Jägarna 2
Just nu är det inspelning av Jägarna 2. Sker tydligen i Överkalix med bla Rolf Lassgård och Peter Stormare. Jocke är överlycklig. Äntligen kommer han få ännu mer kunskap om sin nya hembygd. Att Jägarna 1 var en rent dokumentär film vet vi ju alla och nu kommer alltså en och en halv timme till med fullmatad information om Norrlands vardag.
Nåja. Dagens bästa nyhet är att Rolf Lassgård blivit jagad av en älgtjur. Ska ha skett under filminspelningen.
Rolf Lassgård reagerade direkt och citat: gick på instinkt och bara sprang.
Rubriken i Aftonbladet blev Lassgård flydde - älg gick till attack
Det lustiga är dock inte bara det faktum att just Lassgård blev jagad, utan att det de facto skedde i ett älghägn.
Jodå, filminspelningen skedde i ett älghägn. Och älgen som gick till attack - ja, han ville egentligen bara till en älgko som stod bakom Lassgård och co. För er som inte vet - just nu är det brunstperiod....
När älg-skötarna började veva lite med armarna vek mördar-älgen av.
Föresten känner jag att jag glömde en viktig aspekt i förra blogginlägget. Jag lade ju bara in bilder på vårt nya kök, inte hur det var från början. Och det kan ju vara lite kul att se att det faktiskt blivit lite ändringar. Så, voilá, här kommer FÖRE-bilden.
Ikväll är det äntligen Carina Berg på tv igen. Dags för en halvtimmes myspys.
Nytt kök och stor eld
Äntligen är köket klart! Det enda som återstår är lite lister ovanför kaklet men annars så.... Så här blev resultatet.
Nu fattas bara lite möbler och prylar men det kommer väl.
I helgen var vi ute och jagade. Eller letade hare. Vi hittade harskit men någon fart på den fick aldrig Britta. Fast vad gör det? Det är ju trots allt fikat med korvgrillning som är huvudsaken. Och som synes eldar vi som de vita människor vi är - dvs stor brasa som kräver sitt avstånd.
Inga kolbullar till golvläggare
Å medan Jocke sliter med golvet (det är inte helt lätt att lägga golv har det visat sig - igår kväll fick vi skära lite försiktigt i diskmaskinen för att få in den under bänken igen efter att det fina nya golvet gjort allt liiite mindre och liiiite trängre) tar jag det lugnt på jobbet.
Att jobba på lokaltidning på helger är precis som det låter. Man lallar bara runt på diverse gulleplutt-reportage.
Så här kan det te sig:
http://op.se/ostersund/1.2362274-hastar-i-centrum-pa-10-arsjubilerande-djur-och-kulgarden
I dag ska jag och fotograf Emma på Jamtli som firar... ja, någonting. Vet faktiskt inte riktigt vad de firar, men jag har iallafall förstått att de säljer kolbullar. Det är förmodligen bland det bästa som finns i matväg. Det är flottigt och grisigt och alldeles, alldeles underbart. Det ska bli min lunch idag. Det kan jag behöva. Man sliter ju så hårt här framför datorn.
Detta är för övrigt även Jockes favorit. Det och så korv. Han är inte svår-matad den mannen.
I morgon ska vi jaga. Hare har synts i Handog!!! Planering pågår för fullt och i kväll kommer denna bild att visas för Britta.
Kanske, kanske kommer hon äntligen fatta att trast och sork inte är något för en rektun stövare.
I morgon ska vi även köpa möbler. Det är lite ödsligt i vårt hus. Det blir lätt så när man bott i liten lägenhet tidigare.
Samtidigt finns det en uppenbar risk att våra inköp går åt helvete. Så här brukar det nämligen gå till:
Jocke tänker: "Nu ska vi åka runt till 10 olika affärer och känna och titta och tycka innan vi bestämmer oss"
Sara tänker: "Nu åker vi lite snabbt till en affär och rycker åt oss en grej och sen far vi hem".
Att handla till vårt hushåll kan således föregås av en del spänningar och brukar resultera i tre typer av shopping:
1) att vi ibland inte åker alls
2) ibland köper något snabbt under viss (jocke) protest
3) kommer hem först på natten efter en annan (sara) protesterat och tjurat hela dagen.
PS. Ni som undrar - diskmaskinen är bara lite naggad i kanten. Vi TROR inte det har påverkat dess möjlighet att diska. Fast för säkerhets skull kommer Jocke inte att testköra den förrän jag är hemma ikväll igen så att vi är två ifall vi behöver kasta ut den lite snabbt....
Kött, kött, kött
I dag har vi båda varigt lediga. Det kan man ju tycka är trevligt - inte minst om man gillar kött. Hela eftermiddagen, sex timmar, ägnades nämligen åt att stycka och paketera en halv älg. Älgen kom från brorsan och var både snygg och inbjudande.
