så här:
-
I övrigt har jag lagat mat. Två matlådor blev det. Behövs när alla pengar går till julklappar - och till räkningar. Redan nu har januaris räkningar börjat komma. Vägskatten ramlade ner i brevlådan i dag. Muntert värre. Fast maten blir nog god. Pasta, bacon och tomat - hela kostcirkeln.
Julklappsångest
I dag har det åter igen varit en väldigt innehållsrik dag... Jag har jobbat, köpt julklappar, gett hundar mat, gett hästar mat, tittat förtjust på termobaren, fascinerats över det eviga snöandet och samtidigt skjutit upp det obligatoriska snöskottandet till i morgon.
Julklappsköpet gav mest ångest. Det blir samma visa varje år: Vad fan ska man köpa???? Man vill liksom inte vara med:
Fast samtidigt är det ju rätt kul med jul. För det är ju också då som man FÅR klappar:
Fast å andra sidan har det gått förvånansvärt bra i år att köpa presenter. Familjen Eriksson/Thorsell är redan klara, mor och far likaså. Nu fattas bara resten....
Mina (våra om man räknar med mina bröder i familjen - vilket jag gör nästan jämt) föräldrar kommer för övrigt få likadan julklapp som Katarinas föräldrar. Vi vände oss till samma inköpsställe i år...
-
Nu är det snart dags för Biggest Looser. Å i mitten lite nyheter. Men till dess The Big Bang Theory. Ett av de roligare serierna som finns.
Spännande så det förslår
I dag har det varit en helt vanlig söndag.
Jakt på förmiddagen. Med idel pulsande i djupsnön, både för människor....
Och djur....
Djuret var ändå den smartare av de två. Hon valde raskt att pulsa i redan uppulsade spår.
Sen jagade Britta rådjur. Vilket gjorde att jag fick jaga henne för att försöka få stopp på det. Och när väl hundrackaren kunde fångas in (rådjur är big no, no för en stövare vilket är en regel som Britta har svårt att bry sig om när rådjuret plötsligt dyker upp framför nosen) var de dags att åka hem.
Härmed kan jag även passa på att ge ett litet råd: Gå inte för långt in i skogen när det är snö och du ska jaga med Britta. Risken är stor att du helt plötlsigt får lubba flera kilometer för att att fånga henne långt borta och det är väldigt, väldigt , väldigt jobbigt när det är 3 dm snö i skogen.
-
På eftermiddagen har jag sen ridit, snickrat igen ett hål i höladan, slagit hammaren i tummen vilket orskade blodvite, skakat fram all tråd runt hagen efter sista snöstormen, ätit mat, ätit godis och sist men inte minst fastnat framför Arga Snickaren.
Sjukt spännande - visst? Mer spännande än så här blir nog ingen söndag igen. Och med de visdomsorden avslutas dagens inlägg.
Jocke, kom hem!
I dag var en sådan dag då man alldeles jättegärna vill ha sin bättre hälft hemma. Orsaken var detta:
Nämligen snö. Fy fan vad jag har skottat idag.
Visserligen finns hundarna hemma men de sket högaktningsfullt i att man behövde en hjälpande hand. De letade hellre hästskit:
Till och med vår snygga tomte var till hälften igensnöad:
Å andra sidan kunde skotern äntligen göra lite nytta och användas till att köra upp spår vilket underlättade snöskottningen rejält. Gött!
-
I eftermiddag har mamma Ingeborg kört jul-mats-rejs här i köket.
Som grande finale fick jag värsta examens-uppdraget, att göra knäck.
Och tro det eller ej, men det blev faktiskt väldigt gott. Får se om det finns kvar något till jul eller om det råkar försvinna den närmaste veckan.
Hujedamej
... vad det har snöat i dag. Så här, till exempel, såg bilen ut när jag kom ut från jobbet vid 16-tiden och skulle åka hem:
Det syns kanske inte men ungefär 10 centimeter snö ligger det på huven.
-
Dessutom har det blåst. Så här såg det ut vid 13-tiden på nästan samma plats:
Väldigt knepigt klädd måste jag säga. Ingen halsduk. Ingen mössa. Och lite dubbelhaka minsann. Nåväl, det är ju trots allt blåsten jag vill visa med denna bild. Inte mina pinsamma stockholms-kläder. Fattades bara att min jacka hade varit en Canada goose...
