Över ån för snö
När man ska till Bydalen för att åka skidor (eller annat) är det bäst och snabbast och kortast att åka isvägen. (Iallafall på vintern. På sommaren går det förmodligen inte så snabbt och smidigt...)
För en fegis som jag känns det alltid lite otäckt att åka över isen. Men vackert är det.
I lördags var vi alltså i Bydalen igen. Det är en liten favorit. Någorlunda billigt och fina backar. Och ganska ofta är man helt ensam i backen.
Sen har de gott fika i både Hovde och i Bydalen. Varm choklad med grädde är icke att förakta.
-
I dag har vi bara varit hemma. Har tagit en tur med hundarna. Det dokumenterades inte men jag ska försöka ge er en målande bild av den lilla turen ändå.
1)
Vi tog alltså på oss ett par av dessa:
2)
Sen band vi fast ett snöre runt midjan och band varsin sådan här i det:
3)
Sen åkte vi iväg. En bit upp såg vi två sådana här som intresserade Saga väldigt:
4)
Lite längre bort såg vi spår efter en sån här vilket gladde Britta:
5)
Harspåren och älgarna resulterade även i en varsin sådan här:
6)
Väl hemma igen var det dags att inta soffan och glo på Vinterstudion. Ja, vissa av oss glodde på tv, andra tog sig en välförtjänt tupplur:
Jaha....
Dagens inlägg ligger under gårdagens....
Det går inte så bra för mig med bloggandet....
Möte med skogsmän... och ett par kvinnor..
Iförrgår var jag då på möte angående den där finurligt svåruttalade kusen.... Granbarkborren.
Den jäkeln äter sig in i och borrar gångar i granarna så dem dör och blir odugliga... och med det menar jag tappar sitt värde.
Det var en jäkla massa folk som muttrade förståeligt och klokt när olika saker nämndes... jag försökte härma proffsen och skakade lite på huvudet emellanåt och väste fram ett och annat - det är för jävligt.....
Jag lurade nog tyvärr ingen....
Otäck jäkel dock den där barkborren....
Men det som är lite bisarrt med det hela är att jag för första gången sen Sovjets tid har en tydlig fiende som jag måste ha ihjäl om jag upptäcker den....
Det har inte försvarsmakten lyckats prestera på 15 år...
Denna.
Är utbytt mot denna.
hejdå parasit, hej barkborre
Som de flesta vet har en parasit härjat i Östersund. Och nej, det är inte storsvensken. Det är lill-cryptosporidien. Mycket mindre, lika enerverande, mycket fulare.
Fast nu ska den vara borta. Eller åtminstone utslagen. Ett insatt filter har nämligen oskadliggjort den, gjort den steril helt enkelt. Så egentligen finns den kvar men i avsvimmad form... typ.
Nåja, den är hur som helst borta ur vardagsbestyren eftersom man numera slipper koka vattnet. Då har ett annat kryp gjort entré: Granbarkborren.
Det är en liten irriterande typ som härjat i södra Sverige länge och som nu bestämt sig för att ta Jämtland i besiktning, kanske inspirerad av cryptospridie-polaren, vad vet jag.
Oavsett anledning till sitt besök är den lika tråkig och nästan lika ful. Dessutom kan den här bli en dyr historia för oss som kallar oss skogsägare.
Av den anledningen är Jocke i dag på barkborre-information. Jojemän. Han är på en föreläsning om en borre. Vem kunde ana det för ett år sedan? Det är han och andra skogsgubbar från trakten som ska lära sig hur den här varelsen ska elimineras. Misstänker att det inte räcker med ett filter för den här lilla gynnaren. Vi får väl se vilken kunskap han kommer hem med. Rapport kommer framöver.
-
Annars har min sargade kropp repat sig. Det var ett otäckt fall. Förnedrande. Känns konstigt att inte kunna gå i trappen när man är 37 år.