Som vanligt fick vi hjälp av våra drängar för att överhuvudtaget få ordning på alla 86 kilo.
I morgon ska golvet läggas! Äntligen. Var så länge sen man fick renovera lite. Längtar...
SAS Lounge...
Sitter just nu i loungen på SAS. Det är jag iförd mysbyxor och slappekläder samt en tröja som luktar ovanligt otvättad (är det gödselantydning)??
Sen är det alla andra. Som ser ut såhär.
Gubben som till synes verkar ha svalt 40 citroner och troligtvis vill slänga ut arbetarslyngeln (jag då) ser ut såhär 15 minuter senare,,,,
Jag sitter i kostymshelvetet. Men skit i det. Jag får äta obegränsat med chips, nötter och kakor som kan sköljas ner med obegränsad mängd kaffe och läsk.
Apropå min skyddsmaskbild häromdagen så kommer här en bild på Sara med sin skyddsmask från igår.
Sen följde hon upp dagen med att städa huset på kvällen. Traditionella könsroller fick sig ett uppsving igår alltså.
C C C C C C C C C C CHUUUUUUUUCK!!!!!!!!!
Benke Bohman
Idag kommer mitt inlägg tyvärr för vissa men glädjande för andra handla mycket om mitt jobb som militär och officer.
Idag har jag nämligen träffat legenden Benke Bohman. Jag har bara hört rykten om denna guru och ålderman från Gotland och blev så till mig i brallan av vördnad att jag glömde ta idolbild på honom.
Annars har vi idag ritat riskmallar. Detta har skett på på CBRN- banan på Tofta skjutfält. För er oinvigda kan man förkortat säga att CBRN handlar om atombomber, gas och brand. Därav nedanstående bild.
Vill man ut på en liten ridtur finns dessa möjligheter med...
Denna lilla text fanns dessutom som WC-litteratur i byggnaden. Underbart.
Och för alla gamla kursare till mig, kan jag idag berätta att jag har rekat och skrivit risker med vår gamle lärare Falkemo, Hemköps hollandaisesås ansikte. Det var sjukt. Sjukt var också det handbromshandtag som satt i vårt hyrfordon.... Bilen måste kunna levitera med sån här utrustning....
Sen sprang jag runt ringmuren på Gotland. En till synes enkel uppgift kan man tro. jag menar, följ bara murjäveln. Men som vanligt blev det en något längre runda än räknat, vars nytta eliminerades med nachos och titt på Biggest looser.
Nu kommer världens biggest WINNER..... CHUCK
Häromdan
Jag är just nu på Gotland och rekar inför framtida skarpskjutningar.
Det är första gången jag är på Gotland.
Det ser mest ut som Skåne. Lite plattare dock. Annars oerhört vackert med öppna fält och kust.
Jag har ju såklart hamnat på hotellet utanför "muren" (uttalas mjuyeren på gotländska).
Där bor alla arbetare. Dem flesta i denna rekstyrka bor innanför muren.
Vid reken kunde jag dock snabbt konstatera att officerare från Guds Eget regemente (P7, mitt regemente såklart) har varit här innan.
Denna namnbricka fanns på hyllan över upphittat skit som gubbarna i säkerhetstornet uttryckte det....
Jag slog givetvis ihjäl dem på plats då Guds Eget hånades.
I övrigt kan ni stötta min Gotlandsvistelse genom att lyssna på klippet HÄROMDAN på youtube. Otroligt roligt omgjord låt på franska discodängan alore un danse. Häromdan alltså..... rekommenderas starkt.
CHUCK!!!
Husvagn??
Jag misstänker just nu en enad konspiration i syfte att få mig och inse det fantastiska i att köpa och äga en husvagn..
Jag är inte övertygad...
Vill först ha en sån här..
En skoter vill säga...
Nu blir det mer CHUCK
Söndag, harjakt, val, ridtur, jobb och tapettångning....
En söndag kan inte börja bättre.
Väckt 07:00 med frukost färdig i köket. (Vi somnade ganska tidigt igår också)
Ut med hundarna på harjakt i 2 timmar som innehåll både fågeljakt, vilsna hundägare, hundar jagade av en annan hund (tror vi, eller var det en varg som kom lufsandes efter Britta....?)
Ägare men framförallt hundar är därför ganska trötta...
Britta har ju numera som vana att somna på dem mest obehagliga sätt.
Men Saga är inte sen att presentera märkliga poser...
Sen åkte vi in för att lägga våra värdefulla röst inför kvällen val.
Röstar man inte får man inte gnälla i 4 år....
Efter det rensade jag i förråd och Sara tog en ridtur...
