Städtanten
Så är ännu en helg avklarad och för min del har den klarats av i Åre med ett gäng brudar.
Och som alla andra skidåkare, så tog vi bilen dit...
Sen kastade vi oss utför Skutan...
Sen kastade vi oss in på Fjällgården på After Ski med Ständut Blakk... fast det har jag ingen bild på. Å andra sidan det såg ut ungefär som det brukar, nämligen såhär....
Och det var ju roligt...
-
Men nu är allt tillbaka till det normala. Och det innebär bland annat ett evigt muttrande av städ-polisen. Jocke tycker nämligen att jag slafsar väldigt när jag äter vilket innebär - förutom ett otroligt muttrande - också ett ständigt städande så fort jag är hemma....
Observera den snygga tröjan. Jag kanske ska nämna att han egentligen ville ha en SVT Sport-jacka... Men i dagens Sverige får man som bekant inte allt man önskar sig.
Jocke fick till exempel ingen jacka och jag fick ingen kvittrande man med normalstor dammsugare.
SF...
Och då menar jag inte Special Forces...
Som dem här kinseiska gynnarna..
Utan Sarafritt...
Men det är ganska tradigt utan henne hemma...
Jag har mättat mitt PS3- spelande. Självklart enbart krigsbaserade spel... Ätiti dålig mat. Sovit ännu sämre och allmänt betett mig som en 16-åring som har FF. Utan den stora förstörahusetfesten...
Medans jag då slitit härhemma har hon roat sig kungligt i Åre med vänner...
Då kommer den här bilden...
Observera föraren...
-Nåväl idag blir det slöande framför vinterstudion som sänder från SM-veckan. En tradition hundarna gillar.
Nåja... Saga i alla fall.
Såg ni Skeleton förresten? Jävligt skumt...
Huvudet före i över 100 km/h på is...
Smart..
-
Civila mörkret?
Härmomdagen fick jag reda på att jag fått ett nytt jobb i stan (Östersund) på Försäkringskassan.
Otroligt spännande och kul!
Och igår slog det mig rejält. Jag är inte längre officer. Visst reservofficer, men ändå. En stor del av min identitet satt ju i dem där kläderna och Guds egna förband, P7.
Förvisso har jag inte varit det sen december 2010, men ändå.
Slut med sånt här...
Och mer sånt här...
Fast å andra sidan är det väl såhär det ser ut i Försvarsmakten idag också...
-
Jag har till stor del snott nedanstående text från en kamrat som gjorde motsvarande förändring i sitt liv för ett tag sen.
"Det känns lite märkligt med så mycket förändringar på gång, måste börja kindpussas, snyta mig med papper, använda toaletter, vädja till människors goda vilja, lösa konflikter utan vapen, hur gör man?
Kan man skippa kindpussandet och skylla på vinterkräksjuka och om jag måste kindpussa, hur länge och hur blött pussar man utan att det blir stötande. Var placerar man händerna?
Och räknas dungar i parker som skog och kan man då göra nr 1 och 2 om man har papper och alkogel med sig, har man förresten alltid toapapper med sig?
Ni fattar ju själva, hela tillvaron är ju helt minerad..."
Men framförall är dett oerhört spännande, intressant och motiverande...
-
Nåväl. Nu har jag inte helt släppt Försvarsmakten. Dem behöver ju trots allt min expertis. Jag är ju fullständigt oförutsägbar och den bästa Maskirovkan Sverige lyckats skapa...
Dessutom bibehåller jag komptens genom att övningsskjuta med jämna mellanrum!
Sen har jag börjat fila på min attackskoter..
Nu behövs bara en bakmonterad MG42, sen är jag riktig farlig och ännu mer oförutsägbar...
Och har man en gång tillhört Guds Egna förband så är man väl det på livstid förmodar jag...
-
Ursäkta språket, men hela detta ibloggnlägget andas ju lite sånt här...
Sann kärlek... och skoter igen...
Igår diskuterade jag och Sara lite detaljer kring året 2010 varvid jag lite drygt frågar henne om vad som är så jäkla klockrent med det året!?
Hon svarar då:
- Det måste ju handla om fotboll...
Varvid jag halvstumt väser... öööhhhmm, ja.
- Hmm... Då måste det vara att Malmö FF vann sm-guld...
...........................
VA?!
Helt chockad och stum tittar jag på denna vackra skapelse som tydligen känner mig bättre än jag själv..
Jag menar, hon stakade inte ens sig... Utan rakt på. 1. Fotboll 2. SM-guld.
Om inte det är sann kärlek så vet jag inte vad som är det.
Och jag försöker inte äta upp näsan!