Lejonkungen i Handogsbodarna
Våra hundar är en ständig källa till glädje...
Idag har Saga förbryllat alla inklusive Britta med att härma en surikat.
Ni vet en sån där som Timon är i Lejonkungen.
Glo lite här...
och lite här...
och lite där.
Hon är även Pumba på kvällarna då det gäller mat och fisande.
Fisarna är av sådan art att man liksom svimmar av för ett ögonblick innan man kommer tillbaka till verkligheten.
Britta är som vanligt ett streck vart hon än rör sig, därför är detta den bästa bilden på henne idag...
Imorgon ska ni få höra om mitt möte med kärva skogsmän..... och ett par kvinnor....
Och om ett kryp som heter granbork... barkgranb... borrgranbark...
Nåväl... imorgon
Ninjan och Fallet i trappan... En pjäs i 6 akter.
Efter en tur på nedanvåningen i kolmörker (jag pratar kolmörker, inte mörker som ni dödliga känner till det).
En tur som sker av oklara anledningar 23:00 en söndag kväll ute i Handogsbodarna händer följande.
Akt 1
Sara smyger Ninjastyle, dock lite sömndrucken, upp för trappan iförd Ninjadress.
Vid toppen tappar hon väldigt oninja-aktigt balansen och håller på att falla bakåt.
Akt 2
Ninjareflexmässigt så börjar Sara kompensera sitt pågående fall bakåt och överkompenserar plötsligt och därmed börjar Sara istället falla framåt....
Akt 3
I detta fall framåt försöker nu Sara handlöst att rädda sig och väljer då att göra detta med sitt knä mot den stålskena ni kan skymta vid hennes högra knä.
Akt 4
Då en explosion av smärta transporterar sig genom Saras knä upp i hjärnan så väljer hon nu att fördela vikten med hjälp av sin vänstra hand.
Akt 5
Men då hastigheten är överväldigande och med det faktum att följande scenario aldrig övats på Ninjaskolan så fortsätter Saras kropp i hög hastighet framåt och en faceplant placeras i ovanvåningens golv.
Akt 6
Skadorna är obeskrivbara
-
Jag vill också passa på att dementera att dem klor till fötter vid trappan på gårdagens inlägg skulle vara Saras.
Och jag kan också lugna oroliga läsare med att det INTE kletades ut något blod på den nya mattan....
-
Jag vill också passa på att dela med mig av en av dem mer hårda och raffinerade förolämpningar jag utsatts för.
Igår sa Sara nämligen att jag kunde vara lika knepig och tråkig som en pjäs i 7 akter från Lars Noren.
Vad säger man....?
Världsklass....
-
Sist men inte minst vill jag påminna er om att Malmö FF är regerande svenska mästare i fotboll.
Blod, svett och tårar...
Efter att äntligen kommit ur chocken över att inte kunnat göra jämtländska pizzor är jag åter tillbaka på bloggen.
Inte mycket har hänt, förrutom en hemlighet som man måste ringa för att få reda på (OPSEC på den).
Ved har det däremot sågats, huggits och klyvts.
Därav svett.
Färre promenader med hundarna har det därför blivit.
Därav tårar.
Och igår kväll vid 23-tiden hördes Europas smäll i vår lilla i trappa...
Det visade sig vara Sara ute nattvandring som trillade i trappan och som jag tolkade det knäade sig själv eller föll med huvudet handlöst ner i golvet.... Oklart vad.
Oklart var även vad hon gjorde uppe...
Därav blodspillan... och lite tårar med kanske...
Lyckligtvis blev det ingen fläskläpp försäkrade hon mig med sms under förmiddagen.
Det är ju ärligt talat INTE en mening man vill att ens kära fru tar med sig till jobbet.... Jag trillade i trappan. Det är ju nidbilden av otillbörliga förhållanden i ett hem....
Herregud.
-
NR 1
Det är min favorit.