Och klockan är inte ens 13:00...
Vilken söndag.
Ikväll ska Sara jobba (valvaka) och jag ska ånga bort tapet i hallen... Hurra...
Nästa vecka ska fanimej golvet läggas + lite klinkers om jag vågar.
Nu blir det CHUCK
Årets sista surströmming...
... har nu intagits med släkten på mammas sida. Mostrar och kusiner huller om buller.
Som vanligt var det i barracken som delikatessen intogs. Som vanligt höll Jocke på att kräkas av lukten.
En ny fartfylld helg
Vad skriver man om när det inte händer ett skit? Jocke har lagt pannan i djupa veck men än så länge har han inte kommit på en enda sak.
Klart är att vi är som pensionärer. 21.30 i går släcktes lampan. Var hysteriskt trötta. Förevändningen var att det "är en dag i morgon också" och att vi kan "komma igång tidigt i morgon istället".
Klockan 6 i morse vaknade vi. Sen har vi ätit frukost i några timmar och nu har vi fastnat framför Clark Kent och Lois Lane på 3:an. Ni vet programmet där en reporter har på sig glasögon på dagen och trikåer på kvällen och ingen, INGEN, fattar att det är samma snubbe.
Så mycket kan ett par glasögon göra. Och ett vattenkammat hår.
I dag ska vi äta surströmming - igen - till Jockes oförställda glädje. I övrigt ska jag fortsätta övertala Jocke om behovet av en husvagn. Sist men inte minst ska vi sätta upp den omtalade hängrännan.
Så ser en spännande, helt ny, dag ut i Handogsbodarna. Trevlig helg på er alla!!!
New York i Bräcke
I dag hände det märkligaste. Jag och fotograf Anna-Karin var i våra västra delar av länet och hamnade så småningom i Bräcke. Vi har ju några stackars bangladeshiska bärplockare som blev ditlurad för någon månad sedan och som dess bara fått större och större skulder. Vi brukar titta till dem då och då för att se hur de har det.
Nåväl, när vi knallade runt där hörde vi rykten om att en större utländsk tidning skulle vara på plats och att det kunde vara New York Times. Fast det lät ju lite väääl. Hade verkligen NYT lyckas irra sig hela vägen till lilla Bräcke och de 12 bärplockare som är kvar? (I Bräcke bor för övrigt 7 000 personer på en yta som är 3 848 kvadratkilometer. Det blir 2 personer kvadratkilometer).
Nåja. Vi for vidare. Vi hade nämligen även fått i uppgift att leta lite val-hetta så här i slutspurten. Vi letade överallt men fann inte en enda politiker någonstans.
Till slut bestämde vi oss för att fråga en bybo.
Vi såg en snubbe som knallade förbi, vevade ner rutan och sa: Vi är från ÖP, vart är valspurten i Bräcke?
Mannen tittade på oss och sa: Sorry, I don´t speak swedish.
Yes box. Där, mitt på ett öde torg i Bäcke stod faktiskt New York Times Europa-korrespondent och letade bärplockare. Och i morgon ska jag hjälpa honom med fakta. Ibland kan en liten lokalblaska som ÖP tydligen vara bra att ha. Även för pappersdrakar som New York Times.
Och med den lilla historien säger jag god natt. Nu ska jag göra något som ingen människa med självaktning talar högt om - särskilt inte en journalist eftersom vi förväntas ska ha yrkesstolthet. Jag ska läsa en helt nyköpt Se & Hör. Tydligen är det katastrof för Posh och Beckham och deras sexliv. Och så har de säkert stora problem med sina barnvakter. Det har de alltid.
Där ni, bärplockare! Där har ni lite verkliga problem!
Pengar är väl inte allt?
Hmmm. I dag har det varit osedvanligt mycket höst. På hundarna märks det främst på Saga. Hon blir en riktig sur-hagga. Britta däremot fortsätter jaga sork som vanligt. För henne är inget väder för dåligt för några timmar med nosen i gräset.
Dagens bästa nyhet: Vivane Reiding, EU-kommissionär, som ryter till om Frankrikes utrensning av romer. Enligt henne, och de alla andra med minsta empati i kroppen, är agerandet för jävligt.
Hon är också, med all rätt, förbannad på Frankrikes ministrar. Sanningen är nämligen att Frankrikes regering gett order till polisen att rensa läger från romer. Men det är inte det man sagt i Bryssel. Där har man blåljugit och sagt att man agerat tvärtom.
Dagens sämsta nyhet: Kvinnor tjänar fortfarande sämre än männen. En försäljningschef tjänar exempelvis 57 300 kronor i månaden som man. Hans kvinnliga kollega däremot ligger på en lön om 48 200 kronor.