-
Annars har dagen gått i skoterns tecken... igen...
Långtur idag i löjligt grannt väder.
-
Imorgon blir det stadstur... just det. Lantisen ska till stan till dem däringa tomtarna... som vill bo bredvid och ovanpå andra. Och imorgon kväll blir det nog skotercross-sm.
SM-veckan har börjat!
Man kanske ska ställa upp i thaiboxningen?
Det är ju bara att köra lite moves a la CHUCK. Fast det är nog fusk?
Skoter, champagne, löjrom och sondmatning
Igår var vi således i Solberg och åt fanstastiskt i ännu mer fantastiskt sällskap!
Löjrom, mumsig soppa och härlig efterrätt. Allting nersköljt med champagne (vilket börjar bli en tradition), öl, vin och en kubik whiskey.
Men innan detta inmundigades åkte jag, Håkan, Fredrik och Flompen (han missade ngn form av fotbollsmål för längesen och därmed smeknamnet) skoter.
Och det är väl lugnt tänker ni, men inte ni som känner Håkan och ännu mindre ni som känner alla ovanstående herrar.
För dessa gentlemän är inte som alla andra. I synnerhet inte på skotrar.
Men vad tror ni händer när tre skoterveteraner med monsterskotrar drar iväg med en nysketen skåning med fingret i näsan på en annan monsterskoter.
Man kör fast, åtminstone gjorde jag det. Öerallt, hela tiden.
Faktiskt så skedde första fastkörningen innan jag lämnat gården.....
Ungefär såhär gick det till...
Herregud.
Sen skedde dem med jämna mellanrum. Och medans jag tuffade fram och fastnade både här och där så for de andra som späckhuggare runt mig.
Självklart fastande de andra också, men det var mer gediget...
Fredrik:
Eller vad sägs om att hamna i trädkronorna..
Flompen:
Sen är det ju det här med att dra loss alla fastkörda skotrar... Igår var första gången jag svettades genom en dunjacka.
Nu låter det som att detta varit hemskt, men förmodligen är det det roligaste man kan göra med byxorna på... Jag kom på mig själv med att skratta högt inne i min hjäm vid tillfällen..
Och snart ska jag nog kunna göra såhär...
Först måste jag bara få ordning på träningsvärken... för sen jag vaknade idag, har jag dött vid flera tillfällen, är i behov av sondmatning och jag går som en höggravid...
Kanske den värsta träningsvärk jag varit med om..
-
Super Mario Bros...
Juholt fick alltså stanna... Med obrutet förtroende. Yeah right... Men det är ju festligt att oppositionsledaren ser ut som Super Mario...
Vilket i och för sig skulle innebära att Reinfeldt är storbossen..
Men han liknar mer Alfons Åberg..
-
Imorgon bär det iväg till Solberg. Blir till att fira den bästa veckan i min och kanske Saras liv..
-
Bjuder idag på en bild på en enkel pennvässare. För vanliga männsikor. Men inte i Försvarsmakten.
Där heter den nämligen...
Juholt, juholt...
Hmmmm. Undra vad vi inom media rapporterade om innan Håkan Juholt kom till byn? Klart är iallafall att det numera är Juholt, Juholt, hela dan....
Fast egentligen är det ju inte så konstigt. Julholt-historien har ju allt förutom förståndiga sossar. Det är tvära kast, det är utnyttjande av bidrag, det är grodor, det är förskräckelse, det är dömd sambo, förlåt, kulbo, det är skvaller, det är lögner, det är ifrågasättande, det är anställning av trakasserande man, det är huvudet på sne á la Sahlin, det är retorik á la Persson, det är en väldigt stor mustasch.
I skrivande stund sitter sossarnas verkställande utskott och klurar på hur de åter igen ska sluta upp i leden. För det lär de väl göra antar jag. Så har det ju sett ut på senare tid:
1) Media frågar var och varannan sosse om de fortfarande har förtroende för sin partiledare.
2) Var och varannan mumlar bara lite vilket givetvis tolkas som ett nekande svar.
3) Sen går sossarna in i ett rum och sen kommer de ut och sen säger alla unisont att de har fortsatt förtroende för sin ledare och att de nu hoppas att de kan få fokusera på själva politiken och inte på enskilda personer.
Deja vú!!!
Tjatigt är ett annat sätt att se på det.
Vore roligt om de kunde förnya sin mötesteknik och helt enkelt sparka karln.
Om inte annat för medias skull. Vi börjar få svårt att hitta nya vinklar och ordet KRIS är snart, på riktigt, helt förbrukad.
-
Annars kan vi konstatera att det aldrig verkar sluta snöa. Och det är ju bra för på lördag ska vi åka skidor. Längd denna gång. Fast jag gruvar mig... Inte så mycket för själva åkandet - utan mer för själva förnedrandet. Det är väldigt tråkigt att bli omkörd i spåret. Av alla. Inklusive sådana hära typer:
Supergamla skidåkare är de mest enerverande att bli omkörda av. En pigg 25-åring är ju en sak. Men en 90-åring? Ska man verkligen behöva bli varvad av en sån?
Men va fan
Som ni kanske märkt går vi just nu på lågvarv. Det kommer inte ut många blogginlägg på en vecka. Vi vet och vi skäms!
Och jag skyller allt på Facebook. Hur kan man konkurrera med det? Där står ju allt. Inte minst om oss. Vi lägger, liksom gemene man, ut lite inlägg där och då och nu och sen.
Nu går jag till affären.
Jaha.
Nu delar jag en superintresant länk som kanske, kanske 3 av er kommer läsa.
Åh fan.
Nu tränar jag.
Don´t we all?
Nu skriver jag ett spontan-inlägg som jag klurat på hela dagen.
Vilken tur att facebook finns!!!
Eller tur och tur. Den snor ju allt värt att berätta. Så då blir det så här istället: Vi berättar om den sajt som har något att berätta om. Så kan livet också gå.
Nu ska jag hur som helst gå och dra något gammalt över mig. Kanske, kanske kan det bringa nya fina inlägg till denna blogg.
En overklig helg...
Helgen har varit overklig.
På det allra bästa sättet.
Skidåkning på fredagen och en fantastisk god italiensk buffé på Tott hotell
där vi även bodde fredag till söndag.
Den här utsikten mötte oss på morgonen
då helgen fortsatte med underbar skidåkning tillsammans med skidlärarern Peter Mellquist från aress.se som gjorde sitt yttersta för att försöka lära mig och Sara att börja förstå Carvingtekniken..
Otroligt bra... Och tro det eller ej, men tyngden på dalskidan gäller!
Såhär susar Sara ner numera..
Efter ett hårt pass i backarna njöt vi av SPA-behandling på samma fastastiska hotell..
Ett hotell som för övrigt huserade en konferens med 350 personer som alla hade tilldelats en One-Piece. Så på After-skin såg det ut såhär...
-
Avslutningsvis en bild på föregångsmannen Ingmar!
När man inte...
... har något att skriva om kan man alltid skriva om tv-serier. Min nya favorit-serie är Homeland som går på SVT på onsdagar. En timmes spänning utan den minsta sekunds reklam.
För er som inte sett den så handlar serien om USA (såklart) och terrorism (nähä!) OCH KONSPIRATIONSTEORIER.... Vem är terorist och vem är the good guy, egentligen? Väldigt originellt, men det räcker mer än väl för mig. Och som sagt, noll reklamavbrott gör ju ingen serie sämre.
Nåja, nu ska jag inte ge min arbetsplats mer reklam här.
Istället ska vi raskt kolla vad konkurrent-kanalerna har att bjuda på för motstånd.
Fast jag måste nog göra er besvikna här. Homelnad kommer just nu på 1:a, 2:a och 3:e plats. Först på 4:e plats kommer Big Bang Theory som går på 5:an. Någon som märkte min siffer-vits???
Ryktet har också nått denna blogg att denna serie förmodligen även ligger på Anders Thomassons favoritlista. Om inte annat så har han en Big Bang Theroy-tröja á´la såhär ungefär:
Morr, grrr och fräs...
I morse blev vår käre Amstaff något så jävulskt förbannad efter att denne man spelades på radio...
"Mikael Wiehe ryckte in med möjlighet till en bra militärkarriär, men slutade som posthanterare när han inte kunde vara tyst i strid."
Observera att tomten tillhörde Pansar... Pungsparkarna kommer i dussinet idag...
Jag har inte hört Saga så jäkla förbannad sen vi tittade på en film om det teckande spöket Casper...
Morrandet går in i ryggmärgen...
Kolla bara denna bilden...
Hon ser så sjukt mäktig ut! Exakt lika grym som Britta bredvid är ömklig...
Men det är svårt att tänka sig att detta är samma hund..
Men en människokännare är hon allt... Detta är nämligen första gången hon morrar åt en "röst"..
Instinkter kan vi nog kalla det.
-
Själv kan man ju som vanligt bli förbannad över reklam... en liten favorit för mig att irriteras över faktiskt.
Eller vad sägs om denna reklamen..
Eller varför inte min absoluta favorit...
Det är något så fundamenalt obehagligt med denna killen som gör att man vill mata honom med knogmackor hela dagen lång...
Usch så barnsligt skrivet, men nu känns det lite skönare för mig.
-
Annars vill jag jättegärna ha denna tshirten!
-
Avslutningsvis ett par kloka ord på vägen... (en favorit i repris)
I dag har vi inget...
... att erbjuda förutom två sjukt roliga bilder på vår Saga.
Bakgrundinfo; Hon hittade en strumpa och bet tag i den och kastade upp den luften och den landade på henne. Man kan tro att hon skulle tycka det var roligt. Men hennes min tyder på annat...
Byns primadonna...
... ser ut så här:
Det har nämligen varit lite snöigt, kallt och blåsigt i dag. Och det gillar inte Saga. Således vägrade hon gå ut utan låg i soffran hela dagen.
Den andra däremot är tvärtemot...
I flurvädret kan man alltid gräva lite...
Å springa runt i det....
Å springa lite till....
Å ännu lite till....
Å när man är less att springa fritt på gården följer man med på sparktur (där även en högst ovillig Saga fick släpas med)...
Fast i snön
I dag har det fortsatt att snöa. Det gjorde det i natt också. Och i går... Summa sumarum så är det ordentligt med snö ute nu.
Stallet är insnöat, hundgården är insnöat, hästarnas (fantastiska) termobar är översnöad, hästarna är översnöade, barracken är igensnöad, vårt hus är igensnöad och garaget har så mycket snö på taket att garageporten inte längre går att stänga...
Men.. det har vi inte några bilder på... Maken, som varit hemma hela dagen, har inte tagit en enda bild. Han har bara kört fast skotern - 3 kilometer från vårt hus.
Gissa vem som fick pulsa gå dit nu i kväll och hjälpa honom att få loss den???? Jag säger inga namn, men jag ska ge er en hint:
Jepp: Team Matte och Amstaff!! Sara och Saga fick rycka ut och ganska kort därefter kunde vi köra hem med skotern.
-
Saga är för övrigt en sucker på skoter. Hon älskar att åka. Fast hon ska sitta längst fram. I julas försökte vi sätta henne på kälken men se, det gick inte det!
-
I morgon ska vi skotta fram gården. Då ska vi se om vi lyckas dokumentera något vettigt.
-
För övrigt kan jag nu berätta att jag köpt nya slalompjäxor. Hurra!!!
Snygga va? Och sköna! Inte minst tack vare det vita luddet - mysigt!!
Löjligt grannt...
Dagarna här har varit löjligt fina härhemma...
Igår blev det skönt snortungt pulsande i snön och kontroll efter fallna träd på marken..
Inga träd på vår mark, men väl på alla andras... undra om det beror på att vi har en hel del hyggen...
-
Dagen däremot har varit obehagligt grann...
Som vanligt kan inte en bild visa hela sanningen... Men den kan försöka.
Inte så svårt att motivera utomhustjänst idag...
-
Dags för 2012
Så var jul och nyår över. Den firades på diverse sätt. Jul har vi redan berättat om. Mellandagarna däremot har vi kvar.
Dagarna mellan jul och nyår var det fest i Svenstavik och som sig bör ställdes en John Deere-tårta fram på bordet:
Den hade gjorts till Andreas 18-årsdag. Andreas kallas normat Adde. Det hade tårtmakaren missförstått, därför står det Abbe... Nåväl, det var alltså Andreas som firades och som följdaktligen fick börja äta av den gröna rackaren:
Efter det tårtkalaset var det åter lugnt i två dagar. Sen var det dags för Åre och nyårsfirande med familjen Ås och Solberg. Det var supermysigt. Fint väder och snö:
Tyvärr bjöd helgen på sjukt obekväma pjäxor. Mina fötter mådde inte bra... Men som tur är finns hotshots! Denna lilla nubbe? drink? sup? är icke att förakta. Fötterna mådde prima efter några sådana här innanför västen:
Snygga va? Jocke har gjort dem. Fast nu börjar det här bli en reklambogg för alkohol - och det vill vi ju inte. Så därför vill jag poängtera att vi även åt på nyår:
EN väldigt god efterrätt signerad Cattis. Sedan åt vi även oxfilé i sann nyårs-anda. Dock skedde nyårsfirande till stor del utan vatten. Det sinade i Tegefjäll när alla nyårsfirare skulle bada bubbelpool och diska och duscha... Mindre kul fast å andra sidan är det skönt att kunna sitta i underställ och äta trerätters.
Nu är det vardag igen. Jobb, snöskottning, hundpromenader, snöskottning, snöskottning. Känns som det blir ett bra år.