Enkel, tydlig och genialisk.....
Mat, mat, mat
I det här hushållet har vi som regel ett enda fokus. Och det är mat.
Mat i alla dess former. Vad ska vi äta till frukost? Vad ska vi äta till middag? Vad ska vi äta i morgon? Vad ska vi äta i helgen? Vart ska vi äta när vi åker på semester?
-
I dag har vi således ägnat 12 av dagens 13 vakna timmar åt att fundera på middagen. Å ska sanningen fram har Jocke dessutom lagt ner åtskilliga timmar på det redan innan dess.
Men kanske var inte det så konstigt. I dag var det nämligen tänkt att vi skulle frossa i jämtpizza. Med recept från en bok som vi fått av Jockes farmor.
Jocke hade handlat nödvändig rekvisita i form av kött och getost och ruccola. Mmmm. Tänk er själva. GOTT!!!
Vi var såååå förväntansfulla.
Men så hände det som inte fick hända. Jästen var gammal! Möglig! Kaputt! Hoppet sjönk snabbare än Titanic. Vi skulle svälta ihjäl... Tack alla för den här tiden.
-
Tillslut tog vi oss till sans och insåg att vi faktiskt hade annan mat också. Vi hade råvaror till pannkakor med sylt och grädde. Något som vi alla egentligen gillar även om Jocke hade svårt att släppa tanken på en getost-pizza.
Fast det blev gott till slut.
I morgon blir det kyckling. Till och med hundarna (nåja, Saga) längtar redan.
Slarv...
Vi vet....
2 dgr utan inlägg.
Men vet ni vad.
Det kommer bli 3 för vi skriver inget idag heller.....
Min födelsedag...
Trots förfrågningar har jag glömt nämna födelsedagen min i söndags...
Jepp 34 år nu... känns annorlunda... vuxet på ngt sätt.
Presenter fick jag. Potatiskalare, pengar, vallningskurs samt bok om vad man kan göra i Jämtland....
Nu har jag alltså råd att ta mig ut på olika turer och äventyr i Jämtland på mina nya nyvallade skidor. Där kan jag skala mina potatisar och ha det bra!
Vallningskursen är ju en ganska kul present och säger väl en del om mitt tjat och gnäll och bölande kring detta mysterium här hemma.
För nu kan jag inte gnälla på själva skidorna i sig eller vädret längre... ergo.... dåligt vallade skidor.... huga, hur ska det gå efter jag gått kursen.
Får försöka dra ut på den...
-
Annars har dagen gått i detta tecken....
Gått o pillat lite... mest gjort detta...
-
NR2
Nytt men ändå gammalt. Åsså lite sol.
Om du tittar långt, långt ner i den här bloggen så hittar du ett nytt inlägg. Så jobbar Jocke. I dag skrev han ett så fint inlägg men så skrev han in fel datum och tid och så då hamnade det långt ner utom synhåll. Så nu vet ni det. Inlägget handlar om en mössa.
-
Men nu när ändå jag är i farten och skriver, så kanske jag ska passa på att skriva ett inlägg som knuffar ner hans ännu längre ner.... Jepp, det är dags att skriva om solfångare.
Vi fick en förfrågan häromdagen av Katarina om vår solfångare. Hon undrade om de var bra, om de funkade, hur mycket man sparade och så vidare.
Vi har inte svarat på detta inlägg ännu. Varför? Av den enkla anledningen att vi inte har en jävla aning om hur dessa solfångare fungerar.
Det enda vi vet är detta:
1) De satt redan där på taket när vi flyttade in.
2) Det verkar som de funkar när solen lyser för då är det något som tickar inne i en mackapär i källaren.
3) Det står överallt att ved och sol är en bra kombination för snåla och miljövänliga människor. Och det är vi det.
4) Pappa säger att de funkar.