Nu finns det visserligen yrken där kvinnorna tjänar mer. E24 har lyckats hitta åtta kategorier. Men där är skillnaden inte 9 000 kronor. När en kvinnlig barnskötare tjänar mer så handlar det om några hundralappar. Hennes lön: 20 000 kronor. Hans lön: 19 300 kronor.
Sedan vet jag att det här inlägget kommer orsaka känslostormar hos min man. Därför är det bäst för det äktenskapliga lugnet att jag härmed även nämner Försvarsmakten. Även där ska kvinnor ha bättre löner än männen. Å andra sidan är kvinnorna aldrig så snygga i uniform som männen!!! Å det måste ju vara värt sin vikt i guld.
Hängränna och hängrumpa
I dag har jag kört hem en ränna som pappa köpt åt mig/oss/hästarna. Ska upp på lösdriftsladan. Den fraktades hem med lite snören. Säkert och fint som synes.
Annars så funderar jag mest över min ålder. Snart är jag 40! Det är väldigt, väldigt gammalt. Minns ni inte hur ni tänkte om 36-åringar när ni var 18? De var de äldsta levande varelserna på jorden - eller åtminstone på krogen. Jag tror inte ett skit på kända kvinnor som säger att det är såååå skönt att bli äldre. Att de känner sig snyggare, säkrare och allmänt bättre. Vikket skitsnack.
Läste nyligen en intervju med klämkäcka Jessica Almenäs. Hon var helt nöjd över att bli medelålders. Samma sak med Laila Bagge, Isabella Scorupco och Paula de Tilde. TIll och med Carolina Gynning påstod att det var skönt att bli äldre.
Fast det är klart. När till och med hon säger det - då vet man att allt är ren och förbannad lögn. Även om lögnen göms bakom ett lager av botox och personlig tränare.
Nej, att åldras är inge roligt. Man blir rynkig och hängig och allmänt trött.
Kanske är det därför jag, igen, gav mig i kast med den tråkiga sporten: Jogging. Har ju hört att motion och ett hälsosamt leverne håller en ung och fräsch (och ett besök hos Erikas Andrum då och då).
Tog med Saga och Britta på en runda i Lit. Guuud... vad det är tråkigt och jobbigt. Och inte går det fort heller. Jag tror nästan att jag går snabbare än jag springer. Och ändå är det jobbigare att springa. Ett av Allahs mysterier.
Det enda roliga är att jag kan äta mina favoritchips utan att skämmas. Jag vet, jag vet. Det ska man verkligen inte göra. Det blir liksom plus, minus noll.
Men som jag ser det är det egentligen inte joggingen i sig som håller en ung och fräsch. Den gör bara att man får ont i knän och leder och de få muskler man har.
Nej, det som gör en snygg är istället den inneboende lyckan som infinner sig och som sprider sig ut i varenda por när man efter joggingturen får svulla lite chips medan man tittar på Biggest Loser på 4:an.
Listig jakt
Tänk att det börjar synas ett slut i köksrenoveringen. I helgen har listerna kommit på plats (nästan överallt). Inte helt enkelt men ändå.
Annars har vi ägnat oss åt jakt. Eller jakt och jakt. Vi har smugit runt i skogen och trott oss höra älg och hare och fågel i varenda buske men i slutänden har vi inte sett ett skit som varit skjutbart.
Britta har visserligen jagat upp diverse fåglar men de största har nog varit av trast-karaktär.
Fast vad gör det? Det är rätt kul att bara gå omkring i skogen och leka godsherre.
Sist men inte minst ska jag visa en typisk middag här hemma:. Älg från min kära bror i Svenstavik, potatis från pärlandet här bakom huset (som även är Brittas favorithak), höstkantareller från skogen en kilometer härifrån och tomater från växthuset.
Vardagsmat i Handogsbodarna, lyxmiddag för Per Moberg i TV4.
En listdag utan mord....
Idag har vi satt övre lister utan att ta livet av varandra...
Det är stort.
Dessutom har lite tavlor och annat snyggsnafs kommit upp.
Håll utkik efter bilder som kommer snart. Vi väntar med att ta dem utifall att vi orkar lägga golvet imorgon...
Men det finns alltid tid för lite CHUCK....
Nämen ojdå...
Veckans nämen ojdå.
1. Under måndagen då jag skulle besöka toaletten på Atlanda terminal 4:s dass. Ni vet den i källaren.
Då förvånas jag stort när jag sliter upp toadörren. Därinne sitter en man och uträttar storverk läsande en tidning. Ut ur hans mun kommer just.
- Nämen ojdå....
Mitt svar blir.
_ Nämen ojdå.