-
Sen kom jag då hem. Och även här har det snöat. Det kan man konstatera när Saga ser ut så här:
Och när Britta ser ut så här:
Föresten, Britta ser jämt ut så där så strunt i det. Men Sagas ögon säger iallafall något om väderläget.
-
Nu fortsätter kvällen med På Spåret. Fredagsnöje när det är som bäst. Det enda som fattas är godis. Missade helt att köpa. Sjukt irriterande. Speciellt när man är insnöad i Handogsbuan.
I morgon blir det till att skotta. Hela dagen. Kul. Jocke valde verkligen rätt vecka att försvinna till Skåne...
Salt och snyggt
I dag har jag varit till Sundsvall. Eller Söndsvall som det uttalas i Sundsvall. Nåväl, det var en trevlig utflykt förutom en sak:
Vägsaltet.
Så fort jag passerat länsgränsen blev vägen såhär:
Mindre kul.. Bilen blev snabbt täckt av geggan och all spolarvätska tog slut i ett nafs. Irriterande att en liten nätt resa över dagen resulterar i en massa extrautgifter såsom att köpa 15 liter spolarvätska.
-
Nu är jag dock tillbaka i det saltlösa länet. Och här var vägarna så pass fina så att jag kunde ta mig en premiärtur med sparken! Och hundarna!
Det sistnämnda är en inte oviktig faktor. Det är snarare en oerhört viktig - och vansklig - faktor.
Britta är nämligen rädd för sparken och springer således gärna långt ifrån den, gärna med plötsliga språng ner i diket (ifjol orsakade hon ett söndervrindet finger hos mamma tack vare sina plötsliga stopp och/eller språng).
Saga däremot är inte rädd - fast hon blir å andra sidan snabbt less.
Problemet är att Saga måste med. Om man lämnar henne hemma blir hon nämligen skitsur. Fast när hon väl får följa med ut - ja, då dröjer det inte länge förrän hon är skitsur för att hon tvingas att springa i flera kilometer (hon är en lat jävel).
-
Ganska krångliga sällskapsdamer andra ord. Lägg där till en vinglig spark, lite grus som inte är övertäckt av snö än och endast månen som ljuskägla.
Därmed förstår ni också att jag inte kunde föreviga denna lilla tur med bild.
Men eftersom det är en så stor och viktig del av dagen (känns som det enda spännande som hänt i dag) så kommer här en bild på en helt annan spark-körare. Oah han har dessutom en sjukt snygg åkstil:
Räven raskar
I dag har jag varit ledig. Och dagen till ära väckte Britta mig 07.30. Hon gör gärna det. Och det sker på samma sätt vareviga gång:
Hon börjar med att hoppa upp i sängen. Sedan stormar hon, föga diskret, fram till ens ansikte. Där börjar hon nosa runt på väldigt, väldigt nära avstånd - 1 mm från ens nylle har man således en nos som scannar av en totalt.
Gör man då det stora misstaget att röra på sig, alternativt öppna ögonen, då är man körd.
Det gjorde jag idag. Jag ryckte lite i ögat och vips påbörjade hon stora krigsdansen. Dvs studsa, hoppa, tjuta, skälla...
Sen var det bara att kliva upp. Britta glad - jag sur.
Därefter fortsatte jag göra Britta glad genom att ta henne och pappa ut på jakt.
Tyvärr snöade det rejält vilket gjorde jakten mindre trevlig. Det är kallt med snö som ramlar in innanför jackan när man pulsar runt i skogen. Dessutom fanns inte ett spår av någon hare. Räv däremot finns det gott om. Och en sådan fick Britta upp. Jävla räv-jävel. Måtte den dö snart. Den gäckar oss hela tiden. Förutom att den hoppar fram framför Britta i tid och otid har den den stora fräckheten att patrullera vår gård på nätterna. Irriterande. Tänk om Jocke kan göra slag i saken och skjuta den snart? Han har ju pratat om det nu i ett halvår...
Nåväl.
Dagens jakt blev således inte så långrandig. Istället for vi hem och eftersom jag hade roat pappa med jakt fick mamma roas med skoter. Alla måste få sitt. Rätt ska vara rätt.
Det innebär ju också att jag höll vad jag lovade och tog ut skotern på en liten tur i dag. Undra hur det känns i Skåne?
Häpp
Som synes (läses) är Jocke sedan i söndagskväll i Skåne. Där tror jag (hoppas jag) att det är några grader varmt och att det regnar sidledes.