-
Sedan finns det två saker som vi tror. Och det är detta:
1) Vi tror att de är bra eftersom vi inte behövde elda lika mycket i somras när solen lös som nu när solen är borta på solsemester.
2) Tickandet i mackapären torde vara något bra. Vad är annars vitsen med att den installerades?
-
Ja, mer svar än så kan jag inte ge. Jag har ingen aning om kilowatt-timmar etc. MEN.... ni är mer än varmt välkomna hit för att studera detta själv. Kanske kan ni berätta för oss vad det är vi egentligen har på taket? För det kan ni få kaffe och bulle och till och med middag om ni så vill och önskar.
Fast kanske ska ni vänta någon månad. Just nu är mackapären väldigt, väldigt tyst....
Skidor både här och där
I går var vi i Bydalen. Solen sken och det hade kommit en massa snö. Helt enkelt en väldigt bra dag!
I dag är vi chockade. Vi har nämligen träningsvärk. Vader, lår, överallt. Hur kan det bli så? Vi som är så vältränade.
Kanske beror det på att vi körde nästan lika hårt som Anja Pärson o co. Jag har hört att till och med hon får träningsvärk och mjölksyra.
Ser just nu på VM och störtloppet och det känns som att se sig själv... Lika snabbt (110 km/h ungefär), lika snyggt (fartdräkt), lika vältränat (jag har nästan lika stadiga lår som Anja. Nästan).
-
I dag fyller Jocke år. Hela 34 år blir karln. Det ska vi fira med att hugga lite ved. Åsså kommer min mamma och pappa med tårta. Sen ska han få presenter. Kan det bli strumpor där också månne? Spänningen är olidlig.
Soffan...
Igår var det snöstorm....
Idag blev det skottning...
Fanken vad det blåste... Det blåste tom in i huset...
Men så idag är det fantastiskt väder igen.... Knallblå himmel, fantastisk snö och solfångarna arbetar på.
Imorgon blir det således Bydalen och skidor som gäller...
Ikväll blir det därför vila i soffan med kraft...
Dock så får vi se vem som vinner bästa platsen...
Jag?
Saga?
Sara?
Eller Britta?
Spänningen är olidlig...
-
NR3
Ny mössa...
Försvarsmakten har ju fått en ny vintermössa...
Man kan ju tänka sig att man frågat lite experter i ämnet och kollat med våra bästa förband, dvs specialförbanden i ämnet...
Vi har ju själva sett att dem har en del sköna saker.
Men så kommer alltså den nya vintermössan... och man har kanske frågat experter i ämnet.
Då bör dessa experter ställas framför 12 fina svenska karbiner...
Det är nog det sämsta jag haft på huvudet... att den är ful visste vi innan den skulle komma... men att den var värdelös var ju lite synd....
Det finns 2 lägen... svettas som en gris eller frysa som en bandhund..
Det här är så dåligt att Skullman bara måste ligga bakom skiten....
Här är den förevisad tillsammans med Norrländsk kavaj i djupsnö..
Som sagt både ful och dålig...
-
Annars har dagarna bestått av vedhuggning och diverse gårdsgöromål...
Det är officiellt nu, det enda som är jobbigare än längdskidor är nog vedtjänst...
-
Bubblare.... just det. Inte NR2, utan här kommer en gammal hederlig Tracksbubblare i CHUCK
Överräckt av självaste Jake:
"CHUCK Norris died hundreds of years ago, but the grim reaper can´t get up the courage to tell him"
Gessle 2
Många anser att jag inte tog min medborgerliga plikt på allvar och gjorde "något" åt Per Gessle när jag hade chansen.
Nu är det så att jag är ingen mördare, även om gamla damer skrikit barnamördare efter mig i Malmö då jag burit uniform.
Vi måste komma ihåg vad Herr Gessle faktiskt gett oss.