Jag vet inte vad som är obehagligast dock. Att jag ställs inför denna situation, eller det faktum att jag hinner uppfatta att mannen tillhör taxibolaget Taxi Stockholm, han är något överviktigt, har gråvitt hår och läser dagens aftonbladet.
Hmmmm.
2. Under tisdagen tappar en man i ammunitionshanteringen på Livgardet en SJ-pall på min fot. Vilken fot. Självklart min onda fot.
Nämenojdå.... As!
3. Under onsdagen hade jag precis gjort ett arbete med terrängbokningar inför nästa års styrka och dess övningar. Ett arbete som innebär pusslande under 3 timmar. Då bestämmer sig mitt excelark lite nyckfullt för att lägga av. Med svåra nervskador till följd för mig...
Nämenojdå.
4. Nu på morgonen har Sara och Sixten dragit ut för att jaga. Jag sover kvar. Har ingen bössa, eller rättare sagt ingen ammunition till bössan. Då börjar ett brandlarm tjuta. Som ett pistolskott far jag upp. Det kanske brinner trots allt, men förmodligen är det ett batteri som oftast när det gäller just brandvarnare.
Svingar mig nerför trappan yrvaken och stel, men knapphändig klädsel för att upptäcka att skitet finns på ovanvåningen. Morgonraseriet stiger i takt med hundarnas ylande serenad som nu upptäckt att 130 decibel skarp pipsignal svider i deras öron. Hittar skiten, sliter upp locket för att upptäcka att det är en av de få brandvarnare som INTE har ett 9-voltsbatteri i sig. Sliter i alla delar delar som till synes tycks ha ett funktionsansvar i varnaren och till slut tystnar den. I min vredesfyllda sinnesstämning går jag ner för att trösta och klappa hundarna när skiten går igång i min hand igen... Om jag tidigare inte trott att jag har blivit skrämd riktigt av något eller någon kan jag berätta att jag nu vet hur det känns att nästan skita ner sig av skräck.
Jag far 2 meter bak, varnaren 1 meter fram, mitt framför hundarna som nu gör utfal mot varnaren,l men inser snabbt att det är bäst att ta till reträtten.
Jag haltar fram (fortfarande morgonseg) och börjar återigen slita i skiten. Och nej, det brinner inte någonstans om ngn undrar. Tillslut ser jag ingen annan utväg än att avsluta varnarens liv med en stadig hammare.
Nämenojdå....
Jag kommer ha dåligt morgonhumör fram till nyår 2017....
Hundarna kommer nog vara sura till 2019.
Här kommer Chuck....
PS
Katarina har kommenterat den snygga hästtransporten som agerade förgrund till björken. Hon undrar var jag hittat så snyggt vrålåk. Och ja, visst är det en Henra. Köpt i Sandviken av Mr Transport himself. Såklart.
http://www.sandvikentrading.se/index.php
http://www.sandvikentrading.se/index.php
Brittablogg goes fashionblogg
Äntligen har vi vatten i köket igen!!! I dag kom blandaren på plats. Så här i efterhand är det pinsamt att man är så bortskämd som man är.
Här hade jag vatten i badrummet men det var verkligen skitjobbigt (ni som inte varit och hälsat på - badrummet ligger några meter från köket). Hellre åt jag på papptallrikar än att ta disken till badrummet.
Men, men... så är det att vara svensk. Vi har ju inga riktiga problem så därför skapar vi egna, små helveten.
I dag är jag också piggare. Kan det bero på att det är torsdag? Och att jag köpt nagellack. Jodå, blivit fashion. Fast jag är förmodligen helt sen med färgen. Tror det var i somras som grönt var inne. Eller i fjol till och med. Men för mig tar det alltid lite tid att fatta. Och nu är fingrarna gröna. Av färg alltså. Än så länge har ingen planta eller växt eller blomma överlevt särskilt länge hos mig.
Har även köpt baggyjeans. Jodå, tror de är på väg tillbaka. Det är en nyhet som även kommer att glädja Irja. Vi är båda suckers för pösiga jeans.
Hmmm. När man nu tänker på det borde jag nog starta en modeblogg. Jag verkar ju kunna allt....
Eller också blir jag professionell höst-spejare. Fast det är ett svårt jobb. Hösten har nämligen kommit olika långt beroende på vart man befinner sig. Kolla bara in vår gård.
Så här ser det ut på östra sidan av huset. Snart är alla löv borta.
Å så här ser ett annat ut, på västra sidan. Här är det en massa löv, fast de är gula.
Och i norr, och bredvid skånska flaggan, står sommaren fortfarande i full prakt. Kanske just på grund av flaggan.
Tack för Karin
Åter en dag i töcken. Vad beror det på? Solrackaren skiner ju som aldrig förr. Det är vackert och underbart väder. Men ändå är jag helt seg i bollen. Kan jag ha fått en höstdepression? Svacka? Vitaminbrist?
I dag blev jag dock uppiggad av Karin Bodén som tvingade mig ut på lunch. Karin jobbar på radion och är den som väcker Jämtland nu förtiden med sin radarhäst (heter det verkligen det? känns konstigt. Nåja) Lars Gustafsson.
Dagens Lassiehistoria: Lars Gustafsson är en del i världens största trio Lars Vegas trio. Han är även gift med min kollega Kicki Gustafsson på ÖP.
Karin är också en del i en större helhet. Men framförallt är hon sjukt rädd för fåglar. Desto mindre, desto farligare.
Dagens "Det var som fan!":
En rapport visar att lycka och tillfredsställelse faktiskt ökar i takt med lön. Fast de positiva effekterna avtar när lönen uppgår till över 560 000 kronor per år.
”Mer pengar innebär inte nödvändigtvis större lycka, men lite pengar förknippas med känslomässig smärta”, skriver forskare vid Princeton Universitetet.
Samtidigt är det inte bara den absoluta rikedomen som räknas, utan även den relativa.
– Att tjäna 10 miljoner om året kanske inte känns som tillräckligt om du vet att alla dina vänner tjänar 20 miljoner om året, säger doktor Chris Boyce vid Warwick Universitetet i en kommentar till Mail Online.
Tänk att forskare (som jag förmodar tjänar åtminstone 560 000 kronor per år) tänkt till i flera år för att komma fram till denna chockartade sanning.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken för att se skandalsåpan Kungarna av Tylösand. Måste se om de verkligen är så grisiga som det sägs.
Ensamt och företagsamt
I dag har det varit en sån där dag när allt bara guppat förbi i någon slags dimma. Klev upp, åkte till jobbet, jobbade, åkte hem och nu är det plötsligt kväll.
Det enda som förgyllde dagen något var fotografen Anna-Karin. Hon och jag var ute och åkte när vi började prata bynamn. Vilka konstiga namn diverse platser fått.
Här i länet har vi exempelvis Yxskaftkälen. Vad är det? Eller Namn. Eller Döviken och Köttsjön. Eller Handog för den delen. Vem är han som dog? Mer logiskt hade det varit om det hette Perdog eller något liknande.
Fast bäst är Lappland. Där finns ju som de flesta vet byn Ensamheten. Känd för coola armbryterskan Heidi Andersson.
Man... det är inte det festliga i den här historien. Nej, det är att bredvid byn Ensamheten finns byn... tadaaa! Företagsamheten.
...Allt enligt Anna-Karin som säger att hon såg det när hon åkte förbi där härom veckan. Vete fan om det stämmer men kul är det oavsett om det är sant eller inte....
Fortfarande har vi inget vatten i köket men nu, nu, nu är det nära. Köksblandaren, den rätta köksblandaren, ska finnas i affären i Östersund och har vi råtur kan rörmokaren Kalle o co komma antingen på torsdag eller fredag. Min kära far (vilken också givetvis är mina bröders far) kan med fascinerande övertygelse få hantverkare som redan är överhopade med jobb att ändå komma till lilla Handogsbodarna och göra jobb som inte är förbeställt. Vete sjutton hur han bär sig åt. Fast det spelar mindre roll. Bara det funkar så är vi glada och tacksamma.
Dessutom har Bo Persa från Handog varit förbi. Han ska hjälpa oss med kakel. Hurra! Det kändes hysteriskt att försöka sig på det själv. Att vi lyckades mönsterpassa en tapet var tillräckligt.
Sist men inte minst kan jag berätta att vädret är fantastiskt i Jämtland just nu. Årets bästa tid. Över 15 grader varmt och klar fjälluft. Den firade jag med middag ute. Helt ok.
Bland vegetarianer och livsnjutare
Märkliga hundar vi har. En gillar verkligen jordgubbar. Hon smyger runt i jordgubbslandet så fort hon får chansen där hon smaskar i sig bären som finns kvar. Utan att skämmas det minsta.
Den andra har fastnat i potatislandet där hon gladeligen gräver upp både gamla och nya pärer.
Och på tal om den lilla rackaren (jo, hon får vara minst och liten och gullesnuppigast for ever även om hon numera är högre än Saga). Hon kan konsten att ta för sig.
Numera är vår säng även hennes. Det går inte att stoppa. Vi har försökt ha dörren stängd men då stångar hon upp den. Väldigt bestämt och väldigt högljutt. .. och väldigt enerverande när det enda man vill är att sova.