Här däremot är det några minusgrader och snö. Och det innebär två saker:
1) Termobaren är verkligen årets julklapp! Glöm de där skittråkiga matkassarna. Tycker du om någon så visar du det med en jätte-termos.
2) I morgon kommer det vara premiär för den här:
Med snö. Utan Jocke. Han kommer att bryta ihop när han läser detta. Moahahaha! Det kan han ta. Alldeles nyss ringde han och sa att det var roligt på P7 och i Skåne.
Jag blev kränkt. Varför har han roligt där? Han ska ju bara tycka att livet är roligt här. I skogen. Med häst-termosen. Med damp-Britta. Med snabb-skotern. Med snygg-Sara...
Det sista tål nog en förklaring.
Jag har nämligen gjort en annan kul grej. Och dyr (tänk skoterkörning blandat med termobar).
Jag har klippt mej.
Blev väldigt snygg. Nådde nästan, nästan mitt mål: Att se ut som hon i "DEN SOM DRÄPER" - en dansk (såklart) krinimalserie med en cool donna, med sjukt snygg frisyr, som tar fast alla Köpenhamns massmördare.
Så nu ser jag ut som henne. Fast utan pistol - tyvärr. Men med skoter. Och med en stövare som precis tuggat i sig en liten sten, en stor tomte och en halv soffkudde.
För att ni ska förstå -
Det här var Britta för ett och ett halvt år sedan. Hon har inte förändrats ett dugg sedan dess:
Pass på...
....jaha.
När jag då är borta ett tag så passar hustrun på att fara till stan med dem vackraste discodojorna... Nåväl. Detta är följaktligen också anledningen till varför JAG bloggar denna kväll. Däremot blir det inga bilder eftersom denna mjukvara inte kan hantera denna tjänst... Det där lär kunnigt...
Däremot är det anmärkningsvärt att denna blogg tangerade sitt unika besöksrekord igår! Det innebär att en uppvärmd hästmugg är lika ntressant som Zlatan...
Skämmes....
-
Angående hästar så sa Ian Flemming en gång:
-hästar sparkas där bak, bits där fram och är obekväma på mitten...
Han visste vad han pratade om den där Ian...
Om ni vill ha bild på en häst... Googla...
Termos-placering
Nu kan vintern komma och vara hur jävlig den vill för nu har vi en termobar! Det är som en öppen termos för hästar. Den håller vattnet isfritt, och framförallt ser det till att vårt äktenskap förblir ett äktenskap och inte en skilsmässa.
Att knacka bort isen från hinkarna som hästarna hittills druckit ur har nämligen inte varit Jockes största nöje... Fram till i går - då denna varma grej installerades - har jag VARJE dag fått höra hur mycket HAN jobbar för att se till så att MINA hästar får det vatten de ska ha. Men nu är det alltså slut med det gnället. Hurra!!! Värt varenda öre.
I dag har för övrigt vintern kommit på riktigt. Snö och några minusgrader. Nu hoppas vi bara att det faller lite mer snart så vi kan ut och åka skoter.
Till dess får vi nöja oss med att använda Apostlahästarna:
Har ni sett "En idiot på resa"? Går på SVT. Det är en serie om en sur engelskman som åker världen runt och gör sjukt roliga saker - saker man ska göra innan man dör. Fast... det tycker inte han. Listan på saker man ska göra innan man dör är inte hans lista. Det är hans kompisars.
Sjukt roligt! Se den om du inte sett den!! Borde finnas på SVT Play.
Och med det tv-tipset avslutas dagens inlägg.
Smutsig....
... så kände jag mig igår efter ha mulat i mig runt 237 pepparkakor..
För någon (Sara) hade köpt en mängd och drog sen till Sundsvall ett par dagar.
Och då ligger dem där och väser. Likt grekiska sirener. (Sirener var i grekisk mytologi en grupp najader (en sorts nymfer) som lockade sjömän i fördärvet med vackra sånger)
Så vad göra? Bara att falla till föga.
För har man karaktär som en sprutnarkoman så går det inte att "bara" ta en. GE MIG ALLA!
Och därmed kryper samvetet ikapp en... ålar sig upp för ryggen och sticker fast sig i nacken...
Och därför blev det snabbmarsch med 30 kg packning idag. Just det 2 mil i snöslask/halvfruset. Med livet som insats...
Till Sagas stora glädje.
Allt över 5 km är en pina tycker hon. Lata svin... Eller intelligenta hund?
Såhär kärv tror jag att jag såg ut...
Men troligtvis såg man väl ut såhär...
När tvboxen går itu...
-
Idag har det iaf bedrivits tandläkarbesök
Inga hål
-
Spelats IPAD
-
Jagats (såklart)
-
Samt mysts efter god mat och tårta.
--
Dagens...
Got damn right it´s snow!
Äntligen...
Så föll den då ner.
Norrlands kokain, lappmöglet, fågelskitet, allas (åtminstone min) kära snö.
Så här såg det ut vid 09:00. i lördags.
Saga har av någon anledning, oklart vilken, hoppa upp på en lappkåta som finns i närheten.
Eller oklar anledning. Alla ser vi ju skallen som tycks locka en Amstaff lika mycket som ruttna ekar lockar pensionärer i Stockholm.
Såhär såg det ut 2 timmar senare.
Så sjukt underbart.
Jag kan knappt vänta.
Snart kommer jag fara fram såhär..
Fast på den nya skotern då...
Annars har allt varit sig likt.
Hästar i Globen.
Blodstörtning över Stockholmstrafiken
Bilden förtjänar inte bättre kvalite.
Och Jack har farit fram härhemma som en tornado!
Han är så snabb att bilden inte hinner bli fokuserad.
Men framförallt är han väldigt vis.
Ett exempel:
- Man kan inte äta julbord Sara. Man äter det som är på julbordet!
Barns logik är den bästa som finns!
-
En rolig bild helt enkelt.
SNÖ!!
Tjoho, i dag kom snön äntligen! Iallafall lite. Och genast blev vi gladare i sinnet. Fast varken snön elller vårt glada sinnelag är dokumenterad....
Det finns egentligen inte mycket som är dokumenterat de senaste dagarna. Visserligen har Stefan (bror) tagit kort - men det är han det. Och varken han eller hans kamera finns här just nu.
Därför ska jag härmed försöka sammanfatta de senaste dagarna med lite allmänna bilder:
I fredags flög jag fram o tillbaka till Stockholm. För introduktionsdag på SVT. Bättre sent än aldrig kan man tycka och tänka då jag snart varit i företaget i ett år... Fast det mest intressanta den dagen var inte det som hände inne i huset - utan att världens mest kända ek, precis utanför TV-huset, var borta.
Det sörje en handfull människor. Alla andra delades snabbt in i två grupper:
1) De som gladdes över att vägen äntligen öppnades igen, vägen har ju varit avspärrad en vecka.
2) De som fascinerades över att det de facto fanns en handfull människor som var ledsna över att ett träd fälldes (undra hur de mår när de ser filmer från Amazonas och skövlingen i regnskogen?)
-
I lördags, det vill säga i går, var vi med Stefan och Jack mest hela dagen. Först var vi här i Handogsbuan och åt en storfrukost och tittade på skotern och längtade efter snön. Sen på eftermiddagen åkte vi till Orrviken och åt julbord tillsammans med tjocka släkten.
Som sig inte bör hade vi inte kamera där heller men ungefär så här såg julbordet ut:
Som sig bör blev också Jocke sjuk då han åt som om han aldrig sett mat förut. Vi andra blev bara normalmätta = vi kunde inte äta något förrän i dag vid 12-tiden.
-
I dag söndag har vi jagat. Fast det gick i och för sig sådär. Britta lyckades inte hitta någon hare. Kanske inte så konstigt då vädergudarna som sagt behagade kasta ner stora snöbollar från himlen.
Fast det gjorde inte så mycket för oss. Vi gjorde eld och åt kolbullar. Såg ut ungefär så här fast det var i skogen och det var snö på backen:
Nu ska vi snart till Lit och äta (jepp, vi gör inte så mycket annat). Sen ska Jocke träna innebandy. Så räkna med lite gnöl och gnäll i morgon på den här bloggen. Han brukar vara rätt så mör efter de där träningspassen....
Eken står kvar...
Bara så ni vet...
Eken står kvar.
Ni kan pusta ut nu....
Och förresten, våra pensionärer far illa på ålderdomshemmen...
Men eken står kvar...
En ekjävel i stan.