En oförglömlig låt i Pretty Woman,
en idol åt Kronprinssessan Viktoria,
tryckare i mellanstadiet (med stjärtklämning),
en känsla av att man kanske har en rätt ok frisyr ändå,
möjligheten att få höra halländska i tid och otid, låtar som -jag går och fiskar (ett särskilt tack för den) och ett härligt plågat "rock n roll" face (ansikte) på ALLA scener i Sverige.
-
NR 4
Härligt!!
Klockren dag!
Inte bara fick man en fakturalöneskuld på 10 sköna gröna tusenlappar utan det lilla vapenskåpet med stort L går dessutom inte att öppna.
Just det. Det lilla vita på bilden, som skulle kunna låsas in i det stora bredvid...
Men det är den lilla som är rätt märkt och därmed godkänd av ordningsmakten...
Den som inte går att öppna....
Jo, förresten. Den går att öppna efter service och expertråd. Slår du skithårt med en gummiklubba strax ovanför låset så går det att öppna sen... Klockrent. Kvalite rakt igenom.
Trötta mig...
Tur att jag gillar späkning... Jag ser väl ut såhär just nu.
Idag har vi huset för oss själva då Sara sliter för brödfödan ( ngn måste betala min räkning )...
Då blir det kulinariska upplevelser som falukorv och makaroner och krafttfullt latande i soffan, här förevisat av Saga....
En bra sak idag....
Vädret..
Sinnesjukt fint med extremt mkt sol som dessutom står så högt igen att solfångarna gått igång!!
Hurra...
-
Halebop... Its interesting and wonderful oohohoååhåå, surfing tonight and i like it.....
Vem godkände den reklamen??
-
NR 5
Gesslegiftet...?
Igår var det således hemfärd som gällde.
Och tror ni inte att min granne var självaste Per Gessle med son.
Han var nog måttligt imponerad av min snabbt iklädda paparazziroll.
-
Jag undrar också ifall det var hans fel... om han liksom utsöndrade ngn form av gift som gjorde att vår flygvärdinna valde att sjunga en liten sång för oss strax innan landning.
Jodå... på allvar i intercomsystemet... med vilje.
Knepigt... så här finurlig såg hon ut efteråt.
Vän av ordning tänker då... herregud Joakim. Man får inte ha igång mobilen på flyget!!!!
Flight mode mina vänner.... flight mode....
Jag skulle aldrig äventyra mina kära medpassagerare med ngt så galet som att ha igång ngt med radiosändare på i ett flygandes plan!
Idag kom det nya vapenskåpet...
Trötta mig... jag kommenterar det imorgon.
-
NR 6
Hemåt det bär....
Då bär det hem efter en intensiv tid i Skåne.
Besök hos farmor o farfar, vänner och familj.
I vanlig ordning gick temat i matens tecken och jag mår återigen sådär julaftonskräkmättdåligt.... (undrar vad svenska akademin sagt om det ordet.
Medans jag har slitit med mat har Sara latat sig med att hämta och lasta ett par ton hö och roat sig med allehanda gårdsarbete...
Bara massa kul... Idag var det besök hos familjen Galhammar med besök på Persåsen för snowboardrace...
För er som inte känner till det, så är det en skidbacke som har avsatt en backe för just pulka och snowracer!
Sara inför Persåsens Bobrace
Delar av Familjen Galhammar i startgroparna..
Linnea in action...
-
Tack för en underbar helg.
Men i ärlighetens namn ska det bli lite skönt att byta detta:
Mot detta:
.... och att träffa dem andra med såklart.
-
NR 7
Välkommen till Malmööööö..
Här säger vi Nääee, här säger vi joouuu....
Igår var man ute med apflocken.
Först Fridays och sen Fagans..
Underbart att träffa några av världens skarpaste hjärnor...
Det blev en hel del världsproblem lösta. Däremot togs inte ett jäkla foto på dem tidigare nämnda genierna.....
Däremot finns foto på maten jag åt... en ultimate...