Och eftersom jag inte har någon karaktär och är totalt inkonsekvent så får hon sova i sängen. Bara hon håller käft. Och det är ju det hon gör. Förut var hon klarvaken vid 4-tiden. Då var det bara att pallra sig upp och släppa ut fanskapet. Men i sängen sover prinsessan som aldrig förr. Då får hon sova i sängen.
Jocke är betydligt mer konsekvent med hundarna än jag. Tyvärr är han borta på veckorna då jag förstör dem totalt med slapphet, sömn i sängen och en hel del kakor direkt från köksbordet.
Fast det är just nu helt ok. I går, min damer och herrar, drev Britta sin första hare! Inte alls länge, typ en minut bara, sen stack haren ut på vägen och Britta var lost. Men ändå! Hon hade bra skall och dessutom är hon en jävel på att söka. Hon far runt i skogen som ett skott och är inte alls brydd över att lämna oss för längre turer. Ser med spänning fram emot hösten...
Dagens hurra: Biggest loser Sverige har börjat. Det är ett program som jag gärna glor på.
Dagens dipp: Måndag = Jocke åker till Stockholm. Tråkigt som vanligt.
Dagens björnskit: 400 meter från vårt hus.
Reflektioner....
Tänkte på det...
Under ett tag har jag inte slängt ut särskilt många inlägg, men har jag har trots det gjort vissa reflektioner och fotat ett par roliga saker...
Tex den hör sortens öl som jag var tvungen att smaka...
Ni som sett Simpsons förstår det roliga...
Här är en annan rolig bild... Den ickemilitär som kan säga vem det är får ett hedersomnämnande (otroligt svårt ord att skriva) på denna blogg!
En reflektion då... Var någon annanstans än i Stockholm kan man ha sina barn på ett designdagis??
Och nu har jag äntligen fått lära mig svaret på en av våra existentiella frågor...
Varför går rulltrappshandtaget fortare än rulltrappan....???
Det tycks vara på det viset att det måste vara så för att folk inte ska känna obehag och tappa balansen......
Det är alltså inte omöjligt att skapa en rulltrappa med samma hastighet som handtaget om någon nu trodde det..
Mer CHUCK tack... Men framförallt mer Action Jeans!!!
Nerförsbacke...
Idag har det gått av bara farten.
Tyvärr har vi mest renoverat sånt som inte syns särskilt mkt. Målat fönster, satt upp en kontakt och sådär...
Men vi har också smällt upp vår nya kökslampa och satt foder runt fönstren så nu känns köket helst plötsligt som en nerförsbacke istället för den lodräta vägg som den kännts som innan.
I övrigt lider jag svårt av min brutna tå... Inte direkt. Men ni ska veta att den är bruten! Inte stukad.
Och apropå min såkallade och häcklade kampsportsträning ska ni veta att den heter Goshindo och är en form av MMA-träning. Hårt, svettigt och och fruktansvärt jobbigt.
Och varför sysslar jag med detta? Av samma anledning som jag skaffat skägg och bär flanellskjortor!!
Chuck har skägg, Chuck bär flanellskjorta och Chuck är en kampsportsmästare med sin Roundhousekick som specialitet!!!
Och här kommer han. Ni har fått vänta alldeles för länge...
CHUCK
Ett steg till i köksrenoveringen
Efter ett, visade det sig, otroligt bra råd från min bror Stefan och hans fru Cattis bestämde vi oss för att ha en annan tapet på en av kökets väggar. Till slut föll valet på en lite lätt hysterisk finländsk variant.
Visst blev det snyggt?
Annars har livet varit bra i dag. Jag har fikat med brudarna Helena, Ulrika, Helene, Sara och Erika. Det var Erika som bjöd på kaffe och - underbart nog - marrängsviss. Världen skulle bli en bättre plats om alla åt marrängsviss lite nu och då.
Och i vanlig ordning har vi inte bara fikat. Vi har även löst sisådär 28 problem och åter igen kommit fram till att vi verkligen har svar på allt. Om vi fick styra och ställa världen skulle det bli en bättre plats att leva på alla sätt och vis.
Sist men inte minst; Ja, Henrik. Det är tjejer som tränar på bilden i tidigare inlägget. Men det är ju som sagt inte från Jockes grupp, det är från gruppen innan. Jockes träningsgrupp tar det betydligt lugnare.
Skillnaden mellan kvinnor och män
Jaha, det blev jag som lägger ut ett blogginlägg i dag också. Trodde i min enfald att Jocke skulle göra det eftersom han trots allt varit ledig hela långa dagen medan jag varit borta i 10 timmar och jobbat. Men icke. Han är ju trots allt man.
Således har min dag sett ut så här:
Klev upp 05.00. Slängde i mig mat, körde till jobbet och jobbade sen som en idiot till 15.30. Handlade mat, tankade bilen och åkte hem. Bytte om och red hästen. Mockade hagen, käkade mat, dammsög huset, plockade ur alla lådor som stått i vårt vardagsrum sedan vi flyttade in och sist men inte minst dokumenterade jag således dagen här på denna lilla sida.
Så här har Jockes dag sett ut:
Klev upp 6.45 bara för att rörmokarna behövde bli insläppt. Tittade på när de jobbade. Ringde och sms:ade mig fem gånger i panik och frågade vad vi skulle göra när rörmokaren berättade att vi beställt fel vattenblandare. Ringde till slut affären och beställde rätt vattenblandare. Ömkade sig över en lilltå som stukats tidigare i veckan, jagade Saga som jagade katt, käkade mat, påstod att det var jättekul att plocka upp ur alla lådor vilket han också ägnade sig åt i 15 minuter innan han sist men inte minst var tvungen att avbryta eftersom det var "viktig" fotbollsmatch på tv.
Hur som helst så är det jättesynd om Jocke. Det är faktiskt så galet att han har en stukad eller bruten (yeah, right) lilltå. Jag vill poängtera och upplysa er om att Jocke även annars har ovanligt fula tår och att lilltån aldrig syns i vanliga fall heller. Bara så ni vet.
Den fick han efter en av sina träningar. Jodå, nu tränas det i Stockholm.
Han hävdar med bestämdhet att han går någon kampsportsträning och här har han tagit en bild för att visa hur tufft det är. Men jag vet bättre....
För egentligen är det här inte hans klass. Det här är klassen innan. Den klass Jocke deltar i kännetecknas av att det tänds små värmeljus i hörnen och att alla tågar in i salen till lugn delfinmusik med varsin yogamatta under armen.
Föresten har Jocke gjort något bra idag. Han har fångat mus nummer två.
Slutligen går jag och Britta på hundkurs. Vi gör det varannan torsdag. Britta är jätteduktig på att sitta - och titta på allt runt omkring..
Vem suckade i sängen?
Vilken dag!
Vaknade av att det hördes en ljudlig suck i sängen. Blev klarvaken och livrädd. Alla som känner mig vet att jag i det ögonblicket - ni vet ögonblicket innan man slår upp ögonen - med all säkerhet trodde jag hade ett spöke i sängen. Vad skulle det annars vara? Jocke var ju i Stockholm. Och han brukar hur som helst aldrig sucka, han snarkar.
Vände mig sakta om och slog upp ögonen... och stirrade rakt in i en indignerad stövare. Där, på kudden bredvid mig, låg Britta. Och tittade surt på mig för att jag väckte henne. När fan lyckades hon smyga upp i sängen?
Å andra sidan var det svårt att bli arg på henne. Dels för att jag var så lättad över att det inte var ett spöke, dels för att man faktiskt förstår henne. Sängen är världens bästa plats.
Dagens fortsatte sedan i glatt humör. Det visade sig nämligen att jag fångat en mus! Under köksbänken. Jag visste det! Tyvärr har jag ingen bild på trofén. Det är ganska äckligt att ta bort en halshuggen mus ur en fälla klockan 5 på morgonen (jobbar snortidigt den här veckan). Och eftersom jag höll å att kräkas kunde jag inte förmå mig att dra ut på pinan bara för dokumentationens skull.
Men så här ser iallafall själva fällan ut. Ganska avancerad va? Som en modern giljotin. Nu kanske ni förstår min ovilja att plåta mus-slakten.
I slutet av dagen åkte jag till Häggenås skjutbana igen. Jag har ju haft stora problem med älgbanan. Men idag lyckades jag äntligen döda pappälgen!!! Som ni vet är jag sedan tidigare stolt ägare till ett björnpass och nu är jag alltså äntligen ärbar älgjägare.
Av någon underlig anledning är det lättare att få ett björnpass än att få godkänt på skjutprov för älg. För medan björnen bara står still och du får ha stöd, så springer älgfan iväg så fort du skjutit första skottet. Sedan ska du panga på den snabbt en gång till innan den försvinner bakom vallen.
Dessutom behöver du inte ens träffa björnen de sista två skotten. De skjuter du stående på 20 meters håll med två sekunders mellanrum.
Fast dom som bestämt reglerna hr väl förstått att man redan är körd om man befinner sig i den situationen i verkligheten.... Då är det liksom bara att dra iväg två skott som en sista hälsning till omvärlden.
----
Slutligen så måste ni ju få se köket. Det saknas fortfarande någon lucka och framförallt saknas det vatten. Och så skanas det lister, en tapet på sista väggen och målade fönster men ändå. Nu börjar det faktiskt ta form. Observera att amstaffen inte sitter där hon sitter för att hon är mäkta imponerad av de nya luckorna. Hon är bara hungrig. Som vanligt.