Är i Tjockholm och driver runt. Det är gött. Massa stressade människor med blödande magsår, långa bilköer, skit överallt på gatan uppmixat med väldigt mycket hundskit. Främst kring Östermalm då. Vanligt folk vet ju med sig att plocka upp efter hunden som dom en gång tog beslut om att köpa.
Missförstå mig rätt. Det är asgött att glida runt, fika och kunna käka gott i alla olika sorters resturanger, men jag längtar aldrig hem så mycket som när jag är här.
Fint är det iaf.
Däremot får jag dåndimpen när detta "folk" nu ska rädda en rutten ek mitt i stan. Det måste rimligtvis finnas viktigare saker än att böla om denna kvist?
Spräng den eller flytta ut på landet om ni vill se biotoper.
Barnen skrattar ju åt er... GIVAKT! (älskade den reklamen)
-
Stockholmare är ju lite såhär...
Två lantisar i storstan
Då vara man i hufvudstaden då. Och här är det livat minsann.
'
På fredagskvällen träffade vi Sanja som visade oss den bästa indiska restaurangen och ett gäng barer på Sööööder. Väldigt trevligt. Tyvärr så dokumenterades inte denna superkväll på gund av lite för många glas rödvin, men för er som inte vet det så ser Sanja ut så här:
-
I går, lördag, var det av naturliga skäl en lugn och fin dag. Vår enda aktivitet var att strosa runt i sakta mak. Som tur var fick vi ta del av stans finaste utbud - Panflöjts-spelarna:
Resan har således inte varit bortkastad...
I övrigt var det en väldigt trevlig lördag och som sig bör hade stockholmarna satt på sig sina finaste kläder och sina vassaste knivar:
'I dag ska vi byta hotell för att istället bo på Östermaaalm. Jepp, man är ju inte globetrotter för inte. En rapport därifrån kommer förhoppningsvis i morgon.
Battlescars....
Insåg igår att jag inte har några coola ärr med häftig historia bakom...
Jaja, nu kan man ju ifrågasätta varför jag överhuvudtaget funderar på en sån sak, men nu är det så bara!
Det börjar med ett ärr på knäet från när jag var liten, jagandes fjärilar.
Fortsätter med ett ärr runt ljumsken från en operation efetr ha blivit sparkad på die klockenspiel...
Sen finns ju i och för sig ett coolt ärr efter att läkarna sågade av mina käkhalvor en gång i tiden, men dem ärren finns på insidan...
inte hjärtat och hjärnan då, utan på insidan av truten.
En stor bit avskuret skinn på fingret efter en potatiskalarincident... (Jävla TV-shopsskit)
Ett litet hack i ögonbrynet efter ha missat en ölflaska som kastades mot mig i all välmening.
Men där kapsylen istället träffade kanten av ögongloben istället för att flashigt hamna i handen Hollywoodstyle... Typ Top Gun motsvarande..
Hack i huvudet efter en annan flaska, hack i huvudet efter inlastning av hö.
Exploderad fotled efter annat höarbete ( Jag ska inte jobba med hö )
Och i förrigår skar jag mig med rakhyveln.
Igår bet jag mig i läppen. Jättehårt!
Och idag fick jag jätteont då jag försökte pilla bort fastkokad pasta i kastrullen och fick pastabiten under nageln...
Så. Där har ni det.
Från fjärilsjakt till pastalagning. Inga coola warwounds...
JO FÖRRESTEN. Jag högg ju mig i smalbenet med en yxa i lumpen en gång så den fastnade där.
Då jag frågade vad jag skulle gör åt eländet svarade min kloka plutonchef.
-Ta bort den...
Smart!
-
Tänk att det tog så lång tid för kloka USA. Dem upplystas land.
Det var väl förmodligen det här dem var rädda för? Eller?
I am Fierce!
Det tror jag vår kära, smått utvecklingstörda, Amstaff tänker dagarna för jämnan, åtminstone när vi är ute i skogen och jagar.
En jaktdag med Saga ser oftast ut såhär...
1. springa i cirklar
2. Äta kol så fort tillfälle ges
3. Kräka upp kolet
4. Försvinna väligt modigt ut i terrängen för att snart inse att hennes orinteringsförmåga forfarande suger
5. Yla så att husse kan leta upp henne
6. Strutta iväg väldigt tjusigt med uppsynen - Jag visste hela tiden var jag var-
7. Spänna stjärt i sin nya fina dress...
-
Dagens militärbild.
Frontkicks!