Idag är det slappedag hos föräldrarna med madrasser framför tv:n, godis, gooood mat och nu kommer en gammal kollega på besök för en månskenspromenad...
Härligt....
Jag rekommenderar ett besök på följande sida:
http://www.youtube.com/watch?v=tLOZFX9Pvrk
Det blir nästan bäst efter dryga 4 minuter....
-
Vädret måste kommenteras..... FY F.N!! Blåst och ösregn.... vidrigt...
-
NR 7
Välkommen till Skåne….
Det är det första som möter mig i högtalarna i Ängelholm när jag landar i Kornboden aka Skåne.
Mannen som kräker ur sig Skånes förträfflighet låter otäckt likt min halvt alkoholiserade mattelärare i högstadiet
Som ni förstått är jag åter på Skånsk mark för besök i olika riktningsr.
Nu ska det ätas spiddekaga, rögad ål, gås och annat guttigt… som alla förrutom skåningar tycks tro.
-
Såhär tomt var det förresten på Östersunds flpl till Stockholm… inte många som ville dit…
Däremot var planet till söder smockat me goa skåningar som min mattelärare ropar ut just nu i högtalarna…
Satt och lyssnade på 2 av flottans glada gossar på Arlanda… herreminje vilka olika världar vi levt och ni lever i försvarsmakten…
När dem pratar om tidvatten och olika sund i Japan så lägger mil.se ut den första filmen svenska soldater i strid i Afghanistan…
Semester kontra slit…. Jag hade inte bytt ut en dag om jag gjort om det.
Näväl… nu ska det hälsas på släkt, vänner och familj.
Ser framför mig att njuta hemma hos mor och far ungefär på det här sättet, fast med mer mat och godis…
MEN... vad är det för väder jag möts av.... snålblåst och regn... vissa saker behöver faktiskt inte vara som dem alltid varit...
-
NR8
Jag vill ut, ut, ut!
Britta trivs bättre utanför hundgården än inne i den. Som synes:
För att (försöka) komma ut tar hon till alla medel. Både snöhögar och Saga. Än så länge har hon inte lyckats men jag räknar iskallt med att stoppa in henne i hundgården endera dagen för att sekunden senare få se henne springa runt ängen som ett troll och vifta glatt på svansen.
-
Annars är det jag som varit ledig i dag. Jocke är i stan och utbildar sig och klipper sig. Två viktiga ting. Min lediga dag har för övrigt bestått av att skida till Neve med båda hundarna. De drog mig nästan hela vägen. Det gick väldigt fort i nedförsbackarna. Och det tog väldigt snabbt stopp när Britta fann ett harspår längs skoterspåret. Kan meddela att det är skare just nu. Det kändes i ansiktet när jag skorrade ner det i en sådan plötslig tvärnit.
Män får kalsonger...
... och kvinnorna får sexiga underkläder när hon fyller år. Kan man ju tro, eller hur? Men så är inte fallet i den här familjen. Här får nämligen kvinnan praktiska varma ullstrumpor när hon fyller år.
Jepp. Och inte bara ett par. Utan två. En lite tunnare och en lite tjockare. För lite varmare och lite kallare väder. Det fick jag alltså av Jocke i måndags då jag fyllde år.
Dessutom gav han mig en vattenflaska och tre energikakor. Hurra! Eller? Hur tolkar man en sådan present egentligen? Är jag uttorkad och energilös? Märkligt.
Ja just ja. Jag fick en kastrull av mina föräldrar också.
Åsså fick jag grattishälsningar via facebook. Av 31 vänner för att vara exakt. Så många har aldrig kommit ihåg min födelsedag förut. Jag måste vara väldigt speciell...
-
Nej, vet ni vad. Det var roligare att fylla år när man var yngre... Då fick man pengar och sprit. Nåja. Jag kan hoppas att min födelsedag också innebar ytterligare ett år med en make som tar hand om hushållet. För det är ju som man säger:
